Det sägs att det är en lottovinst att födas i Finland. Men i landet finns även över 155 000 varaktigt bosatta utlänningar som per definition inte är födda i Finland. De flesta kommer från Ryssland (28 214) och Estland (25 416). Och nästan lika många kineser (5 065) som somalier (5 549) är bosatta här.

Men varifrån de ens kommer så har de en sak gemensamt: de stör. Tre av dem bär på identitetsbevis som misstänks vara förfalskade. Andra, oftast yngre invandrare, har problem med att slutföra sina yrkesstudier. irrelevant är att de har bott här först en kort tid och kanske har språksvårigheter, svåra familjeförhållanden eller ekonomiska problem. Kanske vill de unga invandrarna hellre prova på lotto än på studier (Obs! Lottovinst!). Spelar väl ingen roll vad de vill. De stör ändå bara.

Och så har vi de asylsökande som orsakar huvudbry för polisen. I Pemar lär de tömma UFF:s klädinsamlingslådor. Irrelevant är att polisen senare lyckades hitta de stulna kläderna. Irrelevant är även att en del gräl på flyktingmottagningen i Pemar har förekommit på grund av att flyktingarna inte varit nöjda med den mat som serverats. Har de inte förstått att den goda finska ”skolmaten” är en del av lottovinsten som endast finländare få/kan njuta av? Dessutom spelar det väl ingen roll vad för mat asylsökande vill. De stör ändå bara.

Om de inte tycker om maten, kan de väl koka sina egna maträtter. De får ju sina 375 euro utkomststöd varje mån. Pengen ska väl räcka till mat, kläder och eventuell hälsovård som inte erbjuds på förläggningen? Finland är väl det EU-land som betalar ut mest stöd åt asylsökande? Flyktingar tar alltså en del av lottovinsten till eget bruk. Men nu ska det bli slut med de ekonomiska vinsterna. Från och med 2010 ska en asylsökande få 30 procent mindre stöd än en som är fast bosatt i Finland. I pengar betyder det att månadssumman för en vuxen skärs ner till 292 euro. Pengen får räcka till mat, kläder och eventuell hälsovård som inte erbjuds på förläggningen.

Och så har vi allt fler asylsökande minderåriga som anländer till Finland från bland annat Somalia, Irak och Afghanistan. De har kommit hit via Medelhavsländerna, där de ofta levde i odrägliga förhållanden. Det spelar det väl ingen roll vad de har upplevt. De stör ändå bara.


Men hur ska vi bli av med 155 000 främlingar som bara stör? Ett asylsökande barn kan alltid skickas tillbaka till det EU-land som ursprungligen ansvarade för barnets asylansökan tack vare Dublinförordningen, även om barnet lider av fysiska eller psykiska skador. För alla EU-länder anses vara trygga. Och öppen rasism är väl på sin plats efter tragedin i Esbo på nyårsaftonen. Det hade kanske funnits lagliga grunder att utvisa mannen på grund av de brott han tidigare hade begått. Hans brottsliga bakgrund gjorde redan att han inte beviljades finskt medborgarskap.

Det tycker även Statsminister Matti Vanhanen. På sin blogg förundrade han sig över att Ibrahim som dödade fem människor fått fortsatt uppehållstillstånd trots att han inte beviljats medborgarskap på grund av de brott han begått.


Ut med Ibrahim! Ut med alla som kommit till Finland endast för att lyfta socialstöd och för att göra livet lite väl enkelt för sig. Ut även med dem som står för det enorma familjevåldet i Finland. Problemet är bara att största delen av våldsmännen är finländare av börd och ätt. Vart ska vi utvisa dem? De har fått lottovinsten, de har fått rätten att stanna. Uppehållstillståndet är lottovinsten.

Men vad gör jag i fal jag skulle få lottovinsten? Livsstilsmagasinet International Living rankar Finland endast på 18:e plats i sitt Quality of Life-index. De fem bästa länderna enligt livskvalitet är Frankrike, Australien, Schweiz, Tyskland och Nya Zeeland. Och de är dit de länder de flesta invandrarna och flyktingarna söker sig till, bland annat på grund av de låga levnadskostnaderna där. Och Holland till exempel betalar ett relativt lågt stöd till asylsökande. Ändå ansökte 13 400 personer om asyl där 2008. För Finlands del låg antalet kring 6 000.

