Arbetsgruppen IFISK kallar till årsmöte torsdagen den 18 mars kl 17:30 på Luckan i Helsingfors

Tid: torsdag 18.3.2010, 17:30-19:00
Plats: Luckan i Helsingfors, Simonsgatan 8

FÖREDRAGANINGSLISTA FÖR ÅRSMÖTE

1. Mötets öppnande av ordförande
2. Godkännande av dagordning
3. Berättelse över verksamheten inklusive
resultat- och balansräkning för år 2009
4. Fastställande av arbetsgruppens budget for 2010
5. Fastställande av ordinariemedlemmar
6. Övriga ärenden
7. Mötets avslutande

Årsmötet inledds med föredrag och diskussion kring temat ”Nya sociala media – organisationerna i de virtuella världarna”. Mellan föredraget och årsmötet finns möjlighet att tillsammans avnjuta kaffe och tilltugg.

Under mötet har endast ordinariemedlemmarna rösträtt. Men alla kommer ska bli hörda, även kommentarer och förslag som kommer in som mejl.

För ytterligare information: info@ifisk.net.

Väl mött!

Gerd-Peter Löcke
Arbetsgruppens ordförande

Vår databas blev nästan förstörd. Eftersom det är väldigt svårt att återställa funktionen hos en skadad databas inom en rimlig tidsram kommer de flesta nyheter och meddelanden efter juni 2009 att vara mycket bristfälliga eller fattas helt. Jag beklagar datacrashen. Återställningen av databasen påbörjades den 8 mars kl 22:30.

(Nästan) alla artiklar hittas fortfarande i arkivet.

Systemadministratören

Kommunikationskonsult Elli Flén berättade den 22 februari på Handelsgillet om sina erfarenheter och slutsatser från sin tid som officer i de finska ISAF-styrkorna i Afghanistan. Hon arbetade med media och bodde tillsammans med finländare och norrmän i staden Maimana i nordvästra Afghanistan.

Elli beskrev tiden under taliban ganska svart-vitt. De hindrade alla kvinnor att arbeta utanför hemmet och stängde in dem i heltäckande burka. Flickskolor stängdes. Kvinnor fick vare sig synas eller höras.

Att vara kvinna och beväpnad soldat i den afghanska kulturen har sina speciella utmaningar. ”En kvinna klädd som en man?” Märkligt, tycker många afghaner. Elli funderade över om hon var en förebild för afghanska kvinnor eller ej. En afghansk kvinnlig parlamentariker sa vid ett tillfälle när hon talade om kvinnors rättigheter: ”Vi vill inte ha västerländska kvinnors rättigheter!” En annan kvinna som drev en radiostation sa att hon inte kunde tänka sig att visa sitt hår, men burkan ville hon gärna bli av med.

Det finns många annorlunda synsätt. ”Vad har Elli för en far, som inte har sett till att hon blev gift? - Och vad är det för far som tillåter sin dotter att fara till ett främmande land?” Vi måste acceptera afghanska realiteter. Afghanerna vill inte leva som oss västerlänningar.

Elli Flén menar att det är svårt för utlänningar att vinna de lokala kvinnornas förtroende, utan att bryta mot familjetraditioner. Därtill kommer att ISAF-soldaterna bara kan kommunicera via manliga tolkar. I undantagsfall kunde Elli samarbeta med en kvinnlig tolk, t ex i det lokala fängelset för kvinnor.

Kvinnors rättigheter får inte användas i propagandasyfte. Om man från västerländsk sida basunerar ut framsteg för afghanska kvinnor ger det lätt allvarliga bakslag för själva arbetet. Kvinnors rättigheter är en klassfråga i Afghanistan. Ju rikare och mera välutbildad familjen är, desto större frihet har kvinnor.

Ellis framförande väckte många frågor, bl a berättade Midja från Kurdistan i norra Irak på svenska om sina erfarenheter. ”- Jag hatar krig och jag sitter i rullstol p g a krig,” ”-Talibanerna är inte sanna muslimer!”

