4 Brännpunkt
Socialismens ekonomiska och sociala system
28/09/2016 Ulf Modin
Socialismens ekonomiska och sociala system
Socialismen blir negationens negation av den nyliberala finanskapitalismen. Möjligheten att införa ett socialistiskt system är emellertid begränsad till de gamla liberala industriländerna i Europa och möjligen också i Förenta staterna. Kautsky trodde inte att man i Sovjetunionen skulle lyckas införa ett socialistiskt system, eftersom landet var så efterblivet. Plechanov insåg, att den socialistiska revolutionen kommer först sedan den härskande systemet har börjat ruttna. Det var allmänna synpunkter i den europeiska arbetarrörelsen före 1917. Man förstod att socialismen skulle kunna införas bara i högt utvecklade länder.
Nu ruttnar de finanskapitalistiska länderna uppifrån och ned. Det är som när en fisk ruttnar: det börjar i huvudet och allra först i hjärnan. Sedan sprider det sig i huvudet och därefter ned i kroppen.
Om ett socialistiskt system införs i ett land vars befolkning huvudsakligen består av arbetare och bönder, blir det förr eller senare kontrarevolution. Det visar den historiska erfarenheten. Orsaken till varför det är tvivelaktigt om man i dag kan införa ett socialistiskt system i Förenta staterna är den låga bildningsnivån hos den amerikanska massan. Amerikanen hålls i obildning och behärskar inte sitt modersmål, varför han inte kan tänka abstrakt. Det här har de engelska lorderna sedan länge förstått och står därför I ett hjärtligt förhållande till sin underklass. Det engelska språket är ett blandspråk, där de konkreta begreppen är av anglosachsiskt ursprung och de abstrakta kommer från grekiskan och latinet via franskan. Dem förstår inte traditionella amerikaner (liksom inte heller engelska arbetare och bönder). De är är alltså dumma. Också om de råkar vara högutbildade.
Socialismen blir en och en ekonomisk demokrati. Den innehåller både statlig, folkägd, privat och kooperativ äganderätt. Vidare finns både plan och marknad. Det blir en reglerad ekonomi i ett reglerat samhälle, som ekonomiskt styrs av en keynesiansk politik.
Sedan det senaste världskriget har de kapitalistiska länderna genomgått stora förändringar. Levnadsstandarden har flerfaldigats och vetenskapens och teknikens utveckling har omformat samhället och näringslivet. Numera blir det abstrakta tänkandet normgivande för industrin och kroppsarbetet, som primärt bara kräver ett konkret tänkande, marginaliseras. Människan går på detta plan framåt: Vi tänker allt bättre. Insikterna i abstrakt tänkande har ökat under de senaste hundra åren och är också förutsättningen för att vi skall kunna införa ett socialistiskt system. Tankearbetet och inte kroppsarbetet blir den intellektuella grunden för den avancerade produktionen, som till allt större del består av tjänster.
Vi skall emellertid inte tro att vi kan införa ett system som varar till tidens ände. Om den modell vi nu skapar håller i femtio år har den lyckats bra. Det enda beständiga i historien är förändringen. Sovjetmodellen var en ekonomisk, social och teknisk framgångssaga fram till 1965, då USA blev ledande i rymdkapplöpningen. Realsocialsmen gick under därför att man hade förbjudit en allmän, fri diskussion, som är nödvändig inte bara för en liten grupp i partiledningen utan måste genomsyra hela samhället. Den var emellertid en social demokrati. Statsägandet och planekonomin fungerade utmärkt tills man skulle övergå från kvantitativ till kvalitativ tillväxt. Det moderna samhället kräver en fri diskussion för att kunna utvecklas.
Den vetenskapliga och tekniska omvälvningen omskapar också industriländernas sociala struktur. Industriarbetarklassen tynar bort och arbetskraft som kan tänka abstrakt, intelligentia, blir ledande. Redan för 15 år sedan var den i Sverige lika stor som fabriksarbetarklassen, 20 procent. Den för 150 år sedan största kroppsarbetande klassen, bönderna, utgör i Sverige i dag bara omkring tre procent av befolkningen men producerar cirka 80 procent av livsmedlen. Naturligvis finns det mellan intelligentian och kroppsarbetarna en gråzon av mänskor som arbetar mer med händerna än med huvudet, men den minskar. Produktiviteten är numera så hög att vi omedelbart skulle kunna införa sex timmars arbetsdag utan att behöva sänka vår levnadsstandard.
