Ulf Modin och undertecknad hade den stora glädjen att i IFISK:s namn åka upp till Vasa Bokmässa 24-25 april och där förevisa våra resp. böcker ("Det är rätt att göra uppror" och "I pöbelns tid" - Ulf - och "Barn är inte att leka med" - Gunnar) samt tala oss varma för vår excellenta förening.
Man får säga utan att överdriva att resan som helhet var en framgång, speciellt för IFISK. Samtliga små pamfletter/ broschyrer om oss gick åt som smör och där fanns flera intresserade som stannade vid vår monter och undrade var all fisk fanns någonstans!

Vi svarade att Ifisk är av andlig och kulturell art, av osynligt immateriell natur.

Under de två dagarna uppskattades det sammanlagda besöksantalet till bortåt 16-18 000, kanske t o m 20 000. Av dessa stannade säkert mellan 200 och 250 stycken vid vårt utställningsbord: köpte böcker, åt av godiset och som sagt, framför allt, frågade om och diskuterade litteratur, kultur och språkpolitik.

Kultur- och idrottsminister Stefan Wallin öppningstalade och därefter uppträdde en rad eminenta författare, bl a Hbl-journalisten och nyblivna pristagaren Anna-Lena Laurén.

Vasa bjöd på vackert väder och det var lätt att tala svenska med var och en ... även finskspråkiga taxichaufförer och hotellpersonal.

Vår gemensamma kamp för både vårt ursprung och vår vilja att fortsätta våra liv, på svenska, i Finland, bär frukt.

Esbo
1:a maj anno 2010

Gunnar Hilén

Det var andra gången Storyslam arrangeras på svenska. I fjol hölls tävlingen på Kåren i Åbo. Med var bland annat IFISK:s ordförande Gerd-Peter Löcke. Vinnaren var Leo Löthman. I år kom berättarna från Esbo, Dragsfjärd, Hangö, Pedersöre, Vasa och från Åbo (Vänö).

På lördagen den 10 april försökte även Gunnar Hilén att engagera publiken. Fast syftet med evenemanget är att lyfta fram den muntliga berättartraditionen och berättandet som konstform, behövdes någon form av tävling för att gallra fram en vinnare för att skickas vidare till de Nordiska mästerskapen som hålls på hösten i Oslo.

Tävlingen gick till att publikjuryn bedömde alla berättelser varav de tre bästa går vidare till final. Dessa tre ställdes sen mot varandra med en ny berättelse och den bästa berättaren och berättelsen skulle vinna. Trots att Gunnars berättelse var av hög nivå och fick mycket beröm av de övriga berättare så lyckades han inte nå finalen.

Men även för en besviken berättare var det en positiv upplevelse att tillsammans med andra berättare lyssna till olika legender, personligt upplevda historier, skrönor och mycket mera.

Evenemanget ordnades av Sydkustens landskapsförbund inom ramen för projekt Nordiska röster - ett berättarprojekt som ingår i programmet för Åbo 2011.

Inslaget från Storyslammet i Närbild – kan ses fram till 18.5.2010 kl.19.55.

Läs mer om storyslam och berättartävlngar.

Nylands litteraturförening åter valde Ursula Vuorenlinna till ordförande. Till styrelsen valdes även Gunnar Hilén och Gerd-Peter Löcke. Mary –Ann Gröhn har varit föreningens kontaktlänk till ifisk-projektet Lingva poetica. Utöver Gunnar och Gerd-Peter bidrar även Muharrem Miftari regelbundet i föreningens verksamhet

Under verksamhetsåret 2009 deltog föreningen i Mariehamns litteraturdagar, ordnade en skrivarkurs i Esbo och den traditionella författarmatinén med etablerade författare i samrbete med Arbis. För 2010 planerar litteraturföreningen även olika litterära evenemang på seniorhus i huvudstadsregionen med uppläsning och diskussion.

Mer information om föreningens verksamhet finns här.

På lördagen den 30 januari var Gerd-Peter Löcke värd för Caisas internationella litteraturkväll. Gerd-Peter höll det inledande föredraget ’Den tyska litteraturen och kulturen’ på finska och svenska.

I sin power point presentation hänvisade Gerd-Peter till Pacius tonsättning av Runebergs Vårt Land som Finlands länk till Tyskland. Tyskland ställning och inflytande på Finlands kultur och utveckling fram till en självständig nation har alltid varit av största betydelse. Pacius värld var präglad av Weimarklassicism (1810 - 1830), där utöver Goethe, Schiller och Heine fanns även Gottfried Keller som en företrädare för den borgerliga realismen. Keller var fram för allt känt för sina utvecklingsromaner (ty. Bildungsroman), en romanform som skildrar en ung hjältes eller hjältinnas utveckling till vuxen mogenhet. Det påstås även att Keller hade stort inflytande på nedskrivningen av det finska nationaleposet Kalevala med sina runor om sagohjälten Väinämöinen (1822 av Zacharias Topelius).

