Skyltfönster är ett fönster för presentation av varor eller tjänster. Skyltfönstret är det första intrycket våra medlemmar och vänner får. Det är vårt ansikte utåt. Förutom att fräscha upp utseendet har vi också försökt göra det enklare att hitta den information du söker.

Det finns uppgifter om att man firat midsommar ända från 400-talet, enligt traditioner i minnet av Johannes döparens födelse och förkunnelse (på finska Juhannus). I de nordiska länderna hör midsommar även nära samman med årets gång. De ljusa sommarnätterna inspirerar människorna till fest. I Finland håller alla affärer stängt enligt lag. I stället tänds midsommarbål och bastun det ordnas (folk-) dans och överallt i landet.

Midsommardagen har dock också firats som Finlands flaggas dag sedan 1934. Dagen är en officiell flaggdag i Finland och det vore läge att fundera lite djupsinnigare över allt det vi inte "hinner" att tänka på under de bråda (blatte-) arbetsdagarna.

Vädret väntas bli varmt under större delen av midsommarhelgen.

IFISK önskar dig en glad midsommar!

I slutet av 2009 var vi, som är födda utomlands, men vistas stadigvarande i Finland, ca 233 000 personer. 156 000 av oss är utlänningar, dvs. personer som inte har finländskt medborgarskap. De flesta av oss är ryssar, ester, svenskar och somalier.

Antalet personer med ett annat modersmål än de inhemska språken (finska, svenska, samiska) var ca 211 000. Vem är då de övriga 22 000 utlänningarna? De måste väl tala svenska eller finska? Om vi antar att inte alla 8568 i Finland bosatta svenskar har svenska som modersmål och att de flesta av de 70 procent ålänningar med finländskt pass talar svenska eller finska som modersmål, så är statistiken i balans.

Jag har träffat ålänningar som känner sig som utlänningar i Finland. Dessutom är 30 procent av ålänningarna, dvs. 8 800 födda utanför Åland. De inflyttade kommer från 82 olika ursprungsländer och talar 51 olika språk. Är de alla utlänningar på Åland? Är några av dem kanske inhemska medborgare i Finland? Ingår de alla i den statistik, Statistikcentralen upprätthåller?

”Vi vet ingenting närmare.” Det finns även särskilda bestämmelser för personer med finska rötter som vill flytta till Finland från det forna Sovjetunionens område (s.k. finskingermanländare). Från början av 1990-talet har omkring 30 000 återflyttare, främst från Ryssland och Estland, kommit till Finland. Kanske har 13432 av dem finska eller svenska som modersmål?

”Vi vet ingenting närmare här heller”. Men det som vi vet är att det krävs en hel del olika tillstånd för att komma in i landet och för vistelse här. Även en person med finländska släktrötter beviljas inte automatiskt uppehållstillstånd för att kunna återvända till Finland. Bättre är de ställda som är medborgare i en av de nordiska länderna. För dem räcker det att de registrerar sig hos magistraten efter sex månaders vistelse i landet. Medborgare från EU-länder ska registrera sig hos den lokala polisen om vistelsen överstiger tre månader. Annars får de fritt komma till Finland för att studera, arbeta eller av andra orsaker.

Alla de ovannämnda personerna kostar. Men hur mycket (extra) kostar en invandrare? Som kommuninvånare har en invandrare rätt till service på samma sätt som alla andra kommuninvånare. Kostnader förorsakar främst av sådana tjänster och inkomstöverföringar som betalas till alla som bor i Finland. Dessutom reserverades i inrikesministeriets budget för 2009 totalt 136,247 miljoner euro för kostnader som orsakas av mottagande av asylsökande, främjande av integrationen av kvotflyktingar och asylsökande som fått uppehållstillstånd samt ordnande av utkomst för återflyttare från det forna Sovjetunionen. Om vi tillägger de ca 30 miljoner euro som arbets- och näringsministeriet använde 2009 för ordnande av integrationsutbildning för vuxna invandrare och den undervisning i eget modersmål för invandrarbarn som undervisningsministeriet finansierar så kostar invandringen ca 170 miljoner euro extra per år. En invandrare kostar således 730 euro extra, vilket motsvarar XX flaskor Koskenkorva (Tyvärr är enligt 33 § alkohollagen all indirekt reklam för starksprit eller annan verksamhet för främjande av försäljningen av starksprit förbjuden).