Allt är lite mindre i Finland, också lottovinsten. Tro mig! Därför ska vi sluta lyssna till de allt större flockarna av xenofober som försöker ta över integrationsdebatten. Spelar väl ingen roll vad de vill. De stör ändå bara.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

256 kandidater ställde upp i europaparlamentsvalet 2009. Samlingspartiet tog tre mandat, Centern tre, SDP två, De gröna två, Sannfinländarna ett, Kristdemokraterna ett och det trettonde mandatet tog SFP:s Carl Haglund. Valets röstmagnet blev som väntat sannfinländarnas Timo Soini med 130.432 röster. Soini har talandets gåva och har lyckats komprimera sitt budskap i några skarpa paroller. Där EU finns, finns det problem, påstår han. Även invandrarna hör till hans problemgrupp.

I Svenskfinland var man medveten om att det svenska mandatet kunde hänga på några hundra röster. Men den finlandssvenska lampan i Brysselfönstret släcks inte den 13:e juli. Måhända var det blattekandidaternas totala 3917 röster som avgjorde en finlandssvensk expertrepresentant i det allt viktigare EU-parlamentet också under de kommande fem åren. Nu är det 30-årige Carl "Calle" Haglund som kommer att tillbringa fem år i EU-parlamentet. Allt tycks gå vägen för Haglund. Han var röstmagnet i kommunalvalet i Esbo, blev statssekreterare innan han fyllde 30 och nu EU-parlamentariker trots att SFP förutspåddes bli utan plats i EU-parlamentet. Politices magister Axel Hagelstam blir Haglunds specialmedarbetare. Hagelstam jobbar för närvande som specialforskare på försvarsministeriet.

Carl Hagglund och Svenska folkpartiet arbetar för en stark svenskhet, en fungerande tvåspråkighet, en levande nordism, en stärkt europeisk gemenskap och ett globalt ansvar. Vi vill tacka alla som har deltagit i blattekandidaternas valkampanj och kommer noggrant att följa med blattarnas framgång i den europeiska arenan efter valet.

Gerd-Peter Löcke Ordförande

Blattarnas röster och placering

129. Emina Arnautovic, SFP (1.716 röster)
38 år, bosatt i Närpes, tolk och närvårdarstuderande
Mest röster i Vasa valkrets (1 408)

131. Silja Borgarsottir Sandelin, SFP (1.611)
24 år, bosatt i Borgå, politices studerande
Mest röster i Nyland (574) och i Egentliga Finland (513)

141. Oge Eneh, SFP (596 röster)
48 år, bosatt i Esbo, pedagogie magister, kulturproducent
Mest röster i Nyland (222) och i Helsingfors (182).

Jag har glädjen att meddela att Svenska kulturfondens har beviljat ifisk ett bidrag om 7321.00 euro för verksamheten. Aldrig fick vi mera finansiella medel för vår verksamhet. Avgörande för den centrala fonden var att vi fyllde vår uppgift att utveckla och bevara invandrarnas intresse för svenskan och den finlandssvenska kulturen. Målgruppen för vårt arbete når vi huvudsakligen i Svenskfinland, men även i Sverige och i Tyskland.

Det nya årets motto är ” Invandrarna är en rikedom”. Vi vill fortsätta med den mångkulturella dialogen på svenska. Blattar ska bli en naturlig del av det finlandssvenska samhället. Och även i osäkra tider ska det vara ett privilegium att vara blatte.

De flesta aktiviteterna kommer fortfarande att anordnas i samarbete med andra invandrarföreningar och finlandssvenska institutioner. Genom ett aktivt kontaktarbete vill vi höja på blattarnas profil inom olika professionella samhällssektorer (bl a politik, media, trossamfunden och tredje sektorn). Dessutom finns planerna för en egen tankesmedjan, där vi vill bidra till ett fungerande samhälle på svenska.

Vi tackar Svenska kulturfonden med vårt deltagande i Nylands utdelningsfest i Liljendahl den 2 april.