Efter pausen läste Gerd-Peter ur den tyska antologin word:on, där en av hans dikter publicerades. Till slut hade publiken möjlighet att läsa upp egna dikter. Till publikens stora nöje bar Raymond Bell (från England) och Gladys Okocha-Löcke (från Nigeria) fram Raymonds engelska dikten om kärlek. Litteraturkvällen arrangerades av Caisa och Kiamars Baghbani (Kulttuuritarha) tillsammans med ERS och Gerd-Peter Löcke.

Peter Lüttge är född i Tyskland för 46 år sedan. Redan tidigt kom han med i den katolska kyrkans verksamhet, först som ministrand, en pojke som hjälper till vid gudstjänsterna, senare också som ungdomsledare. Att vara kristen innebär för honom att försöka förstå sin omvärld snarare än att omvärlden ska se honom på ett visst sätt.

Senare ville han meddela sina intryck från omvärlden i form av teater. Han började syssla med cabaret som i Tyskland är en form av politisk teater. När universitetsstudierna förde honom till Åbo blev han engagerad i Studentteatern och 1992 var han med om att starta Teater Sirius. Sirius är en fri, professionell teatergrupp med Helsingfors som hemort som har specialiserat sig på experimentell, alternativ teater. 2001 fick Peter Lüttge ett språkpris för sina insatser på Radio X3M.

Fast Peter är bosatt i Vasa blev det nu praktiskt möjligt att igen återuppta diskussionerna med gamla vänner från Sirius. Varför finns man till och vad vill man göra? Gruppen vill fortfarande ställa svåra frågor och vara provokativ. Gruppen upptäckte Underverket, en pjäs som försöker hitta en förklaring till vad piloterna tänkte och kände när de styrde mot World Trade Center.

Underverket är skrivet av den danske dramatikern Christian Lollike och har undertiteln "En text om konst, tro och terror". Pjäsen är ett strålande inlägg om konstens betydelse i dagens turbulenta värld. - När man talar om kultur i Finland så är det oftast kultur med stort K. Själv har jag en betydligt mera semiotisk syn på saken. Alla yttringar är egentligen kultur. Underverket är mycket modern dramatik, samtidigt ifrågasättande, provocerande och till sin form ytterst experimentell.

Pjäsen Underverket har premiär den 12 februari 2010. Pjäsen visualiseras av video-, bild- och performance-konstnärerna Marcus Lerviks och Peter Rosvik. På scen står Harriet Abrahamsson, Jessica Grabowsky, Paul Holländer och Paul Olin. Föreställningar pågår till slutet av mars 2010. Hoppas vi har nöjet att kunna besöka en av föreställningarna.

En av våra mest uppskattade arbetskretsar är projektet ”Lingva poetica”, där blattar skriver poesi och prosa på svenska. Utöver skrivande har vi publicerat flera poesihäften, varit med i olika antologier och deltagit i olika evenemang.

Svenskfinlands första berättartävling ordnades den 19 september på Kåren i Åbo! Sammanlagt 9 berättare från olika delar av Svenskfinland deltog och bjöd på spännande och personliga berättelser. Bland dem fanns även ifiskare Gerd-Peter Löcke från Tyskland. Att han som blatte inte var med i finalen var väntad, men det var skojigt att få vara med och skriva historia. Och återigen gav vi ett bevis på vår delaktighet i det finlandssvenska kulturlivet. Detta uppskattade även Radio Vega som tog med hans berättelse i programmet Lördax.

Storyslam är en underhållande tävling med aktiv publik där det bjuds på berättande i alla dess former, improvisation, legender, personligt upplevda historier, skrönor och mycket mera! Av nio deltagare valdes Leo Lötman till segrare. Som vinnare deltar han i de Nordiska berättarmästerskapen som ordnas i Köpenhamn den 29 november där Finland för första gången deltar tillsammans med Sverige, Norge och Danmark.

Berättartävlingen ordnades av Sydkustens landskapsförbund () och är startskottet för projektet Nordiska Röster!Läs mer om berättartävlingar.