Finanskapitalets ekonomiska och ideologiska offensiv efter omkring 1976 har emellertid varit så framgångsrik, att vänsterpartierna ideologiskt har trängts tillbaka. De vågar inte längre ta kamp för de arbetandes rättigheter. Partierna har köpts upp av den borgerliga staten och partiledningarna ser som sin uppgift att legitimera finanskapitalismen och i synnerhet borgerskapets diktatur: den liberala parlamenratiska demokratin. I USA råder ingen parlamentarism utan man har en maktfördelning i den franske filosofen Montesquieus anda.
I socialismen råder full sysselsättning och sex timmars arbetsdag. Kapitalismen kan inte erbjuda människorna full sysselsättning och ett tryggat liv. Och allra minst kan den ge barnen en framtid. När den socialliberale amerikanske ekonomen John Kenneth Galbraith insåg detta (Den nya industristaten 1969) började han att plädera för medborgarlön för att Amerika (underförstått) skulle kunna undvika den sociala revolutionen. Medborgarlönen togs under 1980-talet upp av finländska intellektuella, som blivit besvikna på den uteblivna revolutionen. De finns i dag i nästan alla politiska partier, främst bland de gröna och i vänsterförbundet. Deras främste talesman är åboekonomen och den före detta taistoiten och medlemmen i Finlands kommunistiska parti, Jan-Otto Andersson. Vår mesta högerregering sedan lapporegeringen 1930 stödjer kravet på medborgarlön, eftersom dess ledning tror sig kunna skära ned finanskapitalets kostnader och undvika den sociala revolutionen genom att införa den.
I socialismen är bankerna statsägda och storföretagen, monopolen, ägs av fonder,som förvaltas av medborgarsamhället. Det utser de verkställande direktörerna i de stora företagen, men personalen i dem har vetorätt. Konkurrenskapitalismen blir kvar i de små och medelstora företagen, som måste konkurrera om de vill överleva. Kooperativen blir allt flere. Det är framåt. Dem lönar det sig inte att planera, ty planekonomin består i att vetenskapsmännen och affärsmännen försöker att tänka ut vad som kommer att ske i landet och näringslivet under de närmaste tre till fem åren. Man utgår från de statliga och privata investeringarnas storlek, produktionens karaktär, folkets bildningsnivå, vetenskapernas och teknikens utveckling o s v.
Före 1917 trodde man allmänt i den internationella arbetarrörelsen att i socialismen skulle alla fabriker skulle vara statsägda. Tron på statens förmåga att garantera människorna ett gott liv var utbredd. Den levde vidare i den demokratiska arbetarrörelsen också sedan man hade insett att man varken kunde eller ville införa socialismen, d v s 1932. I stället tillsatte den nya socialdemokratiska regeringen i Sverige en socialiseringskommission, som skulle studera socialismens möjligheter. Socialdemokratins svar på socialismen i Sovjetunionen och de många vilda strejkerna i Sverige blev Folkhemmet, som inte hotade finanskapitalismen men gav en relativ trygghet åt arbetare och bönder. Inbördeskriget i Finland gav en fingervisning om hur det kunde gå om inte “arbetarfrågan” löstes.
Socialismens motto är “av var och en efter förmåga, åt var och en efter hans arbete”. Några löneskillnader måste det vara, eftersom folk måste anstränga sig intellektuellt för att få avancerade tjänster. 1-4 brukar anges som en lämplig skala mellan högsta och lägsta inkomst. Tungt fysiskt arbete avlönas högre än lätt, intellektuellt avancerat arbete avlönas högre än kroppsarbete också om det rör sig om kvalificerat hantverk. I realsocialismen var det vanligt att enkla arbetare studerade till ingenjörer men sedan gick tillbaka till fabriksgolvet, eftersom det var bättre betalt. Någonting bör vi ha lärt av historien.