Elli menar att det skulle finnas plats för fler kvinnor i fredsbevarande uppgifter och det bör föras fram i debatten. Finlands försvarsmakt borde aktivt rekrytera kvinnor. Enlig Elli borde alla kallas till uppbåd, både män och kvinnor, så att fler kan välja frivilligt att tjäna i ett konfliktområde.

Det var Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs som arrangerade föreläsningen. Den samlade ett 30-tal kvinnor och två män; Midjas chaufför och jag. Det gladde mig att det finns ett så stort intresse för Afghanistan. Jag fick lära mig hur finländska kvinnor resonerar i sammanhanget.

Jan Tunér

Det sägs att det är en lottovinst att födas i Finland. Men i landet finns även över 155 000 varaktigt bosatta utlänningar som per definition inte är födda i Finland. De flesta kommer från Ryssland (28 214) och Estland (25 416). Och nästan lika många kineser (5 065) som somalier (5 549) är bosatta här.

Men varifrån de ens kommer så har de en sak gemensamt: de stör. Tre av dem bär på identitetsbevis som misstänks vara förfalskade. Andra, oftast yngre invandrare, har problem med att slutföra sina yrkesstudier. irrelevant är att de har bott här först en kort tid och kanske har språksvårigheter, svåra familjeförhållanden eller ekonomiska problem. Kanske vill de unga invandrarna hellre prova på lotto än på studier (Obs! Lottovinst!). Spelar väl ingen roll vad de vill. De stör ändå bara.

Och så har vi de asylsökande som orsakar huvudbry för polisen. I Pemar lär de tömma UFF:s klädinsamlingslådor. Irrelevant är att polisen senare lyckades hitta de stulna kläderna. Irrelevant är även att en del gräl på flyktingmottagningen i Pemar har förekommit på grund av att flyktingarna inte varit nöjda med den mat som serverats. Har de inte förstått att den goda finska ”skolmaten” är en del av lottovinsten som endast finländare få/kan njuta av? Dessutom spelar det väl ingen roll vad för mat asylsökande vill. De stör ändå bara.

Om de inte tycker om maten, kan de väl koka sina egna maträtter. De får ju sina 375 euro utkomststöd varje mån. Pengen ska väl räcka till mat, kläder och eventuell hälsovård som inte erbjuds på förläggningen? Finland är väl det EU-land som betalar ut mest stöd åt asylsökande? Flyktingar tar alltså en del av lottovinsten till eget bruk. Men nu ska det bli slut med de ekonomiska vinsterna. Från och med 2010 ska en asylsökande få 30 procent mindre stöd än en som är fast bosatt i Finland. I pengar betyder det att månadssumman för en vuxen skärs ner till 292 euro. Pengen får räcka till mat, kläder och eventuell hälsovård som inte erbjuds på förläggningen.

Och så har vi allt fler asylsökande minderåriga som anländer till Finland från bland annat Somalia, Irak och Afghanistan. De har kommit hit via Medelhavsländerna, där de ofta levde i odrägliga förhållanden. Det spelar det väl ingen roll vad de har upplevt. De stör ändå bara.


Men hur ska vi bli av med 155 000 främlingar som bara stör? Ett asylsökande barn kan alltid skickas tillbaka till det EU-land som ursprungligen ansvarade för barnets asylansökan tack vare Dublinförordningen, även om barnet lider av fysiska eller psykiska skador. För alla EU-länder anses vara trygga. Och öppen rasism är väl på sin plats efter tragedin i Esbo på nyårsaftonen. Det hade kanske funnits lagliga grunder att utvisa mannen på grund av de brott han tidigare hade begått. Hans brottsliga bakgrund gjorde redan att han inte beviljades finskt medborgarskap.

Det tycker även Statsminister Matti Vanhanen. På sin blogg förundrade han sig över att Ibrahim som dödade fem människor fått fortsatt uppehållstillstånd trots att han inte beviljats medborgarskap på grund av de brott han begått.