Om vi dock tar i betraktande att mången invandrare även är en god skattebetalare och att i synnerhet unga, utbildade invandrare som bor länge i landet medför mycket stora samhälleliga nettofördelar, borde det väl rymmas med några utländska mor- och farmödrar samt några rumänska tiggare.

Var finns de rumänska tiggarna egentligen i statistiken? Kanske borde vi börja om från början. För egentligen vet ni ingenting närmare om invandrarna.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Mellan påsken och första maj har det finska samhället börjat angripa flyktinger och utlänningar överlag från två olika håll. Medan den första gruppen tycker att asylsökande ska kastas ut för att de ändå bara vill leva på bidrag. Den andra gruppen tycker att de ska kastas ut för att de arbetar (för mindre lön än finländare).

Fakta är dock att en asylsökande får förvärvsarbeta i Finland utan uppehållstillstånd efter tre månader sedan sökanden lämnade in ansökan om asyl. Men för det mesta först efter asylsökanden med blankett TOD_P har bett Migrationsverket utfärda ett intyg om rätten att arbeta. Avgiften för behandling av anhållan om intyg är 20 euro (Kvitton på betalningen samt kopian av sitt identitetsbevis, pass eller annat resedokument ska bifogas).

Om asylsökanden har fått intyget kan han underhandla med arbetsgivaren, om sådan finns. Arbetsgivaren får dock inte anställa en asylsökande innan han har försäkrat sig om att utlänningar som ska anställas eller redan är anställda faktiskt har ett gällande uppehållstillstånd för arbetstagare eller att inget uppehållstillstånd behövs.

På grund av sekretessbestämmelserna kan Migrationsverket dock lämna uppgifter om en asylsökande endast till sökanden själv. Även ett intyg om rätten att arbeta kan överlämnas även till sökanden själv.

Har asylsökanden lyckats få ett arbete fortsätter hans eller hennes rätt att arbeta ända tills hans eller hennes ansökan har avgjorts på ett lagakraftvunnet sätt.

För att inte göra saken för enkelt vill jag påpeka att asylsökanden har rätt till arbete även då när han eller hon fått ett nekande asylbeslut. Avgörande är om asylsökanden har hittat ett arbete. I så fall har han eller hon rätt att söka uppehållstillstånd för arbetstagare. Ansökan utreds då som en ny ansökan om uppehållstillstånd och beslutet får överklagas.

Jag antar ändå att den gruppen som vill kasta ut flyktingarna för att de ändå bara lever på bidrag vinner. För vi kommer knappast att få ett svar om ägget (arbete) kom före hönan (intyget) eller tvärtom. Tuppen kommer nog att visa vem som är herren i hönshuset.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

"Invandrarkritikern" Jussi Halla-aho har alldeles rätt, när han påstår att debatten på nätet fungerar på samma sätt som en toalettvägg på en bensinstation. Vem som helst kan skriva vad som helst och förbli anonym. Den enda skillnaden är att på webben får både män och kvinnor använda sig av samma toalett. På bensinstationens sociala toalettvägg har den rasande debatten om Finlands nationalsjukdom, xenofobin, utan tvivel nått sin bottennotering.

Ännu för drygt ett år sedan skrev alla partiordförande utom Timo Soini på en appell mot rasism. Den 26 februari 2010 polisanmälde migrationsminister Astrid Thors att hon utsatts för mordhot på Facebook. Trots detta säger Timo Soini (sannfinländare) att han inte vill ta ansvar för allt som sägs inom hans parti. Och samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen säger sig förstå att många finländare kan uppleva att deras rättskänsla har sårats på grund av förmåner som beviljas invandrare.

Nu är mordhot ingenting nytt för oss ifiskare. Själv har jag blivit dödshotad flera gånger via e-post och telefon. Så välkommen i blatteverkligheten, minister Thors! Varifrån kommer allt hat som drabbar presidenten, ministrar, toppolitiker, journalister och vanliga medborgare för att de på ett sakligt sätt tagit ställning till invandringen?

