5 Lingva poetica
Lingva poetica
17/01/2017 ifisk
Vad nu Kosovo?
17/01/2017 Gerd-Peter Löcke
Muharrem
Miftari presenterar sin nya diktsamling för ordförande Gerd-Peter Löcke
på Svenska Teatern i Helsingfors.
Vad nu Kosovo?
Sedan början av 1990-talet har konflikten pågått i Kosovo. Först hade den dåvarande jugoslaviske presidenten Slobodan Milošević minskat Kosovos självstyre. Sedan blev i mitten av 1990-talet alla kosovoalbaner i kommunal tjänst hotade med suspension och andra trakasserier. Bland de hotande fanns även Muharrem Miftari från Mitrovica.
1998 fördömde FN:s säkerhetsråd "överdrivet våld mot civila och fridfulla demonstrationer". 1999 lades Kosovo helt i ruiner efter 78 dagar av Natobombningar. Kriget var slut. Den albanska befolkningsmajoriteten jublade och kommer länge att minnas det mirakel som räddade deras liv. En stor fråga finns dock fortfarande kvar: Vad väntar nu Kosovo?
Det som behövs är ett nytt liv. Kosovo är nyfött. Kosovos barn kommer igen att ge människorna skratt och tillförsikt.
Muharrem Miftari flydde våldet och trakasserier redan 1995 för att börja sitt nya liv i Finland, först i Österbotten, senare i Esbo. Han hade studerat filologi och litteratur i Pristhina och kom således snabbt i kontakt med svenskspråkiga litteraturkretsar. Med stöd av den österbottniska författaren Wava Stürmer började han skriva dikter och artiklar även på svenska. Boken Dikter – Poezi, en tvåspråkig utgåva, är frukten av deras samarbete.
Muharrem Miftari var länge en mycket aktiv medlem i projektet Lingva poetica som drivs av det internationella finlandssvenska kulturforumet IFISK. Bland annat deltog han 2009 i Föreningsfestivalens invigningsfest som dåvarande kultur- och idrottsminister Stefan Wallin öppnade i Arcadas stora auditorium i Helsingfors. Ministern och publiken blev mycket tagna av den korta men gripande föreställningen. Minnen från evenemanget finns i dikten Inbjuden.
Muharrem Miftari har även publicerat sig i antologier och skrifter i Finland. På albanska har han gett ut samlingen Ogur për lisin e shenjtë (2000).
2014 flyttade Muharrem Miftari tillbaka till Kosovo där den albanska befolkningen fortfarande upplever en betryckt tillvaro, eftersom Kosovos självständighet inte har medfört den förändring befolkningen hade väntat sig.
I diktsamlingen Sång ur två strängar återspeglas den albanska befolkningens fruktansvärda upplevelser från Kosovokriget, men även deras optimism inför framtiden. Boken ger ett genuint svar på den mest ömtåliga frågan som bara väntar på att bli besvarat: Vad nu, Kosovo?
Gerd-Peter Löcke
skrev förordet till boken.
Boken SÅNG UR TVÅ STRÄNGAR kan köpas från Amazon.
3 Nyheter (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)
Intervju med Ulf Modin
12/03/2015 Gerd-Peter Löcke
Berlinmuren började uppföras under natten mellan den 12 och 13 augusti 1961. I väst kallades den för "Skammens mur" och av den östtyska regeringen för "Den antiimperialistiska skyddsvallen". Torsdagen den 9 november 1989 ger Politbyrås medlem Günter Schabowskis ett överraskande besked att muren ska öppnas. Klockan 22 samma dag har cirka 20 000 människor samlats vid muren och klockan 23:14 släpptes de första DDR-medborgarena med pass igenom.
Var befann du dig själv den 9 november, Ulf Modin?
Jag satt hemma i Dresden och lyssnade på radion, när den nya regeringens talesman höll presskonferens. Visst lät SED-mannen en smula tvetydigt i sitt ordval, men jag som de flesta i DDR tolkade orden som att muren omedelbart skulle öppnas.
Kom nyheten som en överraskning för dig?
Där satt jag vid min radioapparat, och häpnade allt mer. Det här var nog historiska nyheter. När klockan blev 22.40 hoppas jag verkligen, att de inte river ned hela muren redan innan helgen är över.
Hur var din personliga syn på muren?