Helsingfors universitet var omkring 1980 det akademiska lärosäte i Västeuropa, där man visste mest om realsocialismen. Snacket gick, att i Sovjetunionen fungerar bara röda armén och metron i Moskva. 1987 visade det sig att den enda som fungerade var tunnelbanan i Moskva.
Ulf Modin
SSS – ETT HISTORISKT MISSTAG?
21/05/2015 Gerd-Peter Löcke
Finland har en statsskuld på 59 procent av BNP, arbetslösheten
stiger och de offentliga finanserna försämras. Därför kommer stat och
kommuner att få skära ner. För att genomföra kraftiga och nödvändiga
reformer behövs en regering som har en gemensam syn på samhället och
ekonomin. Finlands nya SSS-regering Sipilä/Stubbe/Soini) är en samling
av likartade synvinklar med olika grader av reaktionär grundhållning.
Den blivande statsministern Juha Sipilä, Centern, har, på ett
typiskt finskt sätt, inte stängt regeringsdörren för Timo Soini. Han,
som de flesta finländare, anser det vara naturligt att de olika
partierna ska ha inflytande efter andelen röster de fått i valet i
motsats till Sverige där allt görs för att hålla landets tredje största
parti utanför inflytande.
Nu är Soini in, förmodligen som finansminister, och den sannfinländska
pennan syns redan väl i den blivande regeringens skrivningar om
invandringspolitiken. Asylsökandes avvisning på momangen och utredningen
av invandringens kostnader för samhället är två av de första stegen på
Finlands väg mot ett öppet och tryggt samhälle.
Personalkostnader har alltid varit ett av de områden som många projektägare upplevt som tungt att redovisa. När myndigheten beslutar om framtida utgifter, som till exempel omstruktureringar eller nedläggning av verksamhet, ska de reservera medel för detta och redovisar dem mot anslag. Om utredningen av kostnaderna för invandrare leder till förenklade beräkningsmetoder hos myndigheten för att fastställa de beloppen som ska användas vid redovisning, förutsatt att de tillämpas konsekvent, så har jag ingenting emot utredningen.
Svenska immigrantinstitutet IMMI har dock redan räknat ut att varje insatt krona i integrationen av immigranter ger minst två kronor tillbaka. Sverige har länge haft ett betydande inflöde av invandring utan att arbetslösheten där är större än i Finland. Ett större inflöde av invandrare leder således inte automatiskt till högre arbetslöshet.
Och vi vet redan att varje vuxen invandrare bidrar i integrationen med ca 100.000 euro genom uteblivna kostnader för barndomen i Finland såsom barnbidrag och skola. Därför vore det bra om Finland tog emot fler flyktingar och behovsprövningen av arbetsrelaterad invandring kunde luckras upp. Inte bara för att hjälpa, utan av strikt ekonomiska skäl.
Hur som helst har statsminister Sipilä ett komplicerat uppdrag. Regeringen ska inte bara hållas ihop utan helst uträtta något vettigt. Annars vore det ett historiskt misstag att släppa in ännu ett högerextremt parti till i en europeisk regering. Misstaget skulle påverka den internationella bilden av Finland ytterst negativt och aktiekursen skulle rasa för företaget Oy Suomi Ab.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
Regeringsprogrammets gällande riktlinjer för migrationen.
Svenska immigrantinstitutet IMMI:s utredning
2 Ordförandes hörn (RSS), 4 Brännpunkt (RSS)
Intervju med Ulf Modin
12/03/2015 Gerd-Peter Löcke
Berlinmuren började uppföras under natten mellan den 12 och 13 augusti 1961. I väst kallades den för "Skammens mur" och av den östtyska regeringen för "Den antiimperialistiska skyddsvallen". Torsdagen den 9 november 1989 ger Politbyrås medlem Günter Schabowskis ett överraskande besked att muren ska öppnas. Klockan 22 samma dag har cirka 20 000 människor samlats vid muren och klockan 23:14 släpptes de första DDR-medborgarena med pass igenom.
Var befann du dig själv den 9 november, Ulf Modin?
