2 Ordförandes hörn
Att hoppa tillbaka in i den stor-lilla ankdammen
01/03/2016 Ordförande
Det svenska språket och den svenskspråkiga kulturen attraherar
invandrare, i synnerhet bland unga invandrare från utomeuropeiska
länder. Magmas attitydundersökning kring invandrare visar även att
kunskapen om samhällssystemet i Finland är relativt stor bland
nyinflyttade personer,
Fast den absoluta merparten av dem har inga eller ringa kunskaper i svenska då de anländer till Finland är två tredjedelar av dem beredda att lära sig svenska om det skulle befrämja deras karriär. Somliga har redan valt svenskan eftersom det är ett huvudspråk i den ort de bor i, eller för att deras partner är svensktalande.
Vi i IFISK har redan lärt oss varför det är betydligt lättare att lära sig svenska och anamma finlandssvenska kommunikationsformer. Vi redan känner till den enorma kommunikativa skillnaden mellan de två stora historiska folkgrupper i Finland. Svenskan liksom tyskan eller engelskan bygger starkt på ett analytiskt eller isolerandet språkbruk som oftare uttrycker grammatiska relationer genom att lägga till eller flytta på ord, medan det syntetiska finskan använder främst olika böjningsformer för att uttrycka grammatiska funktioner. Sättet att kommunicera, diskutera, förhandla eller småprata är följaktligen helt och hållet olika.
Språkvetaren och författaren Leif Höckerstedt ser finlandssvenskarna inte endast som finnar med ett annat språk. Han påpekar att finnar och finlandssvenskar delar visst en viktig politisk gemenskap men att detta inte innebär en gemensam etnisk grupptillhörighet. Och just på grund av den etniska skillnaden känner sig många invandrare med indoeuropeiska bakgrund snarare hemma i de finlandssvenska kommunikationsformer.
I Finland lär det finnas 82 olika svenska dialekter. För det mesta talar en finlandssvensk dock högsvenska, en variant som skolorna anser barnen ska lära sig tala överallt i landet. I synnerhet i de förfinskade områdena i huvudstadsregionen är finlandssvenskarnas förhållande till vissa dialekter och rikssvenskan problematisk. Här vill många finlandssvenskar ta avstånd från det svenska kulturarvet eller vägrar att betona dem av hänsyn till finnar. Forskaren Charlotta Hedberg hänvisar till den finska majoritetens värderingar som starkt påverkar den svensktalande minoriteten i Finland.
Detta syns även i språkbruket. Därför gäller det att hoppa tillbaka in i den stor-lilla ankdammen, att stöda de nya processer inom den finländska kulturpolitiken som syftar på att omdefiniera ramarna för det finlandssvenska kulturarvet enligt Farokonventionen. Nu gäller det att trygga och identifiera det immateriella kulturarvet, att höja medvetenheten om dess betydelse och att dokumentera, bevara och stödja det. Men det gäller även att inkludera det gränsöverskridande, mångfalden, tvåspråkigheten.
Vi från andra kulturer kan berika (Svensk-) Finland, vi vill kämpa för finlandssvenska ljud- eller e-böcker och kämpa mot "förbjudet" att lära sig svenska eller umgås på svenska med myndigheterna. IFISK:s medlemmar vill trygga och identifiera inte enbart det immateriella kulturarvet vi har fått med modermjölken utan även det vi har lärt oss älska i (Svensk-) Finland. Vi vill vara med att höja medvetenheten om dess betydelse och att dokumentera, bevara, stödja och kanske även berika det finlandssvenska kulturarvet.
Gerd-Peter Löcke
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS)
SSS – ETT HISTORISKT MISSTAG?
21/05/2015 Gerd-Peter Löcke
Finland har en statsskuld på 59 procent av BNP, arbetslösheten
stiger och de offentliga finanserna försämras. Därför kommer stat och
kommuner att få skära ner. För att genomföra kraftiga och nödvändiga
reformer behövs en regering som har en gemensam syn på samhället och
ekonomin. Finlands nya SSS-regering Sipilä/Stubbe/Soini) är en samling
av likartade synvinklar med olika grader av reaktionär grundhållning.