Muren byggdes 1961 för att den unga staten skulle kunna överleva. Många östtyskar såg företaget med tillfredsställelse. De trodde alltjämt på möjligheten av att kunna skapa ett nytt samhälle bara man fick vara i fred. Att östtyskarna skulle ha fri passage ut och in genom muren hade dock varit min egen linje hela hösten 1989, men att riva hela muren? Om östberlinarna vetat då vad de vet i dag, hade de förmodligen jagat undan militären för att skydda sin mur, och därmed DDRs existens.
"Ett tyskt folk, en tysk stat" stod det på plakat och banderoller Varför ville du då hålla muren kvar?
Min syn på muren var inte alls unik i DDR. Den delades av flera kloka människor, framför allt i Östberlin. Visst hade jag förstått att kommunistpartierna inte längre motsvarade tidens krav. Jag upplevde händelserna som en politisk revolution, som inte hade någonting med fläsk och potatis att göra utan det handlade om mänskliga rättigheter. Jag såg dem trots allt som en vänsterhändelse och trodde att den här situationen kommer att uppstå också i väst.
Med murens fall försvann även realsocialismens vardag. Hur ser du på socialismens framtid nu?
1989 tyckte jag att problemet var inte så mycket socialismen som tyskarna. En del av dem var helt underbara, medan andra var några djävla kälkborgare, varför man inte riktigt vet vilket som var det bärande elementet. Den tyska "realsocialismen" var egentligen inte socialismen utan snarare negationens negation av den upplysta despotismen, där monarken ersatts av politbyrån.
Vad som gäller idag är att skapa en maktbalans i ekonomin och i samhället i Montesquieus anda. Det är intelligentian som ökar dramatiskt och är i stånd att på egen hand leda ett land och styra dess näringsliv. Intelligentian är således den nya revolutionära klassen och kan skapa en ekonomisk demokrati.
Hur kommer en ekonomisk demokrati att se ut?
Den västerländska människans uppgift är i dag dels att rädda naturen och dels att befria produktivkrafterna från den statsmonopolistiska kapitalismens fjättrar. Dels måste vi lägga om vår produktion och vår livsstil, dels befria oss från själsdödande arbete, avskaffa nöden och avveckla konsumtionssamhället som lär oss att älska ting och inte människor. För att kunna uppnå detta måste vi lägga grunden till ett nytt produktionssätt.
Emellertid bör vi akta oss för att försöka genomföra utopier. Revolution kommer av det latinska verbet revolvere, som betyder att rulla tillbaka. Revolutionen görs således av människor som har förlorat någonting. Vem som har förlorat vad och när och varför kan du närmare ta reda på från min bok.
Ulf Modin, jag tackar för ett intressant samtal och hoppas att boken når framgång.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS), 4 Brännpunkt (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)
17 pärlor från St Petersburg
02/11/2013 ifisk
Elena Hirn är kulturforskare och universitetslärare, med symboler och
ryska traditioner som specialitet. På bokmässan i Helsingfors
presenterade hon sin nya bok Petersburgs Pärlor: Vägledning för
vetgiriga som hon skrev tillsammans med Kristina Rotkirch.
På bokmässan i Helsingfors presenterade Elena Hirn och Kristina
Rotkirch sin nya bok Petersburgs Pärlor: Vägledning för vetgiriga.
Boken ger Petersburg djupare dimensioner för alla som besöker staden
första gången, men även för dem som reser dit regelbundet.
-
Jag ville berätta för stadens besökare om Petersburgs mest intressanta
platser, såsom museer och teatrar, samt andra sevärdheter, säger Elena.
Detta visas genom inledande historiska essäer och även genom intervjuer med människor som bor och arbetar där. Deras livshistorier speglar stadens skiftande öden. Läsaren gör en promenad på Nevskij, handlar böcker i Dom knigi, tittar in i Grand Hotel Europe, lyssnar på Filharmonikerna och ser balett på Mariinskij, och mycket mer.
En stor publik hörde på bokpresentationen och applåderade livligt
efteråt.
ISBN: 9789515232229 Utgivningsår: 2013, Utgivare Schilds & Söderström. Du kan köpa boken här.
3 Nyheter (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)
Lalo Barrubia på Luckan den 24 maj
03/05/2013 ifisk
Lalo Barrubia är författare och performanskonstnär från Uruguay som bor i Malmö. Hon arbetar framför allt med scenpoesi, men har också publicerat flera poesiböcker och är representerad i antologier och tidskrifter.
