Vet du vad som händer i vår by just nu?
05/12/2011 av Jan Tunér
”Salam alaykum! Hur mår du? Är din hälsa god? Hur mår din familj?” Så hälsar vi på varandra i min by. Jag heter Ali (ett fingerat namn) och är fem år.
Anki och Jan Tunér
Jag bor med min familj i byn Kaji Mazar(Sneda Byn). Man kommer hit på smala vägar och över ett brant bergpass. Byn ligger nere i en dal och runt omkring finns det höga berg. Där brukar min store bror vakta byns får.
Vet du vad som händer i vår by just nu? En vit jeep kom en dag till byn och några tanter ville träffa oss barn. Sen dess har vi samlats ett par gånger. Vi har fått lära oss att tvätta händerna efter att ha varit på toaletten. Sådant har vi aldrig talat om hemma. Förresten så hade vi inte ens en toalett i vår by för ett år sedan! Nu har många familjer en egen toalett utanför huset.
Jag tycker att det är roligt att samlas med alla barn. Tantarna kallar det ”barn-till-barn”-kursen. En av tanterna kommer från ett annt land. Hon pratar lite underligt, men för det mesta förstår jag vad hon säger. De andra tanterna kommer från byn Lal och talar hazaragi precis som vi i vår by. Ibland har tanterna handdockor. De berättar för oss hur vi ska hålla oss friska. Det bästa är när vi får spela teater! Vi har till exempel fått vara flugor och visa hur de sprider sjukdomar.
Min pappa säger att han aldrig i hela sitt liv borstat tänderna – nu har vi barn lärt oss att borsta tänderna varje dag. Då håller våra tänder längre och vi får inte så ont i dem.
Mamma och pappa är glada för att de här utlänningarna har hjälpt oss på många olika sätt. Tänk att vi nu har rent rinnande vatten mitt i byn! Det är härligt att skölja ansiktet med friskt vatten. Förut fick jag och min lillasyster gå högt upp längs berget till en källa för att hämta dricksvatten. Det var så tungt och jobbigt. Men nu har några män från Lal hjälpt våra pappor att sätta ner rör i jorden, och så kommer vattnet direkt ner till vår by!
För det mesta äter vi nan (bröd) och lök och dricker te. Ibland har vi ris och ibland potatis. Mamma har just fått lära sig hur man lagar chips. Vi tycker det var jättegott! Någon gång får vi fårkött. När vi fick rent vatten i byn slaktade männen ett får för att fira den händelsen. Alla familjer i byn fick en bit kött den dagen.
Det tar mer än en timme för mig att gå till skolan. I första klass får vi lära oss läsa och skriva dari. Det är svårt, tycker jag, för hemma pratar vi hazaragi. I vintras lärde sig också mamma läsa. Hon var på en kurs tillsammans med kvinnor från andra byar. De tyckte det var lätt för de fick lära sig på hazaragi.
Igår och inatt snöade det över hela Hazaradjat. Mamma ochpappa är mycket oroliga. Det har just varit skördetid och på många ställen har man inte unnit tröska säden och ta in den från fälten. Nu har säden blivit våt ... Hur ska de gå för oss i vinter?
Text: Jan & Anki Tunér
Foto: IFISK
Bytvecklingsprojekt i Lal
Hazaradjat, ”hazarernas land”, i centrala Afghanistan är ett bergigt område. Hazarerna är fattiga och ansesvara längst ner på samhällsstegen. De livnär sig främst av jordbruk och fårskötel. Genon byutvecklingsprojektet Comminity Develpment Projekt (COP) i Lalstöder MKF flera byars utvecklingcså att människornas basbehov ska kunnad. tllgodoses. Utvecklingsarbete fokuserar på hälso- och sjukvård, utbildning och ekonomisk utveckling. Arbetet görs i samråd med byborna. Exempelvis håller man kurser ombarnafödande, man gräver brunnar samt bygger skolor och toaletter runtom i området.
Missionskyrkan i Finland (MKF) består av 17 självständiga församlingar som finns på olika orter i Svenskfinland. MKF bedriver också ett vidsträckt utlandsarbete världen över.