Jag skrev natt och dag. "I drove all night" som Roy Orbinson sa. Det blev en bok. "Barn är inte att leka med". Jag samladepå tidningsklipp om den mentala ( o-) hälsan och vad samhället gör för att råda bot på människors psykiska lidanden. Vad jag gör nu är att föreslå en ny ingång till eländet. Ett sätt att, inte anklaga och skuldbelägga, men förstå varför så många socialt sett olika typer kan må så lika (illa). Detta efter att vi med naturvetenskapen hunnit gå igenom hela kroppen och hela psyket med alla de olika metoder man utvecklat där, utan att må bättre.

Nu ska jag till Göteborg och tala om den på ett symposium som NKMR anordnar. Det betyder Nordiska Kommitteén för Mänskliga Rättigher. Det faktiskt finns ett sånt! Jag ville att även svenskarna skulle bli intresserade av boken så jag skickade iväg ett mail med en sammanfattning. Boken är som en dolkstöt i vårt samhälle. Naturligtvis fick jag inget svar från Sverige. Jag tror det har att göra med känslorna kring detta att dra = emigrera. "Okey, stick då för hel---e men håll dig undan sen och kom inte med några dj---ä kommentarer".

Jag har kommenterat Sverige i min bok. Men jag kommenterar Finland också. Båda länderna är fina. Och mår dåligt. När jag flyttade till Finland så "fick jag syn på Sverige". Jag "nyupptäckte" mitt fosterland. Jag blev lite rädd. Var det så här jag tyckte om mitt eget land? Inte konstigt jag stack då he-he-he !

Jag tvekade länge huruvida jag skulle skicka iväg min reklamtext till Sverige. Sen beslutade jag mig för att göra det. Även om jag råkade förolämpa det. Jag måste för det bor en sådan röst inuti mig. Har ni en sådan röst? En kvardröjande som liksom jobbar som en utrikesreporter och lite spion på samma gång?

Lås oss skratta åt eländet! Och åt hur vi ÄR vi människor! Hahahahahahahahahaha!

Gunnar Hilén är 52-årig leg psykolog och arbetshandledare, invandrad för 20 år sedan till Esbo.

Tidskriftscentralen rf (TC) ordnade två tidskriftssalonger i Österbotten med uppläsningar och försäljning av kända finlandssvenska kulturtidskrifter. Som värd för båda evenemangen stod TC:s styrelsemedlem och ifisk:s ordförande Gerd-Peter Löcke som även representerade Fredsposten.

Första salongen hölls i Hantverkets hus Loftet i Vasa. Huset är känt och uppskattat för sina fina presentartiklar och för eleganta gåvoförpackningar som representerar gräddan av finländskt och österbottniskt hantverk. Med det var Konsulinnans kafferum som gjorde mest intryck. I den vackra miljön kan man helt enkelt sjunka in i en känsla av gången tid.

På söndag blev det Konstverkstaden Malaktas tur där ”Fru malakta Maja” tog glatt emot oss. Enligt hennes blogg är hon bagerska, smyckestillverkare och tv-producent. Konstverkstaden Malakta huserar i ett gammalt mejeri i Malax. Namnet kommer från Malax och lakta = mjölk.

Tidskriftscentralen är en samlingsplats för finlandssvenska kulturtidskrifter. TC samarbetade med Kultti och andra nordiska tidskriftsorganisationer, bl.a. Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, för att stärka tidskrifternas ställning. Denna gånga var med Lise Kanckos (Ad Lucem), Heidi von Wright (Horisont), Ylva Larsdotter (Astra Nova) samt Mary-Ann Gröhn från vår samarbetspartner Nylands litteraurförening. För musiken stod Niclas Eriksson och Johanna Rosendahl från Närpes.

Salongerna lyckades väl och visade att den finlandssvenska kulturtidskriften lever och har en framtid. Ifisk vill uppmanar alla läsare att bekanta sig med centralen verksamhet. Dessutom har vi fått i Ylva, som är hemma från Sverige, en mycket aktiv intressent av blatterörelsen.

Nylands litteraturförening valde Solveig Eriksson till ordförande. Solveig efterträder Mary-Ann Gröhn, som satt igång samerbetet med ifisk-projektet Lingva poetica. Idag bidrar Muharrem Miftari, Gunnar Hilén och Gerd-Peter Löcke regelbundet i föreningens årstidskrift Manus med egna texter.

Också Nylands litteraturförening vill delta i Föreningsfestivalen 2008 i Åbo. På hösten ordnar vi tillsammans en litterär afton på Nya Vinden i Helsingfors, där medlemmarna läser egna texter inför publik. Dessutom vill föreningen träffa likasinnade och få kontakt med övriga poeter och författare i Finland.

Mer information om föreningens verksamhet finns här.

Sången "Vem kan segla förutan vind?" är troligen en av de mest kända svenska melodier som finns i världen. Lee Hazlewood, som hade ett ganska intimt förhållande till Sverige, spelade även in låten med Siw Malmqvist och Nina Lizell i samband med den märkliga filmen "Cowboy In Sweden. Men de flesta av oss vet kanske inte att låten är en folkvisa från Åland.

Nu har vår medlem Athos Barés skickat in den spanska versionen.

¿Quién puede navegar sin viento? ¿Quién puede remar sin remos? ¿Quién puede despedir un amigo, sin derramar una lágrima?

Yo puedo navegar sin viento. Yo puedo remar sin remos. pero no puedo despedir un amigo, sin derramar una lágrima.

Hälsningar! Athos Barés Rosario – Argentina

Du hittar originallåten samt versionerna på tyska, engelska, franska, isländska, holländska, italienska och spanska här som pdf.

Årets Föreningsfestival arrangerades 7-9 september i Helsingfors. Festivalen var den tredje i ordningen och intresset var stort med 750 föreningsaktiva samt tusentals människor som stannade upp på Kampens torg och tog del av programmet.
För första gången hade ifisk äran att deltar i Föreningsfestivalens invigningsfest. kultur- och idrottsminister Stefan Wallin att öppnade festivalen i Arcadas stora auditorium. Därefter blev det albansk dikt och musik av kosovoalbanen Muharrem Miftari. Ordförande Gerd-Peter Löcke började med Muharrems dikt Sången om Kosovo och Muharrem kom in arrangemanget med sin cifteln. Publiken blev mycket tagen av den korta men gripande föreställningen som omtalades intensivt under festivalens lopp.
Blattarna var aktiva i olika evenemang. Karl Norrbom från Sverige workshopsledare i ”Problemlösning inom grafisk design och visuell marknadsföring”. I workshopen ställdes deltagarna inför uppgifter som i verkligheten kan göra det dagliga arbetet väldigt flexibelt och ibland även stressigt. I Lena Wemans (Sverige) ”Teckenspråk – ett språk som alla andra” kunde deltagarna lära sig några grundregler och tecken för olika vardagliga ord.Ifisk:s projekt Lingva Poetica själv arrangerade ett poesikalas på Folkhälsans Seniorhus.
Ett stort tack vill vi rikta till festivalens projektledare Eva-Helén Ahlberg, som enormt stötte vår insats.