3 Nyheter
Vad nu Kosovo?
17/01/2017 Gerd-Peter Löcke
Muharrem
Miftari presenterar sin nya diktsamling för ordförande Gerd-Peter Löcke
på Svenska Teatern i Helsingfors.
Vad nu Kosovo?
Sedan början av 1990-talet har konflikten pågått i Kosovo. Först hade den dåvarande jugoslaviske presidenten Slobodan Milošević minskat Kosovos självstyre. Sedan blev i mitten av 1990-talet alla kosovoalbaner i kommunal tjänst hotade med suspension och andra trakasserier. Bland de hotande fanns även Muharrem Miftari från Mitrovica.
1998 fördömde FN:s säkerhetsråd "överdrivet våld mot civila och fridfulla demonstrationer". 1999 lades Kosovo helt i ruiner efter 78 dagar av Natobombningar. Kriget var slut. Den albanska befolkningsmajoriteten jublade och kommer länge att minnas det mirakel som räddade deras liv. En stor fråga finns dock fortfarande kvar: Vad väntar nu Kosovo?
Det som behövs är ett nytt liv. Kosovo är nyfött. Kosovos barn kommer igen att ge människorna skratt och tillförsikt.
Muharrem Miftari flydde våldet och trakasserier redan 1995 för att börja sitt nya liv i Finland, först i Österbotten, senare i Esbo. Han hade studerat filologi och litteratur i Pristhina och kom således snabbt i kontakt med svenskspråkiga litteraturkretsar. Med stöd av den österbottniska författaren Wava Stürmer började han skriva dikter och artiklar även på svenska. Boken Dikter – Poezi, en tvåspråkig utgåva, är frukten av deras samarbete.
Muharrem Miftari var länge en mycket aktiv medlem i projektet Lingva poetica som drivs av det internationella finlandssvenska kulturforumet IFISK. Bland annat deltog han 2009 i Föreningsfestivalens invigningsfest som dåvarande kultur- och idrottsminister Stefan Wallin öppnade i Arcadas stora auditorium i Helsingfors. Ministern och publiken blev mycket tagna av den korta men gripande föreställningen. Minnen från evenemanget finns i dikten Inbjuden.
Muharrem Miftari har även publicerat sig i antologier och skrifter i Finland. På albanska har han gett ut samlingen Ogur për lisin e shenjtë (2000).
2014 flyttade Muharrem Miftari tillbaka till Kosovo där den albanska befolkningen fortfarande upplever en betryckt tillvaro, eftersom Kosovos självständighet inte har medfört den förändring befolkningen hade väntat sig.
I diktsamlingen Sång ur två strängar återspeglas den albanska befolkningens fruktansvärda upplevelser från Kosovokriget, men även deras optimism inför framtiden. Boken ger ett genuint svar på den mest ömtåliga frågan som bara väntar på att bli besvarat: Vad nu, Kosovo?
Gerd-Peter Löcke
skrev förordet till boken.
Boken SÅNG UR TVÅ STRÄNGAR kan köpas från Amazon.
3 Nyheter (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)
Att hoppa tillbaka in i den stor-lilla ankdammen
01/03/2016 Ordförande
Det svenska språket och den svenskspråkiga kulturen attraherar
invandrare, i synnerhet bland unga invandrare från utomeuropeiska
länder. Magmas attitydundersökning kring invandrare visar även att
kunskapen om samhällssystemet i Finland är relativt stor bland
nyinflyttade personer,
Fast den absoluta merparten av dem har inga eller ringa kunskaper i svenska då de anländer till Finland är två tredjedelar av dem beredda att lära sig svenska om det skulle befrämja deras karriär. Somliga har redan valt svenskan eftersom det är ett huvudspråk i den ort de bor i, eller för att deras partner är svensktalande.