Den 24 maj 2013 kl. 18-20 framför Lalo sina dikter på svenska och spanska i form av en performance på Luckan i Helsingfors. Lalo Barrubia uppträder också tillsammans med nyfinländska författare på festivalen Världen i byn 25.5. Gruppen Sivuvalo, som har inbjudit henne, arbetar för integration mellan invandrade författare och finländska författare.
IFISK:s projekt LINGVA POETICA” stöder Lalos resa till Finnland. Som personlig kontaktperson fungerar Roxana Crisologos. Till organisationen hör även Luckan, Catalysti ry / Association of Transcultural Artists och ArteFacto ry.
Som medlem i IFISK har du fritt inträde till Luckan.
Lalo Barrubias blog med dikter på svenska
Projekt POESIA CONC
18/04/2013 ifisk
IFISK:s projekt LINGVA POETICA” stöder Roxana Crisologos projekt POESIA CONC som bjuder den uruguayska författaren och performanskonstnären Lalo Barrubia till Finland.
Lalo Barubia arbetar framför allt med scenpoesi men har också publicerat
flera poesiböcker och är representerad i antologier och tidskrifter. Hon
är född 1967 i Montevideo och representerar en generation som växte upp
under det auktoritära 70-talet. Hennes senaste roman ’Pegame que me
gusta’ har fått 3e pris inom Premios Anuales de Literatura 2011 som
delas ut av Uruguays Kulturministeriet.
På Lolas
blogg finns två översatta dikter på svenska:
’levande
staty ’och’ vägen hem’
Mera om Lola
Barrubias vistelse i Finland inom kort.
Gerd-Peter Löcke möter Tarek Omar
15/01/2012 ifisk
”Hur integrerar man sig i en främmande kultur?”
Invandring och integration står i fokus då Kulturkontakt Nord ordnar årets inledningsevenemang den 25 januari. Den danske journalisten och författaren Tarek Omar besöker Finland och Kulturkontakt Nord på Kajsaniemigatan och möter Gerd-Peter Löcke, författare och ordförande för det internationella finlandssvenska kulturforumet.
Författarafton
25 januari 2012 kl 18:00
Kulturkontakt
Nord (tidigare Nifin)
Kajsaniemigatan 9, Helsingfors
Mera om författaraftonen på Facebook
POETRY JAM @ JANGVA
11/12/2011 ifisk
Projektet Lingva poetica deltog i Poetry Jam på Galleria Jangva lördagen 3 november. Programmet var trespråkigt (engelska, finska och svenska). Evenemanget hade denna gång ett stark svenskt inslag. I synnerhet Malin Jakobsson och Joakim Gullander från Stockholm gjorde ett djupt intryck på publiken.
Joakim Gullander och Malin Jakobsson
Kroppsspråket var en helt annat och de visste vad de kan. Gerd-Peters favorit var Malin, som hade ett proaktivt sätt att framträda, emedan Joakim företrädde den manisk destruktiva linjen, som också vår medlem Gunnar Hilén är inne på. Malin inlägg var helt enkelt oväntad. Gerd-Peter blev mycket inspirerad av kroppsspråkets stora skillnader mellan Finland, Sverige och Tyskland/England att han uppträdde spontant med pjäsen ”Body Language” som alltså blev skriven och hade premiär under kvällen.
Gunnar Hilén och Harri Hertell. Foto: ifisk
Kvällens presentatör var Harri Hertell från Helsinki Poetry Connection. Vi vill fördjupa samarbete med organisationen och kommer i fortsättningen ha möjlighet att delta i själva tävlingen.
I ett trevlig kaffeatmosfär var det lätt att omgås med andra och festa på ett ”litterärt” sätt.
Vet du vad som händer i vår by just nu?
05/12/2011 Jan Tunér
”Salam alaykum! Hur mår du? Är din hälsa god? Hur mår din familj?” Så hälsar vi på varandra i min by. Jag heter Ali (ett fingerat namn) och är fem år.
Anki och Jan Tunér
Jag bor med min familj i byn Kaji Mazar(Sneda Byn). Man kommer hit på smala vägar och över ett brant bergpass. Byn ligger nere i en dal och runt omkring finns det höga berg. Där brukar min store bror vakta byns får.
Vet du vad som händer i vår by just nu? En vit jeep kom en dag till byn och några tanter ville träffa oss barn. Sen dess har vi samlats ett par gånger. Vi har fått lära oss att tvätta händerna efter att ha varit på toaletten. Sådant har vi aldrig talat om hemma. Förresten så hade vi inte ens en toalett i vår by för ett år sedan! Nu har många familjer en egen toalett utanför huset.