Jag satt hemma i Dresden och lyssnade på radion, när den nya regeringens talesman höll presskonferens. Visst lät SED-mannen en smula tvetydigt i sitt ordval, men jag som de flesta i DDR tolkade orden som att muren omedelbart skulle öppnas.
Kom nyheten som en överraskning för dig?
Där satt jag vid min radioapparat, och häpnade allt mer. Det här var nog historiska nyheter. När klockan blev 22.40 hoppas jag verkligen, att de inte river ned hela muren redan innan helgen är över.
Hur var din personliga syn på muren?
Muren byggdes 1961 för att den unga staten skulle kunna överleva. Många östtyskar såg företaget med tillfredsställelse. De trodde alltjämt på möjligheten av att kunna skapa ett nytt samhälle bara man fick vara i fred. Att östtyskarna skulle ha fri passage ut och in genom muren hade dock varit min egen linje hela hösten 1989, men att riva hela muren? Om östberlinarna vetat då vad de vet i dag, hade de förmodligen jagat undan militären för att skydda sin mur, och därmed DDRs existens.
"Ett tyskt folk, en tysk stat" stod det på plakat och banderoller Varför ville du då hålla muren kvar?
Min syn på muren var inte alls unik i DDR. Den delades av flera kloka människor, framför allt i Östberlin. Visst hade jag förstått att kommunistpartierna inte längre motsvarade tidens krav. Jag upplevde händelserna som en politisk revolution, som inte hade någonting med fläsk och potatis att göra utan det handlade om mänskliga rättigheter. Jag såg dem trots allt som en vänsterhändelse och trodde att den här situationen kommer att uppstå också i väst.
Med murens fall försvann även realsocialismens vardag. Hur ser du på socialismens framtid nu?
1989 tyckte jag att problemet var inte så mycket socialismen som tyskarna. En del av dem var helt underbara, medan andra var några djävla kälkborgare, varför man inte riktigt vet vilket som var det bärande elementet. Den tyska "realsocialismen" var egentligen inte socialismen utan snarare negationens negation av den upplysta despotismen, där monarken ersatts av politbyrån.
Vad som gäller idag är att skapa en maktbalans i ekonomin och i samhället i Montesquieus anda. Det är intelligentian som ökar dramatiskt och är i stånd att på egen hand leda ett land och styra dess näringsliv. Intelligentian är således den nya revolutionära klassen och kan skapa en ekonomisk demokrati.
Hur kommer en ekonomisk demokrati att se ut?
Den västerländska människans uppgift är i dag dels att rädda naturen och dels att befria produktivkrafterna från den statsmonopolistiska kapitalismens fjättrar. Dels måste vi lägga om vår produktion och vår livsstil, dels befria oss från själsdödande arbete, avskaffa nöden och avveckla konsumtionssamhället som lär oss att älska ting och inte människor. För att kunna uppnå detta måste vi lägga grunden till ett nytt produktionssätt.
Emellertid bör vi akta oss för att försöka genomföra utopier. Revolution kommer av det latinska verbet revolvere, som betyder att rulla tillbaka. Revolutionen görs således av människor som har förlorat någonting. Vem som har förlorat vad och när och varför kan du närmare ta reda på från min bok.
Ulf Modin, jag tackar för ett intressant samtal och hoppas att boken når framgång.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS), 4 Brännpunkt (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)
Ett rwandiskt bröllop
09/07/2014 Evariste Habiyakare
Rwandiska bröllopstraditioner går långt tillbaka i tiden även om det har skett förändringar beroende på västliga inflyttande och kulturell utbyte. Idag lever fortfarande olika bröllopstraditioner både i Rwanda och i främmande länder så som Finland där många Rwandier är bosatta. I Finland brukar rwandier kombinera rwandiska och västliga traditioner.
Bröllopet spelar en väsentlig roll och anses vara en mycket respekterad
social institution inom vilken folk önskar bilda egna familjer,
uppfostra barnen och knyta starka familjeband. I ett traditionellts
Rwandisk samhället att vara ogift vuxen (speciellt för kvinnor)
betraktades som konstig och oacceptabel.