Vi i IFISK har redan lärt oss varför det är betydligt lättare att lära sig svenska och anamma finlandssvenska kommunikationsformer. Vi redan känner till den enorma kommunikativa skillnaden mellan de två stora historiska folkgrupper i Finland. Svenskan liksom tyskan eller engelskan bygger starkt på ett analytiskt eller isolerandet språkbruk som oftare uttrycker grammatiska relationer genom att lägga till eller flytta på ord, medan det syntetiska finskan använder främst olika böjningsformer för att uttrycka grammatiska funktioner. Sättet att kommunicera, diskutera, förhandla eller småprata är följaktligen helt och hållet olika.
Språkvetaren och författaren Leif Höckerstedt ser finlandssvenskarna inte endast som finnar med ett annat språk. Han påpekar att finnar och finlandssvenskar delar visst en viktig politisk gemenskap men att detta inte innebär en gemensam etnisk grupptillhörighet. Och just på grund av den etniska skillnaden känner sig många invandrare med indoeuropeiska bakgrund snarare hemma i de finlandssvenska kommunikationsformer.
I Finland lär det finnas 82 olika svenska dialekter. För det mesta talar en finlandssvensk dock högsvenska, en variant som skolorna anser barnen ska lära sig tala överallt i landet. I synnerhet i de förfinskade områdena i huvudstadsregionen är finlandssvenskarnas förhållande till vissa dialekter och rikssvenskan problematisk. Här vill många finlandssvenskar ta avstånd från det svenska kulturarvet eller vägrar att betona dem av hänsyn till finnar. Forskaren Charlotta Hedberg hänvisar till den finska majoritetens värderingar som starkt påverkar den svensktalande minoriteten i Finland.
Detta syns även i språkbruket. Därför gäller det att hoppa tillbaka in i den stor-lilla ankdammen, att stöda de nya processer inom den finländska kulturpolitiken som syftar på att omdefiniera ramarna för det finlandssvenska kulturarvet enligt Farokonventionen. Nu gäller det att trygga och identifiera det immateriella kulturarvet, att höja medvetenheten om dess betydelse och att dokumentera, bevara och stödja det. Men det gäller även att inkludera det gränsöverskridande, mångfalden, tvåspråkigheten.
Vi från andra kulturer kan berika (Svensk-) Finland, vi vill kämpa för finlandssvenska ljud- eller e-böcker och kämpa mot "förbjudet" att lära sig svenska eller umgås på svenska med myndigheterna. IFISK:s medlemmar vill trygga och identifiera inte enbart det immateriella kulturarvet vi har fått med modermjölken utan även det vi har lärt oss älska i (Svensk-) Finland. Vi vill vara med att höja medvetenheten om dess betydelse och att dokumentera, bevara, stödja och kanske även berika det finlandssvenska kulturarvet.
Gerd-Peter Löcke
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS)
Intervju med Ulf Modin
12/03/2015 Gerd-Peter Löcke
Berlinmuren började uppföras under natten mellan den 12 och 13 augusti 1961. I väst kallades den för "Skammens mur" och av den östtyska regeringen för "Den antiimperialistiska skyddsvallen". Torsdagen den 9 november 1989 ger Politbyrås medlem Günter Schabowskis ett överraskande besked att muren ska öppnas. Klockan 22 samma dag har cirka 20 000 människor samlats vid muren och klockan 23:14 släpptes de första DDR-medborgarena med pass igenom.
Var befann du dig själv den 9 november, Ulf Modin?
Jag satt hemma i Dresden och lyssnade på radion, när den nya regeringens talesman höll presskonferens. Visst lät SED-mannen en smula tvetydigt i sitt ordval, men jag som de flesta i DDR tolkade orden som att muren omedelbart skulle öppnas.
Kom nyheten som en överraskning för dig?
Där satt jag vid min radioapparat, och häpnade allt mer. Det här var nog historiska nyheter. När klockan blev 22.40 hoppas jag verkligen, att de inte river ned hela muren redan innan helgen är över.
Hur var din personliga syn på muren?