Den blivande statsministern Juha Sipilä, Centern, har, på ett
typiskt finskt sätt, inte stängt regeringsdörren för Timo Soini. Han,
som de flesta finländare, anser det vara naturligt att de olika
partierna ska ha inflytande efter andelen röster de fått i valet i
motsats till Sverige där allt görs för att hålla landets tredje största
parti utanför inflytande.
Nu är Soini in, förmodligen som finansminister, och den sannfinländska
pennan syns redan väl i den blivande regeringens skrivningar om
invandringspolitiken. Asylsökandes avvisning på momangen och utredningen
av invandringens kostnader för samhället är två av de första stegen på
Finlands väg mot ett öppet och tryggt samhälle.
Personalkostnader har alltid varit ett av de områden som många projektägare upplevt som tungt att redovisa. När myndigheten beslutar om framtida utgifter, som till exempel omstruktureringar eller nedläggning av verksamhet, ska de reservera medel för detta och redovisar dem mot anslag. Om utredningen av kostnaderna för invandrare leder till förenklade beräkningsmetoder hos myndigheten för att fastställa de beloppen som ska användas vid redovisning, förutsatt att de tillämpas konsekvent, så har jag ingenting emot utredningen.
Svenska immigrantinstitutet IMMI har dock redan räknat ut att varje insatt krona i integrationen av immigranter ger minst två kronor tillbaka. Sverige har länge haft ett betydande inflöde av invandring utan att arbetslösheten där är större än i Finland. Ett större inflöde av invandrare leder således inte automatiskt till högre arbetslöshet.
Och vi vet redan att varje vuxen invandrare bidrar i integrationen med ca 100.000 euro genom uteblivna kostnader för barndomen i Finland såsom barnbidrag och skola. Därför vore det bra om Finland tog emot fler flyktingar och behovsprövningen av arbetsrelaterad invandring kunde luckras upp. Inte bara för att hjälpa, utan av strikt ekonomiska skäl.
Hur som helst har statsminister Sipilä ett komplicerat uppdrag. Regeringen ska inte bara hållas ihop utan helst uträtta något vettigt. Annars vore det ett historiskt misstag att släppa in ännu ett högerextremt parti till i en europeisk regering. Misstaget skulle påverka den internationella bilden av Finland ytterst negativt och aktiekursen skulle rasa för företaget Oy Suomi Ab.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
Regeringsprogrammets gällande riktlinjer för migrationen.
Svenska immigrantinstitutet IMMI:s utredning
2 Ordförandes hörn (RSS), 4 Brännpunkt (RSS)
Intervju med Ulf Modin
12/03/2015 Gerd-Peter Löcke
Berlinmuren började uppföras under natten mellan den 12 och 13 augusti 1961. I väst kallades den för "Skammens mur" och av den östtyska regeringen för "Den antiimperialistiska skyddsvallen". Torsdagen den 9 november 1989 ger Politbyrås medlem Günter Schabowskis ett överraskande besked att muren ska öppnas. Klockan 22 samma dag har cirka 20 000 människor samlats vid muren och klockan 23:14 släpptes de första DDR-medborgarena med pass igenom.
Var befann du dig själv den 9 november, Ulf Modin?
Jag satt hemma i Dresden och lyssnade på radion, när den nya regeringens talesman höll presskonferens. Visst lät SED-mannen en smula tvetydigt i sitt ordval, men jag som de flesta i DDR tolkade orden som att muren omedelbart skulle öppnas.
Kom nyheten som en överraskning för dig?
Där satt jag vid min radioapparat, och häpnade allt mer. Det här var nog historiska nyheter. När klockan blev 22.40 hoppas jag verkligen, att de inte river ned hela muren redan innan helgen är över.
Hur var din personliga syn på muren?