Efter att blivande brudparet har känt varandra och har bestämt sig att bilda egen familj måste de informera sina respektive familjer. Sedan gäller det för pojkens familj att på nytt fara till flickan familj och på ett mycket synligt sätt bjuda många människor från båda familjer och be om att deras dotter skall gifta sig med deras son. Efter har fått bröllopet registrerad hos kommunala myndigheter gäller att få välsignelse i kyrkan.
Efter kyrkan blir det stor kalas för hela byn. På festen brukar man äta, dricka och dansa traditionella danser. Festen kan vara till sent på natten. Normalt äger bröllops fest rum i byn hos pojkens familj som även fungerar som vård för gäster.
Rwandiskt bröllop är en mycket fint upplevelse och många Finländare som har deltagit på en sådant brukar vara mycket imponerad. Därför är även du välkommen att uppleva dessa traditioner tillsammans med oss!
Läs allt om brölloppstraditionen i vår pdf-fil.
Brölloppet med ”folkfest äger rum den 25 juli i Borgå. Närmare uppgifter finns Facebook-kalendern eller vår FB-sida!
Brännpunkt
29/08/2012 ifisk
Brännpunkt är namnet på sidan för medlemmarnas debattartiklar. Det ställs även högre språkliga krav på en debattartikel än på ett vanligt inlägg eller en insändare. Debattartikeln har som uppgift att upplysa och övertyga läsaren genom tydliga argument. Debattartiklar är vanligast i stater med demokrati, och utgår ofta från (parti)politik.
Riskerar vi den europeiska freden?
29/08/2012 Gerd-Peter Löcke
Det är två saker som Svenskfinland och den europeiska valutan har gemensam: sklerosen och sökandet efter en överlevnadsstrategi.
Skleros är en förhårdning av (kropps-) vävnader, som kan bero på inlagring av till exempel kalk. Både den finlandssvenska och den europeiska sklerosen är en följd av hårdare attityder och en förkalkning av systemet. Hur eurosklerosen står som grund för minoritetspressens överlevnadsstrategi diskuterade Finlands svenska publicistförbund på sitt traditionella seminarium på fredag.
Nånstans där ute finns eurokrisens lösning, tycker Stefan
Törnqvist och Carl Haglund. (frvth)
På lördagen däremot förde före detta EU-parlamentarikern Carl
Haglund och euroskeptikern Stefan Törnqvist från
Ålandsbanken tillsammans med den alerta publiken en het debatt kring de
nya nationalistiska tendenserna i Finland med euron som utgångspunkt.
Medan Törnqvist helst skulle se ett Europa med flytande valutor som
motkraft till en växande grå marknad tyckte Haglund att Finlands
välstånd är så mycket beroende av exporten att landet inte ensam kan
lösa problemet. Enligt honom har endast Grekland fundamentala problem
och Sydeuropa har stora problem, men själva euron har inga problem.
-
Finlands högmod är nog frapperande. Vi har blivit bortskämda och tar för
givet att det inte finns större problem. Vi ville inte bry oss om våra
egna problem, till exempel skogsindustrin eller Nokia. Därför är det nog
bättre att politikerna styr världen än finansmarknaden.
Eftersom det inte tycks finnas en plan B i Bryssel ansåg Törnqvist att
man borde slänga ut södra Europa ur eurolandet och låter marknaden själv
lösa problemet. Enligt honom kan en politisk lösning endast nås genom en
stark politisk vilja.
- Men jag har ändå svårt att skylla på
politikerna. Det är nog väljarna som inte riktigt bryr sig. Och när de
bryr sig så med fel resultat, sade Törnqvist med hänvisning till
sannfinländarna.
Enligt mig bedömer Törnqvist eurosklerosen dock i fel ordningsföljd. Det är just hans argumenterande som gynnar de radikala partierna mest. Därför måste vi blåsa av spelet innan det är för sent och inse att en gemensam valuta är ytterst viktigt för bevarandet av freden i Europa. Att avskaffa euron eller kasta ut vissa länder kan endast leda till fundamentala problem och till och med till krig. Så länge EG/EU har existerat har alla krig varit långt borta från det traditionella Västeuropa. Varför vill man riskera freden?