Muren byggdes 1961 för att den unga staten skulle kunna överleva. Många östtyskar såg företaget med tillfredsställelse. De trodde alltjämt på möjligheten av att kunna skapa ett nytt samhälle bara man fick vara i fred. Att östtyskarna skulle ha fri passage ut och in genom muren hade dock varit min egen linje hela hösten 1989, men att riva hela muren? Om östberlinarna vetat då vad de vet i dag, hade de förmodligen jagat undan militären för att skydda sin mur, och därmed DDRs existens.
"Ett tyskt folk, en tysk stat" stod det på plakat och banderoller Varför ville du då hålla muren kvar?
Min syn på muren var inte alls unik i DDR. Den delades av flera kloka människor, framför allt i Östberlin. Visst hade jag förstått att kommunistpartierna inte längre motsvarade tidens krav. Jag upplevde händelserna som en politisk revolution, som inte hade någonting med fläsk och potatis att göra utan det handlade om mänskliga rättigheter. Jag såg dem trots allt som en vänsterhändelse och trodde att den här situationen kommer att uppstå också i väst.
Med murens fall försvann även realsocialismens vardag. Hur ser du på socialismens framtid nu?
1989 tyckte jag att problemet var inte så mycket socialismen som tyskarna. En del av dem var helt underbara, medan andra var några djävla kälkborgare, varför man inte riktigt vet vilket som var det bärande elementet. Den tyska "realsocialismen" var egentligen inte socialismen utan snarare negationens negation av den upplysta despotismen, där monarken ersatts av politbyrån.
Vad som gäller idag är att skapa en maktbalans i ekonomin och i samhället i Montesquieus anda. Det är intelligentian som ökar dramatiskt och är i stånd att på egen hand leda ett land och styra dess näringsliv. Intelligentian är således den nya revolutionära klassen och kan skapa en ekonomisk demokrati.
Hur kommer en ekonomisk demokrati att se ut?
Den västerländska människans uppgift är i dag dels att rädda naturen och dels att befria produktivkrafterna från den statsmonopolistiska kapitalismens fjättrar. Dels måste vi lägga om vår produktion och vår livsstil, dels befria oss från själsdödande arbete, avskaffa nöden och avveckla konsumtionssamhället som lär oss att älska ting och inte människor. För att kunna uppnå detta måste vi lägga grunden till ett nytt produktionssätt.
Emellertid bör vi akta oss för att försöka genomföra utopier. Revolution kommer av det latinska verbet revolvere, som betyder att rulla tillbaka. Revolutionen görs således av människor som har förlorat någonting. Vem som har förlorat vad och när och varför kan du närmare ta reda på från min bok.
Ulf Modin, jag tackar för ett intressant samtal och hoppas att boken når framgång.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS), 4 Brännpunkt (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)
Fredrik Therman avliden
31/08/2014 Ordförande
Arbetsgruppen IFISK har nåtts av det tragiska beskedet att vår
ordinariemedlem Fredrik Therman har somnat in lördag 23.8.2014
efter flera dagar på sjukhus. Fredrik var mycket aktiv in i det sista. I
arbetsgruppen var han ansvarig för fredsarbete och teater. Vi alla minns
honom som tidigare bibliotekarie på Arbis i Helsingfors och som värd för
Café Freden i Helsingfors. Fredrik var också tidigare chefredaktör för
tidskriften Fredsposten. Hans sista teaterpjäs, Mattan, väckte både
skratt och allvarliga funderingar kring sådana stora ämnen som EU,
miljöförstöring och NATO.
- Seminarieresa till St. Petersburg
- Svenska fredsvänner i Helsingfors
- Är vi invandrare nyttiga idioter?
- Afghanistan bortom rubrikerna
Vem tar ansvar för integrationen av nyanlända?
17/05/2014 Gerd-Peter Löcke
Som bäst arrangeras Svenska folkpartiets partidag i Hangö. Traditionellt har Svenska folkpartiet en stark tradition att jobba för en mera tolerant värld och minoritetsfrågor. Som en naturlig följd blev också engagemang för invandrarnas integrering och välbefinnande.