Jag tycker att det är roligt att samlas med alla barn. Tantarna kallar det ”barn-till-barn”-kursen. En av tanterna kommer från ett annt land. Hon pratar lite underligt, men för det mesta förstår jag vad hon säger. De andra tanterna kommer från byn Lal och talar hazaragi precis som vi i vår by. Ibland har tanterna handdockor. De berättar för oss hur vi ska hålla oss friska. Det bästa är när vi får spela teater! Vi har till exempel fått vara flugor och visa hur de sprider sjukdomar.
Min pappa säger att han aldrig i hela sitt liv borstat tänderna – nu har vi barn lärt oss att borsta tänderna varje dag. Då håller våra tänder längre och vi får inte så ont i dem.
Mamma och pappa är glada för att de här utlänningarna har hjälpt oss på många olika sätt. Tänk att vi nu har rent rinnande vatten mitt i byn! Det är härligt att skölja ansiktet med friskt vatten. Förut fick jag och min lillasyster gå högt upp längs berget till en källa för att hämta dricksvatten. Det var så tungt och jobbigt. Men nu har några män från Lal hjälpt våra pappor att sätta ner rör i jorden, och så kommer vattnet direkt ner till vår by!
För det mesta äter vi nan (bröd) och lök och dricker te. Ibland har vi ris och ibland potatis. Mamma har just fått lära sig hur man lagar chips. Vi tycker det var jättegott! Någon gång får vi fårkött. När vi fick rent vatten i byn slaktade männen ett får för att fira den händelsen. Alla familjer i byn fick en bit kött den dagen.
Det tar mer än en timme för mig att gå till skolan. I första klass får vi lära oss läsa och skriva dari. Det är svårt, tycker jag, för hemma pratar vi hazaragi. I vintras lärde sig också mamma läsa. Hon var på en kurs tillsammans med kvinnor från andra byar. De tyckte det var lätt för de fick lära sig på hazaragi.
Igår och inatt snöade det över hela Hazaradjat. Mamma ochpappa är mycket oroliga. Det har just varit skördetid och på många ställen har man inte unnit tröska säden och ta in den från fälten. Nu har säden blivit våt ... Hur ska de gå för oss i vinter?
Text: Jan & Anki Tunér
Foto: IFISK
Bytvecklingsprojekt i Lal
Hazaradjat, ”hazarernas land”, i centrala Afghanistan är ett bergigt område. Hazarerna är fattiga och ansesvara längst ner på samhällsstegen. De livnär sig främst av jordbruk och fårskötel. Genon byutvecklingsprojektet Comminity Develpment Projekt (COP) i Lalstöder MKF flera byars utvecklingcså att människornas basbehov ska kunnad. tllgodoses. Utvecklingsarbete fokuserar på hälso- och sjukvård, utbildning och ekonomisk utveckling. Arbetet görs i samråd med byborna. Exempelvis håller man kurser ombarnafödande, man gräver brunnar samt bygger skolor och toaletter runtom i området.
Missionskyrkan i Finland (MKF) består av 17 självständiga församlingar som finns på olika orter i Svenskfinland. MKF bedriver också ett vidsträckt utlandsarbete världen över.
Traditionell Nyländska författarmatiné
27/11/2011 ifisk
Gladys Okocha-Löcke, Christina Korkman besökte den traditionella Nyländska författarmatinén som ordnades av Nylands litteraturförening i samarbete med Helsingfors Arbis.
Gladys Okocha-Löcke, Christina Korkman, Gerd-Peter Löcke
I Arbis festsal intervjuades Claes Andersson, Henrika Andersson, Mårten Westö, Nalle Valtiala och Robin Valtiala av Gunborg Gayer om hur det är att höra till en skrivande familj. Under pausen presenterade IFISK:s ordförande Gerd-Peter Löcke, styrelsemedlem i litteraturföreningen, sina svensk- och tyskspråkiga publikationer I aulan.
Efter kaffepausen diskuterar Annette Jansson barnlitteratur med Yvonne Hoffman som skriver historiska barn- och ungdomsböcker, Minna Lindeberg som skriver barnböcker om svåra ämnen och NyLitts ordförande Ursula Vuorenlinna som skriver tvåspråkiga barnböcker.