Funderande och avvägande är ute
05/08/2012 Gunnar Hilén
Ända sedan jag kom till Finland för 24år sedan har jag skrivit och talat mig varm för omsorg av den lilla människan, barnet, och människans känsloliv. Och sedan min bok Barn är inte att leka med publicerades har jag mest fokuserat på betydelsen av att barn växer upp på dagis i stället för hemma hos en ”mammande” förälder. Det har i princip känts som att framför en mur och dunka huvudet blodigt mot densamma.
De senaste åren som psykolog, terapeut, handledare, mentor och
föreläsare har varit tunga då människor alltmer sökt sig till lättare
och snabbare lösningar på sina komplicerade livsproblem eller ”snabba
ryck och enkla lösningar ... är inne ... funderande och avvägande är
ute” som HBL-kolumnisten Mirjam Kalland uttryckte det så tydligt.
I min bok berättar jag vad jag tror skulle hända då man har sönder familjen. Man kan sammanfatta det med ”mental katastrof”. Den är på väg men den syns inte än i sin fulla kraft eftersom människan, den anpassningsbara människan hittat ett nytt sätt att tillfälligtvis skjuta upp den sista existentiella krisen. Genom att avstå från en livslång kärlekspartner. En hund och ett arbete att ”älska” är alternativet.
Att inte få stanna hemma som barn och lära sig brottas med oliktänkande och konflikter, med trygga föräldrar, gör det i praktiken omöjligt att senare kunna stå ut med det annorlunda. Dagstiden är väl bortträngd och behandlas inte i den allmänna debatten. I stort sett alla är med om den och det blir en ovidkommande sanning. Med livslång och global effekt. Sverige och Finland tänker olika vad gäller vården. Svenskarna är tyvärr ännu mer långt hunna i den ensammes konst att överleva.
Nu väntar ett intressant arbete på ett psykoterapicentrum i Stockholm. Tro det eller inte men vi kommer där att få jobba med långa terapier, i lugn och ro, och utan att föra journal på dator. Vi skriver dem för hand. ”Ni som är utbildade i detta viktiga yrke ska få koncentrera er på det ni kan bäst” är det sagt.
Tack för den gemensamma tiden. Finland är ett bra land. Som kan blir bättre.
Gunnar Hilén
PS: Artikeln publicerades i HBL som insändare
Sällan invandrare på HBL:s viktigaste nyhetsplats
02/05/2012 Gerd-Peter Löcke
För oss i arbetsgruppen IFISK är det faktum att de flesta experter som
uttalar sig på det första uppslaget i Hbl
är finländska män (HBL 29.4) ingen överraskning alls. Visserligen kan vi
hitta ett invandringsnamn i texterna då och då, men då brukar de nämnda
personerna vara misstänkta för brott eller våld med undantag kanske av
fotbollspelare som har gjort avgörande mål för det nya hemlandet.
Att de flesta personer med utländsk bakgrund som är bosatta i Finland,
och som blir intervjuade i HBL har finska som kontaktspråk och oftast
inte ens förstår svenska speglar inte min uppfattning som medlem i Finlands
Svenska Publicistförbund om vem som är expert då det gäller
integration i (Svensk-) Finland. Och jag instämmer helt i Jens Bergs
kommentar att ӌtminstone inom den politiska bevakningen borde
fördelningen vara bättre.”
Gerd-Peter Löcke
Hbl:s granskning av Hbl visar att tidningen oftast intervjuar män och
sällan invandrare på tidningens viktigaste nyhetsplats.
Läs
mer här.
Kulturförening med klart syfte
30/04/2012 Tanja Ljungqvist
Svensk rysk föreningen i Finland har råkat ut för blåsväder eller rent av en storm. I dag har vi en situation, då alla tolv år av det trevliga, fina och viktiga förmörkas av en smutsig skugga.