Ut med Ibrahim! Ut med alla som kommit till Finland endast för att lyfta socialstöd och för att göra livet lite väl enkelt för sig. Ut även med dem som står för det enorma familjevåldet i Finland. Problemet är bara att största delen av våldsmännen är finländare av börd och ätt. Vart ska vi utvisa dem? De har fått lottovinsten, de har fått rätten att stanna. Uppehållstillståndet är lottovinsten.

Men vad gör jag i fal jag skulle få lottovinsten? Livsstilsmagasinet International Living rankar Finland endast på 18:e plats i sitt Quality of Life-index. De fem bästa länderna enligt livskvalitet är Frankrike, Australien, Schweiz, Tyskland och Nya Zeeland. Och de är dit de länder de flesta invandrarna och flyktingarna söker sig till, bland annat på grund av de låga levnadskostnaderna där. Och Holland till exempel betalar ett relativt lågt stöd till asylsökande. Ändå ansökte 13 400 personer om asyl där 2008. För Finlands del låg antalet kring 6 000.

Allt är lite mindre i Finland, också lottovinsten. Tro mig! Därför ska vi sluta lyssna till de allt större flockarna av xenofober som försöker ta över integrationsdebatten. Spelar väl ingen roll vad de vill. De stör ändå bara.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Efter en paus på tio år är tysken Peter Lüttge tillbaka som regissör på Sirius där han satt upp den danske dramatikern Christian Lollikes kontroversiella pjäsen Underverket. Pjäsen ställer frågor om främlingshat, terrorism och konstens betydelse som följd av tonsättaren Karlheinz Stockhausens uttalande att terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2001 är "det största och mest ultimata konstverket någonsin – i alla kategorier".

Nio ifiskare besökte premiären den 12 februari och fick uppleva pjäsens A-, B-, C- och D-personer runt ett kvadratformat utrymme där vi befann oss i mitten bland publiken och omgavs av ständigt skiftande videobilder. Peter Lüttge påpekade att pjäsen bland annat frågar vad det största konstverket egentligen är: terrordådet den 11 september, folkmordet i Rwanda eller kanske gisslandramat i skolan i Beslan?

”Jag är Mohammed. Mohammed Atta. Född 1 september 1968 i Egypten. Död i New York 11 september 2001. Också jag var en gång en jollrande liten pojke som blev vaggad i min farmors arm.

This is me – live från New York och de älskade det för de är kåta – det visste jag och timade allt, så CNN skulle hinna fram – just in time. Om bara aktionen är tillräckligt kraftfull, så kommer de att förstå. Och deras dumhet transformeras till andligt samförstånd. Nej, jag var inte utan hopp, men människosläktet är en dum elev. Det vet jag nu.

Tror du det är lätt att flyga en Boing 727? Tror du det var lätt – för mig – att få flygundervisning i USA? Jag klarade proven. Tror du, vi en dag ska vakna och veta hur det är att vara människa? Nej, eller hur – och därför har vi bara bönen.”

I pjäsen berättar Mohammed att det påstådda sammanhanget mellan olycka och insikt är en illusion – oavsett katastrofens storlek. Och vi liksom hela publiken blev en del av illusionen eftersom vi stod mitt i händelsen. Peter Lüttge gjorde Underverket till ett intellektuellt spektakel och ett slags filosofisk teater som annars tyvärr finns all för sällan på finlandssvenskt håll. Peter Lüttge gjorde Underverket till ett äkta blatteverk.