Muren byggdes 1961 för att den unga staten skulle kunna överleva. Många östtyskar såg företaget med tillfredsställelse. De trodde alltjämt på möjligheten av att kunna skapa ett nytt samhälle bara man fick vara i fred. Att östtyskarna skulle ha fri passage ut och in genom muren hade dock varit min egen linje hela hösten 1989, men att riva hela muren? Om östberlinarna vetat då vad de vet i dag, hade de förmodligen jagat undan militären för att skydda sin mur, och därmed DDRs existens.
"Ett tyskt folk, en tysk stat" stod det på plakat och banderoller Varför ville du då hålla muren kvar?
Min syn på muren var inte alls unik i DDR. Den delades av flera kloka människor, framför allt i Östberlin. Visst hade jag förstått att kommunistpartierna inte längre motsvarade tidens krav. Jag upplevde händelserna som en politisk revolution, som inte hade någonting med fläsk och potatis att göra utan det handlade om mänskliga rättigheter. Jag såg dem trots allt som en vänsterhändelse och trodde att den här situationen kommer att uppstå också i väst.
Med murens fall försvann även realsocialismens vardag. Hur ser du på socialismens framtid nu?
1989 tyckte jag att problemet var inte så mycket socialismen som tyskarna. En del av dem var helt underbara, medan andra var några djävla kälkborgare, varför man inte riktigt vet vilket som var det bärande elementet. Den tyska "realsocialismen" var egentligen inte socialismen utan snarare negationens negation av den upplysta despotismen, där monarken ersatts av politbyrån.
Vad som gäller idag är att skapa en maktbalans i ekonomin och i samhället i Montesquieus anda. Det är intelligentian som ökar dramatiskt och är i stånd att på egen hand leda ett land och styra dess näringsliv. Intelligentian är således den nya revolutionära klassen och kan skapa en ekonomisk demokrati.
Hur kommer en ekonomisk demokrati att se ut?
Den västerländska människans uppgift är i dag dels att rädda naturen och dels att befria produktivkrafterna från den statsmonopolistiska kapitalismens fjättrar. Dels måste vi lägga om vår produktion och vår livsstil, dels befria oss från själsdödande arbete, avskaffa nöden och avveckla konsumtionssamhället som lär oss att älska ting och inte människor. För att kunna uppnå detta måste vi lägga grunden till ett nytt produktionssätt.
Emellertid bör vi akta oss för att försöka genomföra utopier. Revolution kommer av det latinska verbet revolvere, som betyder att rulla tillbaka. Revolutionen görs således av människor som har förlorat någonting. Vem som har förlorat vad och när och varför kan du närmare ta reda på från min bok.
Ulf Modin, jag tackar för ett intressant samtal och hoppas att boken når framgång.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS), 4 Brännpunkt (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)
Att komma ut ur skåpet
23/11/2012 Ordförande
Hela samhället är fullt av olika transkulturella människor, som vill
anamma det finländska identitet eller som vill bli av med det.
I pjäsen ÅNGRARNA på Svenska teatern berättar regissören Cris av Enehjelm hur vi lever i en värld full av fördomar och etiketter samtidigt som den i jäktande fart bryter ner fördomar och omvärderar traditionella normer. Som transkulturella försöker också vi ”blattar” identifierar oss som eller uttrycker en annan kultur än vår kulturbiologiska identitet. En transkulturell person kan vi uppleva sig vara född eller lever i fel kultur och kanske vill tillhöra en annan kultur. Ofta börjar han/hon korrigera sitt utseende med fostersamhällets eller nysamhällets trender så den ytliga kroppen börjar likna den kulturella stereotypen han/hon uppfattar sig om.
De flesta av oss har upplevt situationer med en känsla av obehag och att man inte ”passar in”. Liksom Orlando och Mikael i pjäsen bytt könet fram och tillbaka lever många av oss i längtan om att bli accepterad både i det gamla och i det nya samhället. Tyvärr fastnar vi allt för lätt i vår mask, bygger upp ett falskt jag, blir ett med vår transkulturella roll.
Hela det finländska samhället är fullt av olika typ av transkulturell identitet, av dem som vill anamma det finländska identitet och dem som vill bli av med det.