Gerd-Peter Löcke Ordförande Läs mera om de regionala fondernas utdelning 2009

I över 35 år har det publiceringsetiska seminariet arrangerats som ett samarbete mellan Hangö sommaruniversitet och Finlands svenska publicistförbund. Ifisk:s ordförande Gerd-Peter Löcke och ordinariemedlem Björn Palmén har deltagit i årets seminarium, som hölls på Pensionat Tellina i Hangö 13-15 juni. Tyvärr fick Ales Markau, som själv är journalist, förhinder och missade fina föredrag, diskussioner och fester.

Som första föreläsare konstaterade Maria Rankka från den svenska tankesmedjan TIMBRO att partier och politiker vänder sig inte längre i lika hög grad som tidigare till partimedlemmar, ideella organisationer och folkrörelser för sin åsiktsbildning. I stället utvecklas idéer och värderingar i nätverk och grupper utanför den politiska processen. Timbros uppdrag är att långsiktigt utveckla idéer och bilda opinion för marknadsekonomi, individuell frihet och ett öppet samhälle.

Forskare i mediekultur, docent Anu Koivunen från Stockholms universitet samt riksdagsledamöter Jacob Söderman (sdp) och Janina Andersson (grön) diskuterade frågan om politikernas privatliv är offentligt? Självklart att vi diskuterade hemma-hos-reportagen, de sexuella trakasserierna i riksdagen och sms-skandalen. Gruppen var bekymmert över att de stora och viktiga politiska frågorna tycks drunkna under mysigheten.

Riksdagsledamot Bjarne Kallis (kd) talade om politikerbloggar. Journalisterna är medvetna om att nätet innebär ständig uppdatering och ständig deadline. Faran att bakgrund, mening och sammanhang i jakten på att vara först försvinner. Å andra sidan är nätet tillgängligt för alla och politiker når via sina bloggar folket direkt utan journalisten som gatekeeper.

I Finland är yttrandefriheten är grundvalen för ett demokratiskt samhälle. God journalistisk sed bygger på vars och ens rätt att ta emot information och åsikter. Det är Opinionsnämnden för massmedier (ONM) som har som uppgift att tolka god journalistisk sed samt försvara yttrande- och publiceringsfrihet. Mera om journalistregler i Finland finns på www.jsn.fi

.Seminariet avrundades traditionellt med utrikesmisteriets buffetmottagning på Hago Casino. Fotot är tagen därifrån och visar bl a Börn (1) och Gerd-Peter (2) till höger samt Publicistförbundets sekreterare och ifiskare Lasse Gustafsson (2) till vänster.

Jag vill redan påminner alla våra medlemmar som är intresserad av samhällsfrågor och yttrandefrihet att boka in nästa års seminarium.

Gerd-Peter Löcke Ordförande

[zoom]


[zoom]

Minister Astrid Thors ville träffa aktiva inom ifisk för att tillsammans meds fp:s integrationspolitiska utskott och MultiCultural Finland diskutera denkommande redogörelsen om lagen om integration. Redogörelsen behandlas i regeringens aftonskola, som är regeringens inofficiella sammanträde, den 18 juni.

Från ifisk fick jag behörigt sällskap av Christian Thibault, Ales Markau och Christina Korkman från huvudstadsregionen samt Evariste Habiyakare och Elena Makarova från östra Nyland och Jean Claude Mutiganda från Österbotten. Även Tanja Lundqvist, som deltog som sfp:s integrationsutskottets ordförande och Katia Torres-Airava från MultiCultural Finland kommit in i det politiska arbete via ifisk.

Ifisk hade alltså den absoluta majoriteten då vi satt i svenska rikdagsgruppens grupprum. I en positiv stämning gick vi genom ett finskspråkigt utkast på 15 sidor. Bland annat diskuterades regeringens integrationsprogram, barn och ungdomar, isolerade invandrare, de äldre invandrare samt invandrarnas möjligheter till arbete. Eftersom de allmänna problem är kända fokuserade vi på vad som kunde göras bättre i fortsättningen.

Det finns mycket positivt i redogörelsen. Bland annat vill regeringen att de enskilda flyktingarnas och invandrarnas behov tas bättre i betraktande. Tillgång till integrationen på svenska ska bli bättre och snabbare. För att uppnå dessa mål ska samarbete med invandrarnas och övriga medborgareorganisationer, som är i ständig kontakt med invandrarna eller flyktingarna förbättras. Svenskan däremot behandlades mera försiktigt och jag fick inte den uppfattning som kunde övertyga mig att regieringg verkligen vill jobba för att stöda blattarna, m a o de svenskspråkiga invandrare.