Diskussionens vågor gick höga då ett trettiotal SFP-aktivister i Helsingfors samlades till workshop kring det så kallade Kasnäsmanifestet. Under kvällens lopp skulle de tre viktigaste av de totalt tio teserna röstas fram och finslipas för processens styrgrupp.
I omröstningen om de tre viktigaste teserna vann ettan om liberalism och språk, nian som betonar nya arbetsplatser, företagsamhet och behovet att ta vara på den kompetens och potential som finns bland invandrarna samt tian där det politiska arbetet inom ett proaktivt parti kräver ofta korta ljus i vardagen.
Frågan om hur partiet ska definiera sig i språkfrågan utlöste en lång och häftig debatt. Kasnäsmanifestet säger att SFP ska arbeta för ett flerspråkigt Finland. Några deltagare ville dock hellre betona tvåspråkigheten, men ordet mångkulturellt skulle ändå ingå i tesen. Kretsordförande Wrede ville ha finskt och svenskt för att få tillräcklig tydlighet. Men sista slutligen var det ”blatten” Gerd-Peter Löcke som kom med en formulering som vinner majoritetens stöd: SFP-RKP är Finlands liberala parti som arbetar för ett mångkulturellt Finland med två nationalspråk.
Om vår ordförandes förslag skulle duga även för processens styrgrupp, kommer hans förslag behandlas på SFP:s kommande partidag. Detta skulle vara ett ytterligare bevis på blattarnas inflytande i Svenskfinland. Redan tidigare hade Gerd-Peter varit pappan bakom partiets integrationsutskott med Tanja Ljungqvist (tidigare Enberg) som ordförande.
Läs hela artikeln om kasnäsdiskussionen i HBL 13/02

256 kandidater ställde upp i europaparlamentsvalet 2009. Samlingspartiet tog tre mandat, Centern tre, SDP två, De gröna två, Sannfinländarna ett, Kristdemokraterna ett och det trettonde mandatet tog SFP:s Carl Haglund. Valets röstmagnet blev som väntat sannfinländarnas Timo Soini med 130.432 röster. Soini har talandets gåva och har lyckats komprimera sitt budskap i några skarpa paroller. Där EU finns, finns det problem, påstår han. Även invandrarna hör till hans problemgrupp.

I Svenskfinland var man medveten om att det svenska mandatet kunde hänga på några hundra röster. Men den finlandssvenska lampan i Brysselfönstret släcks inte den 13:e juli. Måhända var det blattekandidaternas totala 3917 röster som avgjorde en finlandssvensk expertrepresentant i det allt viktigare EU-parlamentet också under de kommande fem åren. Nu är det 30-årige Carl "Calle" Haglund som kommer att tillbringa fem år i EU-parlamentet. Allt tycks gå vägen för Haglund. Han var röstmagnet i kommunalvalet i Esbo, blev statssekreterare innan han fyllde 30 och nu EU-parlamentariker trots att SFP förutspåddes bli utan plats i EU-parlamentet. Politices magister Axel Hagelstam blir Haglunds specialmedarbetare. Hagelstam jobbar för närvande som specialforskare på försvarsministeriet.

Carl Hagglund och Svenska folkpartiet arbetar för en stark svenskhet, en fungerande tvåspråkighet, en levande nordism, en stärkt europeisk gemenskap och ett globalt ansvar. Vi vill tacka alla som har deltagit i blattekandidaternas valkampanj och kommer noggrant att följa med blattarnas framgång i den europeiska arenan efter valet.

Gerd-Peter Löcke Ordförande

Blattarnas röster och placering

129. Emina Arnautovic, SFP (1.716 röster)
38 år, bosatt i Närpes, tolk och närvårdarstuderande
Mest röster i Vasa valkrets (1 408)

131. Silja Borgarsottir Sandelin, SFP (1.611)
24 år, bosatt i Borgå, politices studerande
Mest röster i Nyland (574) och i Egentliga Finland (513)

141. Oge Eneh, SFP (596 röster)
48 år, bosatt i Esbo, pedagogie magister, kulturproducent
Mest röster i Nyland (222) och i Helsingfors (182).

Finlandssvensk samling höll sitt årsmöte söndagen den 26 april i Ekenäs. Mötet återvalde Prof. Juha Janhunen som ordförande och Carl-Gustaf Aminoff som vice ordförande. De andra styrelsemedlemmarna är Benita Ahlnäs, Andreas Backa, Petter Björk (ny, webbansvarig), Stig Björkman (sekreterare), Gerd-Peter Löcke, Anna Ritamäki-Sjöstrand samt Gösta von Wendt (kassör och hedersordförande). Håkan Backman, Leif Höckerstedt och Olle Sjöstrand är suppleanter. På grund av arbetssituationen kunde Gerd-Peter Löcke inte fortsätta som verksamhetsledare.