Vad allt gör vi inte för att passa in eller för att synas i mängden eller tvärtom för att försvinna i den. Varför är människan inte lika ivrig med att ”komma ut ur skåpet”, som af Enehjelm uttrycker det, att bemöta sin verkliga identitet, att vara sig själv inte endast hemma bakom stängda dörrar utan även på arbete, på fest och i offentliga sammanhang.
Att inte se sig som man är kommer alltid att leda till ett falskt jag där man bli ett med sin transkulturella roll.
Gerd-Peter Löcke
ordförande
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS)
Nyfinlandssvensk presidentkandidat?
11/06/2012 Ordförande
Inför ett ordförandeval finns det alltid mycket att överväga i synnerhet
när ”vi lever i ett tidevarv där median älskar hårda ord, spektakel,
kritik, konflikter och personliga påhopp” som Stefan Wallin uttryckte
det i sitt ”avskedstal” på SFP:s partidag i Karleby.
-
Den största förändringen jag upplevde under min period som ordförande är
trenden att politisera juridiken och juridisera politiken.
För en invandrare är dock ordförandeskapet inte av största vikt utan de motioner som berör invandringsfrågor direkt och sättet partidagen hanterar dem. Svenska folkpartiet är kanske den mest intressanta politiska aktören för oss ”inlärda finlandssvenskar”.
SFP:s ungdomsorganisation Svensk ungdom ansåg att Finlands alla
medborgare ska ges lika möjligheter att ställa upp som presidentkandidat
oavsett om de är första eller andra generationens medborgare.
Förbundssekreterare Silja Borgarsdóttir Sandelin var med och formulera
motionen, som partidagen godkände: SFP:s representanter i regering och
riksdag arbetar för att en ändring av 54 § 1 mom. i grundlagen, så att
andra meningen lyder “Presidenten ska vara finländsk medborgare.” Nu
hoppas jag att även hela regeringen kan omfatta detta krav som ger oss
möjligheten att se den första finländska ”Barack Obama”.
Med intresse kan vi även konstatera att SFP beslöt bl a ”att riksdagen bevakar att invandrares möjligheter att lära sig svenska lyfts fram. I samma anda togs beslutet att Svenska folkpartiet vill jobbar för ett välkomstpaket för invandrare som tillsänds relevanta myndigheter för åtgärder.
I Carl Haglund fick partiet också en ny lagkapten. Haglund är en
analytisk visionär för tvåspråkigt och internationellt handlande. Han
vill välkomna nyfinländare till Finland, ett land som tyvärr är känt för
att vara utredningarnas förlovade land. Enligt Haglund hamnar många goda
tankar fortfarande i det som kallas Mapp Ö fast Finland inte har råd att
kasta bort goda idéer.
- Finland kan inte stöpas i samma form
som förut. Vi kommer aldrig mera att kunna bygga schablonmässiga
strukturer i hela vårt land.
Det kan Svenska folkpartiet inte heller. Med häpnad konstaterar jag att det finns endast tre suppleanter med invandrarbakgrund bland de 42 partifullmäktige, som ska bereda partiets politik på lång sikt,. Invandrare får således fortfarande stöda men inte bereda partiets politik. Därför måst vi fortsätta att observera hur partidagens beslut angående motioner verkställs i partiets vardagliga arbete.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
Förstamajanförandet
01/05/2012 Ordförande
Jag är van med att det hålls samhällskritiska tal på första maj. Som ordförande och viceordförande i svenska sammanhang förväntas man kanske att ta ställning till utvecklingen i samhället.
Det börjar bli trångt i Svenskfinland. Färre ledande positioner, men lika många intresserade som förut. Mycket talas också om maktskifte. I median får vi läsa, höra och se hur olika personer eller grupper försöker eller redan lyckats ta över makten. Medan detta skedde tidigare endast i politiken och stora (fack-) förbund så har det nu blivit kutym även i mindre föreningar. Det kanske inte mera är så bredd i väggarna och så högt i taket som förut i Svenskfinland.
