Internationellt finlandssvenskt kulturforum

   

Funderande och avvägande är ute

05/08/2012 av Gunnar Hilén

Ända sedan jag kom till Finland för 24år sedan har jag skrivit och talat mig varm för omsorg av den lilla människan, barnet, och människans känsloliv. Och sedan min bok Barn är inte att leka med publicerades har jag mest fokuserat på betydelsen av att barn växer upp på dagis i stället för hemma hos en ”mammande” förälder. Det har i princip känts som att framför en mur och dunka huvudet blodigt mot densamma.

Gunnar Hilén De senaste åren som psykolog, terapeut, handledare, mentor och föreläsare har varit tunga då människor alltmer sökt sig till lättare och snabbare lösningar på sina komplicerade livsproblem eller ”snabba ryck och enkla lösningar ... är inne ... funderande och avvägande är ute” som HBL-kolumnisten Mirjam Kalland uttryckte det så tydligt.

I min bok berättar jag vad jag tror skulle hända då man har sönder familjen. Man kan sammanfatta det med ”mental katastrof”. Den är på väg men den syns inte än i sin fulla kraft eftersom människan, den anpassningsbara människan hittat ett nytt sätt att tillfälligtvis skjuta upp den sista existentiella krisen. Genom att avstå från en livslång kärlekspartner. En hund och ett arbete att ”älska” är alternativet.

Att inte få stanna hemma som barn och lära sig brottas med oliktänkande och konflikter, med trygga föräldrar, gör det i praktiken omöjligt att senare kunna stå ut med det annorlunda. Dagstiden är väl bortträngd och behandlas inte i den allmänna debatten. I stort sett alla är med om den och det blir en ovidkommande sanning. Med livslång och global effekt. Sverige och Finland tänker olika vad gäller vården. Svenskarna är tyvärr ännu mer långt hunna i den ensammes konst att överleva.

Nu väntar ett intressant arbete på ett psykoterapicentrum i Stockholm. Tro det eller inte men vi kommer där att få jobba med långa terapier, i lugn och ro, och utan att föra journal på dator. Vi skriver dem för hand. ”Ni som är utbildade i detta viktiga yrke ska få koncentrera er på det ni kan bäst” är det sagt.

Tack för den gemensamma tiden. Finland är ett bra land. Som kan blir bättre.

Gunnar Hilén

PS: Artikeln publicerades i HBL som insändare

4 Brännpunkt (RSS)