Jag har för avsikt att försöka ge en klar bild av vad som har varit
föreningens verksamhetsområde. Grundandet av föreningen var ett
naturligt svar på efterfrågan för dem som var finlandssvenskar och som
talar eller vill tala ryska och lära sig mer om den ryska kulturen och
för de ryskspråkiga som var eller velat komma in in det finlandssvenska
samhället
En rad intressanta människor i olika åldrar har ingått
i styrelsen genom åren och varit med om att ordna allt från stora
projekt som till exempel S:t Petersburgs 300-års jubileum till
barnklubbar, resor, kultur- och litteraturkvällar, teater, språk och
mycket mer. Under dessa evenemang har vi fått bevittna att de som kom
till Finland för cirka 100 år sedan har mycket att berätta för oss
”nya”, att litteraturen, sången och musiken förenar och berör till
tårar, att grillfester vid stranden ger oss en känsla av förståelse,
gemenskap och trygghet.
Jag har för avsikt att försöka ge en klar
bild av vad som har varit föreningens verksamhetsområde. Grundandet av
föreningen var ett naturligt svar på efterfrågan för dem som var
finlandssvenskar och som talar eller vill tala ryska och lära sig mer om
den ryska kulturen och för de ryskspråkiga som var eller velat komma in
in det finlandssvenska samhället.
En rad intressanta människor i
olika åldrar har ingått i styrelsen genom åren och varit med om att
ordna allt från stora projekt som till exempel S:t Petersburgs 300-års
jubileum till barnklubbar, resor, kultur- och litteraturkvällar, teater,
språk och mycket mer. Under dessa evenemang har vi fått bevittna att de
som kom till Finland för cirka 100 år sedan har mycket att berätta för
oss ”nya”, att litteraturen, sången och musiken förenar och berör till
tårar, att grillfester vid stranden ger oss en känsla av förståelse,
gemenskap och trygghet.
Jag har för avsikt att försöka ge en klar
bild av vad som har varit föreningens verksamhetsområde. Grundandet av
föreningen var ett naturligt svar på efterfrågan för dem som var
finlandssvenskar och som talar eller vill tala ryska och lära sig mer om
den ryska kulturen och för de ryskspråkiga som var eller velat komma in
in det finlandssvenska samhället.
En rad intressanta människor i
olika åldrar har ingått i styrelsen genom åren och varit med om att
ordna allt från stora projekt som till exempel S:t Petersburgs 300-års
jubileum till barnklubbar, resor, kultur- och litteraturkvällar, teater,
språk och mycket mer. Under dessa evenemang har vi fått bevittna att de
som kom till Finland för cirka 100 år sedan har mycket att berätta för
oss ”nya”, att litteraturen, sången och musiken förenar och berör till
tårar, att grillfester vid stranden ger oss en känsla av förståelse,
gemenskap och trygghet.
Tanja Ljungqvist
Föreningens
initiativtagare och tidigare ordförande
3 Nyheter (RSS), 4 Brännpunkt (RSS)
Rebecka Holm får Röda Korsets utmärkelse
16/03/2012 Gerd-Peter Löcke
14-åriga Rebecka Holm från Botby grundskola i östra Helsingfors får Röda korsets utmärkelse Fördomsfri föregångare, för sitt ställningstagande mot rasism. Hon är ett sporrande exempel för andra som upplevt rasism, anser Röda Korset.
Ofta har de som utsätts för rasism svårt att berätta om de svårt
kränkande upplevelser de har varit med om. Därför anser Röda korset i
sin motivering att Rebecka Holm visat sällsynt mod med sin
insändare i HBL.
Trots sin unga ålder har Rebecka modigt under eget namn skrivit sina
personliga upplevelser i sina dagliga metroresor mellan hemmet och
skolan och hur speciellt unga påverkas av dem. Rebecka Holm får motta
utmärkelsen på onsdag i Botby grundskola under den
internationella dagen mot rasism.
Jag har själv arbetat med barn i Botby skolan. Och med Ales Markau och John Emanuelsson hittar vi ytterligt två aktiva aktörer för internationell finlandssvensk kultur. Rebeckas utmärkelse är således också en logisk följd av ett skolarbete som tar mångkultur och arbetet mot rasism på allvar.
Som ordförande för det internationella finlandssvenska kulturforumet vill jag härmed uttrycka min stora respekt och tacksamhet för Rebeckas modiga insats för ett bättre förståelse mellan olika medborgaregrupper.
Gerd-Peter Löcke
3 Nyheter (RSS), 4 Brännpunkt (RSS)