Makten som organisationsteoriskt och filosofiskt begrepp ger människan möjlighet att efter egen vilja fatta beslut som verkställs. Den förutsätter alltid minst två parter: parten som begär och parten som uppfyller begäran. Premissen för att makt(inne)havaren faktiskt ha makt är att det finns en part som är beroende av makt(inne)havaren. Makt är således i hög grad ett relationsbegrepp, där minst två parter står i ett visst förhållande till varandra. Förhållandet kan dock alltid tolkas så att en part har makt över den andra. Men vad händer om makt(inne)havaren förmår den andra parten att handla på ett för denne icke önskvärt sätt? Den andra parten försöker ta över makten. Och plötsligt är det inte mera så bredd i väggarna och så högt i taket som förut i Svenskfinland.
Att utöva makt betyder alltid att man ha kontroll över opinionsbildning. Därför är det legitimt att försöka minska kontrollen för delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande förutsättningarna för människan välmående. I synnerhet för oss invandrare har bristen på inflytande och möjligheter att påverka den egna livssituationen ett starkt samband med vår mentala välbefinnande. Om landets finlandssvenska medborgare eller olika minoritetsgrupper upplever att de inte kan påverka de egna livsvillkoren och utvecklingar i deras samhälle uppstår maktlöshet. Många av oss har nu den känsla av maktlöshet som kan leda till socialt illamående. Somliga ger upp i följd av utvecklingen, andra försöker fylla den plats som den rådande maktlösheten lämnat tomt.
Ordförande
Ordförande är även viceordförande i Finlandssvensk samling
Grävande journalistik anlitar privat ”mötesprotokoll”
27/04/2012 Ordförande
Ett bevis på att det politiska klimatet blir allt hårdare även i Svenskfinland finns nu i Finlands ledande dagstidning Hufvudstadsbladet. HBL från 24.4 beskrev redan på sin framsida i tydliga ord hur Svensk-ryska föreningsmöte i början av april slutade i kaos. Enligt tidningen har den nyvalda ordföranden Ilya Spiegel anmält sin företrädare för misshandel. I sin tur lär en tidigare styrelsemedlem ha anmält Ilya Spiegel för ekonomiska oegentligheter.
När en förening med låg profil sitter på kring 14 000 euro kapital så
är det rätt så naturligt att den väcker olika gruppers intresse. När
dock en så känd reporter som Staffan Bruun publicerar med stora rubriker
att jag med våld för fram en SFP-kandidat som är brottsanmäld blev det
nog tid för mig att ingripa. Att blanda in ett helt parti och mig som
person i interna föreningsfejder känns ju allt annat än trevligt (HBL
25.4). I synnerhet när notisen hänvisar till ickeexisterande protokoller
och till självklara mötesprocesser.
Efter jag hade
konfronterad redaktionen med de grovt felaktiga påståendena korrigerade
tidningen händelserna den 25 april med hänvisning till att utdraget ur
Svenska folkpartiets Helsingforskrets årsmötesprotokoll från den 14
april som publicerades i Hbl 25.4 inte härstammar från det officiella
protokollet. Senast i det här skedet är det nog skäl att även fundera
över de källor redaktionen anlitat i hela den journalistiska processen.
Jag undrar också vem annars än en närvarande delegat kan ha gett
felaktiga uppgifter från årsmöte? I så fall måst det ju finnas
åtminstone en representant i partiet som nog tolererar invandrare i
allmänhet, men kanske inte riktigt på sin egen bakgård. Dessutom är ett
personval alltid en sluten omröstning.
Omröstningen visade
dock klart att ett flertal partirepresentanter är fortfarande av den
åsikt att ”mångfalden i staden (och i partiet) kommer att öka och att
därför behövs nya politiska åtgärder för att bygga ett tolerant samhälle
som tar vara på kompetensen av helsingforsare med olika kulturella
bakgrunder”.