Ifisk koncentrerade sig mest på invandrarnas individuella rättigheter och förde fram bland annat att olika lag, som reglerar medborgarnas och/eller invandrarnas tillgång till social- och hälsovårdservice, borde harmoniseras. Dessutom tog vi upp önskemål som kunde underlätta invandrarnas tillgång till arbete. Enligt amerikanska modellen borde invandraren kunna börja jobba utan att det krävs behörighet från finska högskolor. Avlöningen kunde vara enligt det finska systemet och invandraren /flyktingen kunde uppmuntras att skaffa sig de i Finland nöjdvändiga behörigheter för att kunna utföra vissa arbetsuppgifter. Systemet skulle även hjälpa invandraren att finansiera studierna i Finland själva, om det vore möjligt att fortsätta med arbete.

Den ända äkta finlandssvenska blatterörelsen visade med en så massiv närvaro att den är beredd att fortsättningsvis ta sitt ansvar i integrationspolitiken.

Gerd-Peter Löcke

Foto 1: Integrationsutskottets ordförande Tanja Lundqvist från Sibirien med ”silvermedaljisten” Christian Thibault från Tyskland

Foto 2: Arbetsgruppen och Minister Astrid Thors

Henrik Lax

Europaparlamentariker Henrik Lax hör till de politiker som intensivt jobba för att vi blir bemötta jämlikt i Finland. Jag har besökt hans kontor i Bryssel och kan endast beundra hans och teamets enorma insats för ett gränsfritt Europa.

Enligt Lax förbättras den fria rörligheten inom Europa kontinuerligt och skapandet av det gränsfria Europa är i full gång. I slutet av förra året anslöts nio nya länder till det så kallade Schengenområdet. För en dryg vecka sedan togs det sista steget i dessa länders fullständiga införlivande då också deras flygfält började fungera som en yttre gräns för Europa. Och inkommande tisdag är Lax föredragande för rapporten, då utskottet för mänskliga fri- och rättigheter (LIBE ) röstar om en ny reviderad, mer "ansökarvänlig" visumpolitik.

Som make till en nigerian vet jag väl att det även finns ett stort minus. De människor som av en eller annan orsak vill komma in på EU-område får tyvärr inte ta del av dessa förenklingar. Därför bör den fria rörligheten i Europa kompletteras med en fungerande invandrings- och visumpolitik.

Enligt Lax trevar EU fortfarande efter vad dess riktiga roll är. I vissa frågor agerar man gemensamt, medan det i andra frågor är upp till medlemsländerna själva att besluta. Henrik Lax har alldeles rätt när han kräver att det är dags att skapa en sund och rimlig invandrings- och visumpolitik för att möta framtidens utmaningar. Ifisk har redan länge påpekat att Europa inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att skrika efter kvalificerad arbetskraft. I Finland också, eller i synnerhet, den svenska sektorn. Då gäller det att vara förberedd för både Finland och blattarna. Annars springer andra regioner förbi.

På Europadagen den 9 maj har du möjlighet att träffa Henrik Lax mellan klockan 14-16 på café Kafka i Helsingfors.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Mer information om Henrik Lax

Svenska kulturfonden har beviljat blatterörelsen ifisk ett bidrag om 7000 euro för ”utvecklande av invandrares intresse för svenskan och finlandssvensk kultur”. Att det var den allmänna fonden, som beviljat pengarna, visar hur mycket vår insats för den finlandssvenska kulturen uppskattas.

Ifisk är ett bra bevis på att vi blattar kan vara obekväma utan att dra oss undan från det finlandssvenska samhällsansvaret. Pengarna ska delvis användas för att ge våra medlemmar ytterligare möjligheter att delta i olika evenemang.

Att bidraget kom från allmänna fonden beror förståss även på att Ifisk räknas ha verksamhet i hela Svenskfinland (se kommentar). Ifisk har tidigare fått undertsöd från andra enheter än den centrala fonden (ordf).