Hittills har Finlands nationalsjukdom starkt präglats av den instinktiva xenofobin som finns hos alla primater. Människan är av naturen misstänksam mot sådant hon inte känner till. För det hon inte känner kunde vara farligt. Men den misstänksamheten har hittills alltid haft dina gränser.
Den nu rådande sociala xenofobin baserar sig däremot på andra grunder. Denna typ av misstänksamhet beror inte på att människor inte skulle känna till det som de är fientliga mot. Rådande ekonomiska strukturer, där kriser kan slå hårt mot människor som är långt nere i den socioekonomiska hierarkin, kan vara en grogrund för en ny typ av social xenofobi. Denna sociala xenofobin beror således i hög grad på sociala och ekonomiska faktorer, främst sådana som drabbar stora utsatta grupper i samhället.

Som arbetsgruppen IFISKs ordförare anser jag att mordhoten och de öppna angreppen på migrationsminister Astrid Thors och andra politiker definitivt överskrider gränsen för vad som är acceptabelt. Hotet är inte endast ett påhopp på Thors som person utan på hela vårt politiska system och vårt öppna samhälle.

Därför bör alla synliga aktörer i vårt samhälle klart och tydligt ta avstånd från hotet och i stället eftersträva en intensiv samhällsdebatt som baseras på en medvetenhet om att Finland faktiskt redan är ett mångkulturellt samhälle.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Det sägs att det är en lottovinst att födas i Finland. Men i landet finns även över 155 000 varaktigt bosatta utlänningar som per definition inte är födda i Finland. De flesta kommer från Ryssland (28 214) och Estland (25 416). Och nästan lika många kineser (5 065) som somalier (5 549) är bosatta här.

Men varifrån de ens kommer så har de en sak gemensamt: de stör. Tre av dem bär på identitetsbevis som misstänks vara förfalskade. Andra, oftast yngre invandrare, har problem med att slutföra sina yrkesstudier. irrelevant är att de har bott här först en kort tid och kanske har språksvårigheter, svåra familjeförhållanden eller ekonomiska problem. Kanske vill de unga invandrarna hellre prova på lotto än på studier (Obs! Lottovinst!). Spelar väl ingen roll vad de vill. De stör ändå bara.

Och så har vi de asylsökande som orsakar huvudbry för polisen. I Pemar lär de tömma UFF:s klädinsamlingslådor. Irrelevant är att polisen senare lyckades hitta de stulna kläderna. Irrelevant är även att en del gräl på flyktingmottagningen i Pemar har förekommit på grund av att flyktingarna inte varit nöjda med den mat som serverats. Har de inte förstått att den goda finska ”skolmaten” är en del av lottovinsten som endast finländare få/kan njuta av? Dessutom spelar det väl ingen roll vad för mat asylsökande vill. De stör ändå bara.

Om de inte tycker om maten, kan de väl koka sina egna maträtter. De får ju sina 375 euro utkomststöd varje mån. Pengen ska väl räcka till mat, kläder och eventuell hälsovård som inte erbjuds på förläggningen? Finland är väl det EU-land som betalar ut mest stöd åt asylsökande? Flyktingar tar alltså en del av lottovinsten till eget bruk. Men nu ska det bli slut med de ekonomiska vinsterna. Från och med 2010 ska en asylsökande få 30 procent mindre stöd än en som är fast bosatt i Finland. I pengar betyder det att månadssumman för en vuxen skärs ner till 292 euro. Pengen får räcka till mat, kläder och eventuell hälsovård som inte erbjuds på förläggningen.

Och så har vi allt fler asylsökande minderåriga som anländer till Finland från bland annat Somalia, Irak och Afghanistan. De har kommit hit via Medelhavsländerna, där de ofta levde i odrägliga förhållanden. Det spelar det väl ingen roll vad de har upplevt. De stör ändå bara.