Det är allt den inflammerade diskussionen handlar om. Den handlar i första hand om delaktigheten i beslutfattandet. Och det är den punkten en grävande journalistik ska koncentrera sig på i första hand.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
| Citat ur det ICKE EXISTERANDE årsmöteprotokollet | Den rättade versionen av händelserna |
| ”Vid valet av kretsstyrelse tvingandes möte förrätta sluten omröstning då Gerd-Peter Löcke hotade att avsäga sig alla sina förtroendeuppdrag i partiet och sin kommunalvalskandidatur ifall inte Ilya Spiegel från Multikulturellt Finland inväljs i kretsstyrelsen. Löcke motiverade sitt hot med uppfattningen om att SFP är ett främlingsfientligt parti ifall kretsstyrelsen inte utser Spiegel till medlem i kretsstyrelsen.” |
Utdraget ur Svenska folkpartiets Helsingforskrets årsmötesprotokoll
från den 14 april som publicerades i Hbl 25.4 härstammar inte från
det officiella protokollet, har det visat sig. (Gerd-) Peter Löcke säger att referatet av vad han sade på årsmötet bara delvis är korrekt. – Jag sade att om Helsingforskretsen inte i sin styrelse har en invandrarrepresentant så förlorar man all trovärdighet som ett mångkulturellt parti inför kommunalvalet. Jag hotade verkligen lämna mina poster om en sådan representant inte skulle inväljas i styrelsen och jag var kritisk till att valberedningen inte hade beaktat den ståndpunkten. – I ett tidigare skede hade jag föreslagit valberedningen att Ilya Spiegel kunde vara den mångkulturella representanten i kretsstyrelsen. Jag sade då att han är villig, lämplig och kunnig. Men på mötet nämnde jag inga namn utan underströk bara att minst en i styrelsen måste ha invandrarbakgrund, berättar Löcke. Hbl beklagar att utdraget presenterades som ett mötesprotokoll då det uppenbarligen bara var frågan om ett privat diskussionsreferat. |
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS)
Att vara så rädd för vad andra tycker
21/01/2012 Ordförande
Rebecka Holm, 14, går i Botby högstadieskola i Helsingfors. Hon skrev
en insändare till Hbl (17.1) om den öppna rasism som möter henne på
gatorna.
- "Det hemskaste har alltid varit att bli verbalt anfallen
medan en hel metrovagn full av vuxna sitter där och tittar på utan att
göra någonting".
Det är inte ofta en ung kvinna med afrikanskt ursprung kommer ut och skriver hur det känns att bli verbalt attackerad i helsingforsmetron. Rebecka Holm, 14, som går i Botby högstadieskola i Helsingfors gjorde det genom en uppriktig insändare i HBL. Måhända hon som ”finländare” har det lite lättare än de som kommer hit först som vuxna.
Hon har tänkt på fenomenet rasism länge. Men det handlar om något som hon och hennes vänner har råkar ut för alltför ofta. Hon vill inte springa undan som den somaliska pojken som jagades av en nykter man som skrek "Jag skall döda dig, din negerjävel!” Pojken hade skämtat ljudligt med sina vänner.
Nu kunde vi dra slutsatsen att en ung pojke som har roligt med sina vänner definitivt störde den absoluta tystnaden som ska råda i metron. Han var ju inte ens berusad. Och en somalisk pojke har väl inte heller rätten att skämtas berusad. Detta är ett finländskt privilegium, den finländska heliga kon så att säga.
Det skrivs mycket om lottor och vad de har gjort för fosterlandet. Men den unga flickan kunde vara början till en Rebecca-rörelse som kan få till stånd mycket mera: Att ingen i vårt land behöver vara rädd för vad andra tycker. Inte pojkar som skämtar med kompisarna och inte heller flickor som endast vill åka hem från skolan.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
> Läs insändaren här.
>
Läs intevjun med henne i HBL och kommentarer här.
Ahmed Hassan ny ordförande för Svensk Ungdom i Helsingfors
01/12/2011 Ordförande
Med Ahmed Hassan tar en ordförande med invandrarbakgrund över SU i Helsingfors.