Svenska kulturfonden grundades år 1908, och har sedan dess verkat för att stöda den svenska kulturen och utbildningen, det svenska språket och finlandssvensk verksamhet i vårt land. Den utveckling som har skett inom fonden sedan år 1908 hade aldrig varit möjlig utan den framförhållning och uppoffring som hundratals generösa donatorer har visat. Svenska kulturfondens 100-årsjubileumsfest firas 10.5 i Finlandiahuset i Helsingfors. De regionala fonderna håller sina utdelningsfester 4.4.

Allmän information till stipendiemottagare finns på adressen www.kulturfonden.fi.

Svenska studiecentralen

  

Svenska studiecentralen

Vi har inte råd att vänta tills blattarna beviljas de rättigheter de har enligt lagen. Därför har vi börjat ordna egna integrationskurser på svenska. När jag frågade samma sak i HBL den 15 mars bytte tidningens redaktion ordet blatte till invandrare. Nu tycker jag att det är en skillnad mellan blatte och invandrare. Som sagt ingår i rambudgeten en permanent höjning av anslaget för Folktinget. Enligt kulturminister Stefan Wallin (sfp) betyder att ”rambudgeten en behövlig satsning på svenskan i vårt land” och regeringen kommer att satsa i fortsättningen mera pengar på utbildning av nyfinländare.

Viktigast för oss är dock att Folktinget, som representerar finlandssvenskarna samt bevakar deras intressen, intressenkulturministern och migrationsministern ser till att medel anslås även för blattarnas behov så att vår kulturella tillvaro kan tryggas i alla delar av landet.

Enligt Thomas Bergman, migartionsministern Astrid Thors specialmedarbetare, är myndigheternas uppgift att "stöda invandraren i integrationen och språkinlärningen - antingen finska eller svenska. Invandraren själv fattar besluten, men myndigheterna hjälper till". Men vilka beslut ska invandraren fattas, när adekvata kurser inte ordnas och/eller boykoteras av myndigheter i de tvåspråkiga kommunerna med hänvisningen att den arbetssökande invandrare ska lära sig i första hand finska. Om invandraren ändå välja svenska som undervisningsspråk, så är risken att arbetsmarknadsstödet dras in stort.

Det är naturligt att invandraren i första hand antar omgivningens språk. Därför är det naturligt att invandraren lär sig först svenska i Österbotten. Vi därför vill att ”svenska” pengar kanaliseras till de tvåspråkiga kommuner, där det finns behov av svensk service och därmed av svensk undervisning. Det är svenska, blattarna vill tala och därmed stöda den svenska servicen.

Tyvärr har vi inte råd att vänta tills blattarna beviljas de rättigheter de har enligt lagen. Därför har vi börjat ordna egna SOS-integrationskurser på svenska, den första i samarbete med Svenska studiecentralen i Helsingfors. Kursen kommer att hållas på Arbis, institutionen vi anser vara mest behörig i språkliga integrationskurser på svenska. Mera om detta på nyheterna.


Gerd-Peter Löcke

På grund av mitt initiativ lämndade stadsfullmäktige Maria Björnberg-Enckel (sfp) in en budgetmotion om svensk planerare vid avdelningen för invandrare till Helsingfors stadsfullmäktige. Motionen behandlas nu i staden och "svaret" kommer till november.

Helsingfors stad under de kommande åren strävar att öka antalet invandrare bl.a för att möta de kommande årens stora behov av arbetskraft. Särskilt för språkligt besläktade invandrargrupper utgör det svenska språket en möjlig väg in i samhället. Ändå ges lite information om att det också i Helsingfors är möjligt, att välja svenska som första inhemska språk för integration.

I svenska Österbotten finns goda exempel på lyckad integrering på svenska där nyfinländare fått arbete, sk. ”vänfamiljer” och blivit delaktiga i samhället. Då den nya hemkommunen i ett tidigt skede och i tillräcklig utsträckning informerar och stöder nykomlingarna motarbetas utslagning.

Också den svenska linjen vid utbildningsverket har antagit ett invandrarpolitiskt program som ger färdighet att bära en del av ansvaret för integrering av nyfinländare. I beredningen av stadens invandrarpolitik utgör den nationella tvåspråkigheten en resurs att utnyttja.

Vi därför vill föreslå att en koordinator/planerare med ansvar för att tillgodose behovet av svenskspråkig information anställs och placeras vid personalcentralens avdelning för invandring.

Gerd-Peter Löcke


Maria Björnberg-Enckels blogg