Men hur ska vi bli av med 155 000 främlingar som bara stör? Ett asylsökande barn kan alltid skickas tillbaka till det EU-land som ursprungligen ansvarade för barnets asylansökan tack vare Dublinförordningen, även om barnet lider av fysiska eller psykiska skador. För alla EU-länder anses vara trygga. Och öppen rasism är väl på sin plats efter tragedin i Esbo på nyårsaftonen. Det hade kanske funnits lagliga grunder att utvisa mannen på grund av de brott han tidigare hade begått. Hans brottsliga bakgrund gjorde redan att han inte beviljades finskt medborgarskap.

Det tycker även Statsminister Matti Vanhanen. På sin blogg förundrade han sig över att Ibrahim som dödade fem människor fått fortsatt uppehållstillstånd trots att han inte beviljats medborgarskap på grund av de brott han begått.


Ut med Ibrahim! Ut med alla som kommit till Finland endast för att lyfta socialstöd och för att göra livet lite väl enkelt för sig. Ut även med dem som står för det enorma familjevåldet i Finland. Problemet är bara att största delen av våldsmännen är finländare av börd och ätt. Vart ska vi utvisa dem? De har fått lottovinsten, de har fått rätten att stanna. Uppehållstillståndet är lottovinsten.

Men vad gör jag i fal jag skulle få lottovinsten? Livsstilsmagasinet International Living rankar Finland endast på 18:e plats i sitt Quality of Life-index. De fem bästa länderna enligt livskvalitet är Frankrike, Australien, Schweiz, Tyskland och Nya Zeeland. Och de är dit de länder de flesta invandrarna och flyktingarna söker sig till, bland annat på grund av de låga levnadskostnaderna där. Och Holland till exempel betalar ett relativt lågt stöd till asylsökande. Ändå ansökte 13 400 personer om asyl där 2008. För Finlands del låg antalet kring 6 000.

Allt är lite mindre i Finland, också lottovinsten. Tro mig! Därför ska vi sluta lyssna till de allt större flockarna av xenofober som försöker ta över integrationsdebatten. Spelar väl ingen roll vad de vill. De stör ändå bara.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

I Kyrkpressen fick vi läsa hur Claes Andersson ofta har undrat hur de mänskor som kommit hit från främmande kulturer upplever landets jultraditioner. Medan finländare rusar omkring och hamstrar mat och prylar, som om världens undergång vore nära, tänkar de knappast på dem som inte alls omfattas av eller berörs av landets julfirande, kanske inte ens av kristna traditioner.

Från början var julen en hednisk högtid, där man drack julöl till gudarnas minne. Den skandinaviska seden att ge bort julklappar kommer från en lantlig tradition. Byns ungdomar smög omkring på julaftonen och knackade på dörren i stugorna. När någon öppnade kastade man hastigt in en skämtgåva. På gåvan hade man ofta fäst en lapp med en vers som förklarade varför mottagaren förärats den ’fina’ presenten. Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim.

Jag här vill påstå att alla invandrare och flyktingar i Finland lever i väntan på fina statliga julklappar oavsett av tron eller icke-tron. Men vad gäller julklappar iakttas samma grad av hemlighetsfullhet som förr. Hastigt kastar flitiga ämbetsmän/kvinnor små skämtgåvor med fina verser som förklarar varför de överlämnas till dem.

I somliga paket fanns det nya behandlingsavgifter för uppehållstillstånd. Bland annat stiger (endast) behandlingsavgiften för ett första uppehållstillstånd från 200 euro till 225 euro. Somliga fick paket med uppgifter om att få sökande fick asyl i fjol. De utgjorde mindre än en procent av de cirka 76 300 personer som under året beviljades asyl i ett EU-land.

Nöjda var säkert inte heller de invandrare som fick paket av unga män, nylänningar och åbolänningar med ett julklappsrim som förklarade varför de hör till de mest kritiska till ökad invandring. Kvinnor, österbottningar, ålänningar och de äldre däremot var mer toleranta. Undrar vem som har fått deras gåvor.