Nu vill Claudia Nystrand, ordförande för SFP:s
integrationspolitiska utskott och hemma från Rumänien, att partiet ska
verka för ett mer enhetligt nationellt system där termerna definieras
och informationen till invandrare förenhetligas och kvalitetssäkras.
- Eftersom nsvarsfördelningen är oklar och termerna i lagen odefinierade
blir resultatet också ojämnt, anser Nystrand.
Därför
efterlyser integrationsutskottet klara föreskrifter samt en inledande
kartläggning och integrationsplan för nyanlända.
Partiets ungdomsorganisation, Svensk Ungdom, vill att SFP återtar sin aktiva roll i invandringspolitiken och verkar för att Finland lättar på reglerna för familjeåterföreningar så, att familjeåterföreningsansökan kan göras både i Finland och i utlandet likvärdigt.
I Finland finns idag 3500 internationellt adopterade. Många av dem vill återvända till sitt ursprungsland för att söka sina rötter. Enligt motionen vill partiet arbetar för att Social- och hälsovårdsministeriet ska göra en utredning över hur man bäst kunde stärka internationellt adopterades möjligheter att bekanta sig med sina rötter och kulturen i det forna hemlandet.
I övrigt har partidagen i år ett starkt inslag av Europavalet.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
17 pärlor från St Petersburg
02/11/2013 ifisk
Elena Hirn är kulturforskare och universitetslärare, med symboler och
ryska traditioner som specialitet. På bokmässan i Helsingfors
presenterade hon sin nya bok Petersburgs Pärlor: Vägledning för
vetgiriga som hon skrev tillsammans med Kristina Rotkirch.
På bokmässan i Helsingfors presenterade Elena Hirn och Kristina
Rotkirch sin nya bok Petersburgs Pärlor: Vägledning för vetgiriga.
Boken ger Petersburg djupare dimensioner för alla som besöker staden
första gången, men även för dem som reser dit regelbundet.
-
Jag ville berätta för stadens besökare om Petersburgs mest intressanta
platser, såsom museer och teatrar, samt andra sevärdheter, säger Elena.
Detta visas genom inledande historiska essäer och även genom intervjuer med människor som bor och arbetar där. Deras livshistorier speglar stadens skiftande öden. Läsaren gör en promenad på Nevskij, handlar böcker i Dom knigi, tittar in i Grand Hotel Europe, lyssnar på Filharmonikerna och ser balett på Mariinskij, och mycket mer.
En stor publik hörde på bokpresentationen och applåderade livligt
efteråt.
ISBN: 9789515232229 Utgivningsår: 2013, Utgivare Schilds & Söderström. Du kan köpa boken här.
3 Nyheter (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)
Att vinna eller försvinna!
18/08/2013 Gerd-Peter Löcke
I över 40 år har Finlands svenska publicistförbund i samarbete med Hangö sommaruniversitet arrangerat publi-ceringsetiska seminarier där journalister, politiker och andra som intresserar sig för etik och massmedier träffas för att diskutera aktuella trender inom medierna. IFISK har deltagit för femte gången. I år fick arbetsgruppens ordförande, Gerd-Peter Löcke, höra vart papperstidning är på väg och hur etniska hierarkier påverkar den journalistiska arbetsmarknaden.
Papperstidningens framtid diskuterade Nina Fellman, programledare på Åland 24 och ledarskribent på Nya Åland, Heidi Avellan, Sydsvenskans politiska redaktör HBL:s styrelsemedlem, Henrik Johannson, vd för KSF Media och Marit af Björkesten, direktör för svenska YLE (fvth).
Hemburna tidningar hör till en av samhällets äldsta traditioner. Men trots att de svenskspråkiga tidningarna fortfarande producerar mycket god journalistik ser deras framtid dystert ut på grund av de höga distributionskostnaderna. Över 30 procent av kostnaderna reserveras idag för distribution av tidningen i motsats till maximalt 2 procent för teknisk produktion. Och trots att tidningar har fler läsare än någonsin är verksamheten inte mera lönsam.