Jag skrev natt och dag. "I drove all night" som Roy Orbinson sa. Det blev en bok. "Barn är inte att leka med". Jag samladepå tidningsklipp om den mentala ( o-) hälsan och vad samhället gör för att råda bot på människors psykiska lidanden. Vad jag gör nu är att föreslå en ny ingång till eländet. Ett sätt att, inte anklaga och skuldbelägga, men förstå varför så många socialt sett olika typer kan må så lika (illa). Detta efter att vi med naturvetenskapen hunnit gå igenom hela kroppen och hela psyket med alla de olika metoder man utvecklat där, utan att må bättre.

Nu ska jag till Göteborg och tala om den på ett symposium som NKMR anordnar. Det betyder Nordiska Kommitteén för Mänskliga Rättigher. Det faktiskt finns ett sånt! Jag ville att även svenskarna skulle bli intresserade av boken så jag skickade iväg ett mail med en sammanfattning. Boken är som en dolkstöt i vårt samhälle. Naturligtvis fick jag inget svar från Sverige. Jag tror det har att göra med känslorna kring detta att dra = emigrera. "Okey, stick då för hel---e men håll dig undan sen och kom inte med några dj---ä kommentarer".

Jag har kommenterat Sverige i min bok. Men jag kommenterar Finland också. Båda länderna är fina. Och mår dåligt. När jag flyttade till Finland så "fick jag syn på Sverige". Jag "nyupptäckte" mitt fosterland. Jag blev lite rädd. Var det så här jag tyckte om mitt eget land? Inte konstigt jag stack då he-he-he !

Jag tvekade länge huruvida jag skulle skicka iväg min reklamtext till Sverige. Sen beslutade jag mig för att göra det. Även om jag råkade förolämpa det. Jag måste för det bor en sådan röst inuti mig. Har ni en sådan röst? En kvardröjande som liksom jobbar som en utrikesreporter och lite spion på samma gång?

Lås oss skratta åt eländet! Och åt hur vi ÄR vi människor! Hahahahahahahahahaha!

Gunnar Hilén är 52-årig leg psykolog och arbetshandledare, invandrad för 20 år sedan till Esbo.

Tidskriftscentralen rf (TC) ordnade två tidskriftssalonger i Österbotten med uppläsningar och försäljning av kända finlandssvenska kulturtidskrifter. Som värd för båda evenemangen stod TC:s styrelsemedlem och ifisk:s ordförande Gerd-Peter Löcke som även representerade Fredsposten.

Första salongen hölls i Hantverkets hus Loftet i Vasa. Huset är känt och uppskattat för sina fina presentartiklar och för eleganta gåvoförpackningar som representerar gräddan av finländskt och österbottniskt hantverk. Med det var Konsulinnans kafferum som gjorde mest intryck. I den vackra miljön kan man helt enkelt sjunka in i en känsla av gången tid.

På söndag blev det Konstverkstaden Malaktas tur där ”Fru malakta Maja” tog glatt emot oss. Enligt hennes blogg är hon bagerska, smyckestillverkare och tv-producent. Konstverkstaden Malakta huserar i ett gammalt mejeri i Malax. Namnet kommer från Malax och lakta = mjölk.

Tidskriftscentralen är en samlingsplats för finlandssvenska kulturtidskrifter. TC samarbetade med Kultti och andra nordiska tidskriftsorganisationer, bl.a. Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, för att stärka tidskrifternas ställning. Denna gånga var med Lise Kanckos (Ad Lucem), Heidi von Wright (Horisont), Ylva Larsdotter (Astra Nova) samt Mary-Ann Gröhn från vår samarbetspartner Nylands litteraurförening. För musiken stod Niclas Eriksson och Johanna Rosendahl från Närpes.

Salongerna lyckades väl och visade att den finlandssvenska kulturtidskriften lever och har en framtid. Ifisk vill uppmanar alla läsare att bekanta sig med centralen verksamhet. Dessutom har vi fått i Ylva, som är hemma från Sverige, en mycket aktiv intressent av blatterörelsen.

Sången "Vem kan segla förutan vind?" är troligen en av de mest kända svenska melodier som finns i världen. Lee Hazlewood, som hade ett ganska intimt förhållande till Sverige, spelade även in låten med Siw Malmqvist och Nina Lizell i samband med den märkliga filmen "Cowboy In Sweden. Men de flesta av oss vet kanske inte att låten är en folkvisa från Åland.

Nu har vår medlem Athos Barés skickat in den spanska versionen.

¿Quién puede navegar sin viento? ¿Quién puede remar sin remos? ¿Quién puede despedir un amigo, sin derramar una lágrima?

Yo puedo navegar sin viento. Yo puedo remar sin remos. pero no puedo despedir un amigo, sin derramar una lágrima.

Hälsningar! Athos Barés Rosario – Argentina

Du hittar originallåten samt versionerna på tyska, engelska, franska, isländska, holländska, italienska och spanska här som pdf.