Men helt övertygad är jag om att den kurdiska familjen inklusive de tvååriga tvillingdöttrarna, som några dagar innan jul utvisades klockan fyra på morgonen, aldrig kommer att glömma de finländska jultraditionerna. De flesta skämtgåvor var försedda med främlingsfientliga julklappsrim. De är tecken på att hatet som riktar sig mot främlingar har ökat explosionsartat, i synnerhet på nätet. Att arbetslösheten ökade klart i november från november och nu är uppe i 8,5 procent, att även städfirmorna översvämmas av arbetsansökningar, vilket samtidigt gör det svårare för invandrare att få jobb, eller att finländarna har en reserverad hållning till flyktingar kan däremot anses redan som mindre tråkiga småplock.

’Väl dem, som redligt det ädla velat, det rätta sökt och det milda tänkt’. Åbo öppnade ett informationscenter för invandrare som erbjuder service på åtta olika språk samt på svenska och finska och huvudstadsregionen vill främja sysselsättningen av invandrare. (En annan sak är att de kommunala planerna för integrationsfrämjande arbete hittills inte har beaktat de möjligheter som ska erbjudas på svenska.) Metallföretaget Maxel i Närpes däremot fick utmärkelsen som ’God arbetsgivare’. På Maxel i Finby är fem av de sjutton anställda invandrare. Utöver Finby tycks det endast vara Lovisanejden som spred ett glatt julbudskap runtom i landet. Den öppnade välkomnande dörrar och visade generositet och fördomsfrihet genom att välja muslimska Abir Waked till Östnylands lucia 2009.

I Helsingfors domkyrka tackade kristna invandrare på självständighetsdagen för fred och bad för ett land som allt för ofta kritiserar flyktingar och invandrare för endast lyfta statligt stöd. Allt statligt stöd vore dock helt onödigt, om staten skulle sätta annat än småplock under invandrarnas och flyktingarnas julgran.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Centerns ungdomsförbund efterlyser debatt om invandring. I stället för att bara tala om flyktingpolitik och flyktingkvoter borde invandringsproblem och integrationsfrågor tas upp. Kraftigt understöd får förbundet av högsta chefen, statsministern Matti Vanhanen som befarar att antalet asylsökande ökar kraftigt. Statsministern är rädd för att Finland snart kan få lika många asylsökande som Sverige och de övriga nordiska länderna. Utlåtanden ger grågrund för rasistiska inlägg på bl a Facebook där en 29-årig kristinestadsbos hets mot folkgrupp lockade närmare 400 medlemmar till gruppen.

Också det andra stora regeringspartiet, Samlingspartiet, sysslar med än farlig populism, när man börjat motarbeta Röda Korset, som vill öppna en mottagningscentral för flyktingar i Kristinestad. Och i Helsingfors har illegala invandrare inte inträde till servicecetralen för bostadslösa. Att Finland överlag är långt efter de andra nordiska länderna i hälso- och omsorgsfrågor har man även noterat på OECD. Enligt organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling har Finland ett av de mest ojämlika hälsovårdssystemen i Europa. Mot denna bakgrund låter Finskhetsförbundets nya ordförande Sampo Terho nästan moderat, när han förespråkar nya synpunkter på finskhetens betydelse i en global värld. Att presentera finskhet för och konstruera samarbete med invandrare är ett legitimt syfte av förbundet.

Visst finns det orsak till oro när den illegala migrationen sprider sig norrut från Medelhavet som ringar på vattnet. Många asylsökanden är medvetna om att Finland betalar mer än dubbelt så mycket i utkomststöd till asylsökande än vad de kan lyfta i invandrarvänliga Sverige. Och återigen hör vi ivriga röster som påstår att "de" kommer hit och överbelastar "våra" sociala system.


Migrations- och Europaminister Astrid Thors anser att Finland kan bli tvunget att se över bidragen till asylsökande. I motsats till Finland och Sverige erbjuder Tyskland, Storbritannien och Italien bara mat och husrum. Möjliga åtgärder övervägs när utredningen blir klar i slutet av november.

Nyligen försökte en kommitté bestående av tolv medlemmar ge migrationsministern förslag om hur invandrarna effektivare kunde "förhemmas". Ingen av de tolv lär vara själv invandrare, vilket är ingen överraskning för den som är insatt i den finländska integrationspolitiken. Det finns olika förslag avsedda för invandrare som vill in på arbetsmarknaden, för sådana som behöver särskilt stöd och för barn och unga. De övergripande målen är snabb sysselsättning, tillräckliga språkkunskaper och bättre möjligheter till vidareutbildning. Ett faktum är dock att en invandrare har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Snarare behandlas den som andra klassens medborgare. Ingen hemlighet är även att den högtravande rapportbyråkratin kring integreringen av invandrare börjar kännas kvävande. En färsk byråkratrapport om vägar in i det nya hemlandet klagar på att invandrarna använder offentliga tjänster för lite. För att motverka trenden har Kust-Österbottens samkommun och Vasa stad startat ett intressant integrationsprojekt där målsättningen är att skapa god praxis i samband med integreringen av invandrare. Projektet ska ta fram information både för invandrare och personalen som arbetar med dem. Det återstår att se vem som producerar informationen.

Finland har ännu en bit att gå innan myndigheterna inser att de faktiskt har något att fundera på. Som FN- och EU-land måste Finland lära sig att bära sin del. Alldeles för lätt vänder sig ambitiösa integrationsplaner mot sitt eget syfte. Hela integrationsprocessen måste utvecklas snabbt och på ett sätt som göra det enklare för invandrare att komma in på utbildnings- och arbetsmarknaden. Det räcker inte att ständigt filar på beredskap, viljetillstånd och powerpointar. På självständighetsdagen vore det skäl att alla medborgare kunde lära sig av förfädernas misstag. Under inbördeskriget skildes röda och vita älskande åt för att de står på varsin sida, idag är de finländare och invandrare. Kärleken (till fosterlandet) ser inga färger, inga religioner eller ideologier. Kärleken ser människorna. Må de sen vara finnar, finlandsvenskar eller blattar.

Vår värsta fiende är inte den enskilda människan på gatan utan systemet.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Flera ifiskare deltog i Magmas seminarium om invandring och integration den 14 november i SFV-salen i Helsingfors. Utgångspunkten till seminariet var att Finland år 2025 kommer att ha en halv miljon fler pensionärer än idag. För att kunna upprätthålla välfärden behövs upp till 20 000 nya invandrare per år. Seminariets moderator, Magmas utredningsansvarige Björn Sundell ledde seminariet under motton ”Vad kan vi lära oss av olika integrationsmekanismer?” Under hösten 2009 undersökte tankesmedjan Magma den svenskspråkiga befolkningens inställning till invandrings- och flyktingfrågan. Undersökningen visar att finlandssvenskarna förhåller sig mera positivt till invandring än den finskspråkiga majoritetsbefolkningen överlag. 75 procent av de svenskspråkiga var den åsikt att ”invandringen till Finland måste underlättas när befolkningen i vårt land åldras och hotar att minska”.

Jag kom med för att lyssna till Fatbardhe Hetemajs föredrag. Fatbardhe är årets flyktingkvinna och hemma från Kosovo. Hon berättade hur vi gärna generaliserar och stämplar människor. Enligt henne kommer etnicitet ofta upp i ett negativt sammanhang, medan finländare, som skulle bete sig likadant, inte uppmärksammas på samma sätt. Fatbardhe uppmanade alla finländare att på ett positivt sätt kräva mera finska eller svenska av invandrare och flyktingar i vardagliga situationer. De flesta åhörare lade dock inte desto mera märke till hennes upprop och övergick mycket snabbt till engelska när diskussionen inleddes. Fatbardhe, som studerade bland annat i England och Sverige, talar både svenska och finska, men kände sig lite osäkert att hålla ett föredrag på svenska. Då vi ställde frågor på svenska hade hon dock inga svårigheter att uppfatta dem.

Jag kan således resumera att det finlandsvenska självförtroendet i huvudstadsregionen inte har förändrats under decenniets lopp, snarare har den försämrats. På samma sätt som 70 % av svenskspråkiga i huvudstadsregionen frivilligt övergår till svenskan då de utreder sina äranden byter de lika lätt till engelska när de påträffar en invandrare ellr flykting med bristfälliga språkkunskaper.

Om vi dock vill upprätthålla svenskan i regionen borde vi älska språket och med all entusiasm använda det, i synnerhet när vi träffar på en främling som offrar mycket tid och energi för att lära sig detta språk.

Ordförande