Däremot gäller det att hitta nya lösningar. Redan nu gör de flesta tidningar egna webb-tv-inslag, vilket gör läsningen av tidningarnas digitala versioner mer attraktiva. Enligt panelen flyttar den dagliga informationen helt till nätet senast om 20 år. Men är läsaren redo att klicka sig vidare till olika tilläggsinformation eller annonserbjudanden?
Utöver den strama ekonomin oroar även mångfaldsfrågor journalistkåren. Enligt Camilla Haavisto, forskare i medier och kommunikation, kräver den snabba diversifieringen av samhället en bättre representation av landets demografi. Annars riskerar samhället att hela befolkningsgrupper känner sig åsidosatt. Men vägen in i den finlandssvenska redak-tionen är besvärlig. Diskriminerande maktordningar med absolut krav på ett korrekt språk, nischkunnande och ”self branding” gör en karriär inom journalistbranschen väldigt svårt och skapar i bästa fall snubb- eller gratisjobb. Kan vi åtgärda problemet och få till stånd en bättre rapportering om invandrare endast med hjälp av kvotering?
Dagstidningarnas övergång till digitala publikationer och webb-tv gynnar såväl den redaktionella mångfalden som den kulturella mångfalden. Kanske flyttar invandrardistributören äntligen in i redaktionen för att förverkliga sin dröm om att få jobba med journalistik. Det gäller att vinna eller försvinna!
Gerd-Peter Löcke
Årets comeback
29/06/2013 ifisk
Efter några år av inre strider tog Tanja Ljungqvist tillbaka sin plats som ordförande för Svensk-ryska föreningen. Nu vill hon återuppta den andan som hade präglat föreningen under hennes första ledning i tolv år.
På ett extraordinärt årsmöte under ledning av Pär
Stenbäck valdes Svensk-ryska föreningen eldsjäl Tanja
Ljungqvist, ursprungligen från Sibirien, till föreningen ordförande.
Mötet blev inkallat eftersom föreningens omstridde ordförande Ilya
Spiegel hade avsagt sig sitt ordförandeskap och ingen verksamhets-
eller revisionsberättelse för 2012 fanns. Nu får den nya styrelsen börja
om från början, utan något slags verifikation om vad som har skett.
- Nu ska vi få i gång verksamheten igen, säger Tanja, och vill anknyta till alla de trevliga, fina och viktiga evenemangen vi har haft tidigare.
I dessa tolv år har gemensamma evenemang kring litteratur, musik samt resor, grillfester och middagar gett även andra svenskspråkiga invandrare en känsla av förståelse och ett gemenskap med den ryska kulturen i Svenskfinland, säger IFISK:s ordförande Gerd-Peter Löcke.
Svensk-ryska föreningens syfte har alltid varit att främja och bevara en levande rysk identitet vid sidan om den finlandssvenska genom ett gott samarbete kulturkretsarna emellan. IFISK ser med stort intresse fram emot kommande gemensamma evenemang.
Nordiskt samarbete & Förändringsledarskap
13/03/2013 ifisk
Årligen samlar Organisationskonferensen närmare ca 100 ledare och förtroendevalda från tredje sektorns organisationer i Svenskfinland. Ifisk's ordförande Gerd-Peter Löcke deltog redan för åttonde gången. För juristen Hans Göran Rosenlund, ordförande för Finlandssvensk samling, var konferensen den första och han deltog i egenskap av IFISK:s rådgivare.
Ant Simons, Kulturhuset, Gerd-Peter Löcke och Jonna Sahala, Finlands Svenska Scouter r.f.
Årets tema var Nordiskt samarbete & Förändringsledarskap med betoning på ansvar, dialog och uppsökande verksamhet. På plats fanns många personer med stor erfarenhet av ledarskap som föreläste eller deltog i paneldebatter, bland dem biskop Björn Vikström, Maria Wetterstrand (Sverige), ”styrelseproffsen” Gunvor Kronmnan och Christoffer ´Toffe´Taxell, en verklig tungviktare inom politik och näringsliv.