Svensk
Ungdom i Helsingfors har på sitt höstmöte den 23.11.2011 valt en ny
styrelse och ordförande för verksamhetsåret 2012. Ahmed, som är 27 år
gammal, är aktiv både inom Svenska folkpartiet och i Svensk Ungdom. Han
sitter bland annat i styrelserna för Sfp:s integrationspolitiska utskott
och Multicultural Finland. Också i IFISK-samband har han varit framme.
-
Jag ser fram emot det nya verksamhetsåret. Vi har två spännande val på
kommande som vi kommer att jobba hårt för. Jag vill speciellt arbeta för
tolerans, mångfald och öppenhet i vårt samhälle.
Jag vill på det hjärtligaste gratulera Ahmed till hans nya uppdrag. Det gläder mig att se att se allt fler ”blattar” som delaktiga i samhället. Och valet stöder vårt motto för 2012: Svenskfinland - Mitt nya hemland.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS)
Nya horisontala vallar höjer sig i all smyg
17/08/2011 Ordförande
De Nyas Råd på Radio Vega diskuterade de fruktansvärda terrordåden i Norge. Nedan svarar arbetsgruppens ordförande Gerd-Peter Löcke på Johan Anderssons förhandsfrågor.
Hur reagerade du när du hörde om de fruktansvärda terrordåden i Norge?
- Jag var i Tyskland när terrorråden hände. Det var precis ett år efter att 21 unga människor dog vid Love Parade-konserten i Duisburg i Tyskland. I samband med en minnestillställning pågick en häftig debatt i alla medier om hur katastrofen kunde hända. Ingen ville ta ansvar för Love Parade-offren. Så våra diskussioner var redan mycket aktuella när terrordåden i Norge nådde oss.
Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, uttryckte omedelbart sin bestörtning. Regeringen började genast diskutera vad som borde göras för att undvika dylika händelser i Tyskland.
Vilka slutsatser ska man dra av händelserna?
- Mänskan vill allt för fort förstå vad Anders B.B. tänkte och kände. Sanningen finns dock endast i mördaren. Så länge inte vi så kallade goda medborgare lyssnar till eller talar om våra egna sanningar om hemskheter vi kanske för länge sen har upplevt själva, är det svårt att undvika händelser som i Norge eller skolmassakern i Finland.
Hur minimerar man riskerna för att det ska hända igen?
- I stället för vertikala, synliga murar som Berlinmuren symboliserade från och med den 13 augusti 1961 byggs nu i all smyg nya horisontala vallar. Liksom vi knappast sluter åka bil eller bus bara för att en människa i fyllan har förorsakat en olycka ska vi inte nu heller sluta kämpa för ett mera rättvist samhälle.
Att skärpa lagen eller att uppfostra barn och ungdomar till lydnad är definitivt fel väg. Däremot vore civil olydnad den enda effektiva metoden för en rask samhällsförändring. Civil olydnad går ut på att öppet och utan våld bryta mot gällande samhällsnormer. Detta skulle också varit möjligt för personer som Anders B.B. Men även då borde han vara beredd att ta konsekvenserna av sina handlingar.
På vilket sätt ska hatpropagandan bemötas?
- Liksom östtyskarna har lyckats fälla Berlinmuren ska vi fortsätta demonstrera och kämpa med fredliga medel för ett fördomsfritt samhälle genom att öppet diskutera, debattera och informera för att visa att kulturell mångfald är välkommen i Finland.
Vilket ansvar har det etablerade samhället för att hatpropagandan fått fotfäste?
Liksom i Norge och i Tyskland borde regeringen, ledande politiker och högt uppskattade medborgare omedelbart ha tagit avstånd från all extremism. Jag missade detta klara ställningstagande i Finland.
Det ska inte vara cool att tala illa om andra människor. Det får inte vara fegt att hålla sig undan när andra mobbas. Vi ska uppmuntra andra att vara modiga och vi ska visa mera civil olydnad då rasism och extremism börjar dominera diskussioner och händelser. Vi lever, trots allt i en demokrati.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande