Att komma ut ur skåpet
23/11/2012 av Ordförande
Hela samhället är fullt av olika transkulturella människor, som vill
anamma det finländska identitet eller som vill bli av med det.
I pjäsen ÅNGRARNA på Svenska teatern berättar regissören Cris av Enehjelm hur vi lever i en värld full av fördomar och etiketter samtidigt som den i jäktande fart bryter ner fördomar och omvärderar traditionella normer. Som transkulturella försöker också vi ”blattar” identifierar oss som eller uttrycker en annan kultur än vår kulturbiologiska identitet. En transkulturell person kan vi uppleva sig vara född eller lever i fel kultur och kanske vill tillhöra en annan kultur. Ofta börjar han/hon korrigera sitt utseende med fostersamhällets eller nysamhällets trender så den ytliga kroppen börjar likna den kulturella stereotypen han/hon uppfattar sig om.
De flesta av oss har upplevt situationer med en känsla av obehag och att man inte ”passar in”. Liksom Orlando och Mikael i pjäsen bytt könet fram och tillbaka lever många av oss i längtan om att bli accepterad både i det gamla och i det nya samhället. Tyvärr fastnar vi allt för lätt i vår mask, bygger upp ett falskt jag, blir ett med vår transkulturella roll.
Hela det finländska samhället är fullt av olika typ av transkulturell identitet, av dem som vill anamma det finländska identitet och dem som vill bli av med det.
Vad allt gör vi inte för att passa in eller för att synas i mängden eller tvärtom för att försvinna i den. Varför är människan inte lika ivrig med att ”komma ut ur skåpet”, som af Enehjelm uttrycker det, att bemöta sin verkliga identitet, att vara sig själv inte endast hemma bakom stängda dörrar utan även på arbete, på fest och i offentliga sammanhang.
Att inte se sig som man är kommer alltid att leda till ett falskt jag där man bli ett med sin transkulturella roll.
Gerd-Peter Löcke
ordförande