Före årsmötet deltog Juha Janhunen, Carl-Gustaf Aminoff och Gösta von Wendt som inbjudna gäster på Svenska Finlands folktings sammanträde. Finlandssvensk samling stöder Folktingets motion om upprättande av en språkombudsman med tillräckligt stora befogenheter. Enligt föreningen måste brott mot språklagen leda till sanktioner, men också andra åtgärder är nödvändiga.

Därför kommer föreningen under hösten 2009 att sammankalla ett stormöte, till vilket alla finlandssvenska samfund, föreningar och organisationer kommer att inbjudas. Är du speciellt intresserad av hur det svenska språket i Finland är allvarligt hotad så finns det gott om finlandssvenska nyheter på föreningens hemsida.

Ifisk försöker intensivera samarbete med Finlandsvensk samling och ser emot höstens möte med stort intresse.

Fredagen den 29 maj hade ifisks ordförande, Gerd-Peter Löcke, och Jean d'Amour Banyanga äran att åhöra Evariste Habiyakares disputation för doktorsgraden vid Hanken i Åbo Akademi. Trots många motgångar lyckades Evariste med sin avhandling skapa en referensram för att öka förståelsen och fördjupa analysen av hur en kombination av olika interna och externa resurser ökar företagens konkurrenskraft och på det sättet bidrar till en framgångsrik affärsutveckling i Afrika.

Avhandlingen ”Möjligheter att utveckla handelsutbyte med framgångsrika marknader i Afrika” (A Long Way to the Rainbow Country) togs väl emot opponenten, Prof. Peter Naudé, Manchester Business School, The University of Manchester, Storbritannien, som själv är född i Sydafrika. Som kustos fungerade professor Jan-Åke Törnroos, Åbo Akademi. På doktorsmiddagen på Restaurang Koulu i Åbo berättade Evaristes far bl a hur han körde sonen långa väger genom djungeln till skolan. Cyklandet lönade sig och över 30 personer kunde gratulera både fadern och sonen.

Vi instämmer i gratulationerna. Evariste har gjort ett utmärkt jobb och står som förebild för många afrikanerna som vill utbilda sig på svenska. Lyckönskningar får skickas till evariste.habiyakare(at)haaga-helia.fi

Evariste Habiyakare är född 1965 i Rwanda, Afrika. Han avlade studentexamen 1986 vid Zaza Secondary School, Afrika, Magister Examen (EM) 1995 och Ekonomie Licentiat Examen (EL) 2004 vardera vid Åbo Akademi. Idag jobbar han som lektor i utrikeshandel på Yrkeshögskolan HAAGA-HELIA i Borgå och i Böle.

Kulturproducente OGE ENEH är pedagogie magister från Helsingfors universitet, född i Nigeria (Biafra) och har bott i Finland sedan1985. Oge vill göra integration till ett demokratiskt värde både in EU och i Finland. Oge är helt på samma linje som ifisk, där hon påpekar att många män och kvinnor med invandrarbakgrund har åstadkommit mycket gott i Finland. Vi behöver arbeta tillsammans för att lyfta fram dessa som exempel i ett mångkulturellt Finlandett eropeiskt Finland som en del av den globala byn.

Som kulturproducent står Oge för flera projekt, bland annat cultural competence, culture diversitycross-cultural team building and communication skills för till exempel Borelias Neste, Nokia, Finlands utrikesministerium samt finska polismyndigheter.

Även i EU vill Oge fortsättningsvis jobba för bättre integration som ett demokratiskt värde: Mångfald innebär att det är bättre för alla" i Finland, Finland i Europa samt ett bättre Europa för alla dess medborgare. Dessutom stöder hon utvecklingen av samarbetsstrategier mellan EU och utvecklingsländer på gräsrotsnivå. Oge har kandidatnummer 128.

Mer om Oge