Symboler signalerar våra drömmar
18/09/2010 av Elena Hellberg-Hirn
Vad vi än gör så sänder vi signaler. Vare sig vi går i en kjol eller i
byxor. Vad är manligt resp. kvinnligt? Det beror på. Men det är just det
som symbolerna reder ut för oss. Konservativa klädkoder säger att män
går i byxor ock kvinnor i kjöl. Det var sant ännu för femtio år sedan,
men inte nu längre när kvinnorna alltmer erövrar manliga områden och
kläder, bl.a byxan.
Men kjolen är äldre än byxan som
klädesplagg. Präster går i kjol ännu, för att de följer den gamla
klädtraditionen. Om kvinnorna erovrar manssymboler, så erövrar männen nu
kvinnlighetens symboler. Eller vad sägs om rosafärgade kläder, smycken,
kosmetik? Adliga män på 1700 talet bar ringar, spetsar, fjädrar,
broderier... Det hela går ut på är att symboliskt markera SKILLNADEN. I
status, klass, makt. Symboler än del av vår kultur.
Vad
är då en symbol? Det är något konkret som står för något abstrakt. Som
rosen för kärleken. Sambandet verkar ofta godtyckligt, men inte alltid.
Samma
sak kan vara både symbol och signal. Ta t ex skägget. En signal för
könsmognad och symbol för maskulinitet. Signal är enkel förbindelse
typen ja-nej, som i trafiken. Symbol är mer komplicerat,
kulturhistoriskt. Som knivar, vapen, cigaretter, hattar, bilar...
Manlighetssymboler
är konservativa! De håller oss kvar i det förflutna. De är orealistiska
på två sätt –
a) ingen man motsvarar idealet
helt och hållet
b) den tiden som symbolen härstammar från är
förbi.
Men symboler signalerar våra drömmar. De påverkar inte genom förnuftet
utan genom känslorna.
Elena Hellberg-Hirn
Ur
seminariet IFISK:s seminarium om erfarenheter av att leva som man i en
kultur som inte nödvändigtvis har samma värderingar som den egna
kulturen. Föreningsfestivalen 11.9.2010.
Se även:
Enkönade
(mans-) grupper behövs (Bert Bjarland)
Om
identitet och manligt-kvinnligt symbolspråk (Gunnar Hilén)
Ifisk-mannen
på finlandssvensk kavalkad (Gerd-Peter Löcke)