Dessutom deltog Silja Borgarsdottir-Sandelin, president för Ungdomens nordiska råd i paneldiskussionen kring Nordens potential och utmaningar. Bland deltagarna fanns även Gallina Sandås i egenskap av verksamhetsledare för Svenska Österbottens Ungdomsförbund.
Redan i öppningstalet hänvisade Johan Aura, kanslichef, SFV, till den nordiska potentialen som inte utnyttjats tillräckligt. Också Leif Jakobsson, direktör för Svenska kulturfonden och svuren nordist synliggjorde sanningen att en liten (finlandssvensk) grupp som konferensen representerar inte har den kritiska massan som behövs för att utvecklas.
Gerd-Peter och Hans Göran var ense om att deltagarna fick många goda råd på hemvägen.
>> Här hittar du bilder från Organisationskonferens 2013
>> Här hittar du material från Organisationskonferens 2013
Det är roligt att träffa folk
14/01/2013 ifisk
Olga Kekkonen är hemma från ryska Karelen. Farföräldrarna talade finska, pappa var ingermanländsk. Efter två år i Helsingfors deltar hon nu i Luckans projekt FIKA (Förening, Integration, Kommunikation och Aktivitet) med förre riksdagsledamoten och Europaparlamentarikern Henrik Lax som mentor.
I den karelska huvudstaden Petrozavodsk (Petroskoj) läste Olga svensk
och rysk lingvistik. Efter några år i Göteborg flyttade Olga 2011 till
Helsingfors, där också hennes föräldrar bor. Hon har jobbat på daghem
och förskola i Esbo, men har hela tiden sökt efter goda finlandssvenska
kontakter. IFISK hörde till en av de första intensiva kontakterna i det
finlandssvenska föreningslivet. I det mångkulturella projektet Café
Lingua mötte hon många andra intresserade av finlandssvensk kultur.
Snabbt märkte Olga att bristen på kontakter är kanske det största hindret för invandrares integration i huvudstadsregionen. Hon kom i kontakt med Luckans integrationsprojekt BRIDGE som hör till projektet Delaktig i Finland. På Luckan undervisar hon också ryskspråkiga i nybörjarsvenska och deltar som adept i FIKA projektet.
Enligt Olgas mentor Henrik Lax är ESF-projektet FIKA
en väldigt bra inkörsport till Svenskfinland. På Luckan i Helsingfors
vill FIKA motverka marginalisering av individer och segregering mellan
samhällsgrupper. IFISK har lobbat redan länge för att nyinflyttade är en
stor resurs för föreningar i formen av nya medlemmar, tankar och idéer.
Redan sommaren 2002 startade svensken Karl Norrbom på Luckan projektet
Ny i stan med finansiering från Penningautomatföreningen.
Inom Fika gör Luckan en så kallad matching av mentorsparen. Mentorn och adepten ska ha så mycket gemensamt som möjligt. Efter matchingen träffas mentorn och adepten mellan fyra och åtta timmar i månaden under ett halvt år.
Med den förre riksdagsledamoten och Europaparlamentarikern Henrik Lax fick Olga säkert den bäst möjliga mentorn. Lax har engagerat sig aktivt i den Svensk-ryska föreningen och har visat stort intresse för Ryssland och ryska språket. Dessutom var han till årsskiftet ordförande för direktionen för Institutet för Ryssland och Östeuropa. Olgas karelska ursprung och Lax släkts ursprung från bland annat Ösel och dåvarande Reval förenar dem ytterligare.
Olga och Henrik Lax brukar träffas på Luckan eller ett kafé, där de
diskuterar främst språk och kultur. Ofta föreslår Lax kontakter med
människorna Kekkonen gärna skulle vilja träffa.
- Jag
skulle gärna prova på förlagsbranschen och är Henriks kontakter hjälpa
mig mycket , säger Olga. Henrik hjälper mig med att precisera mina idéer
och kommer alltid med konkreta förslag på namn och ställen.