Professor Göran von Bonsdorff avled den 18 oktober i Helsingfors efter en kort tids sjukdom. Han blev 91 år gammal. Göran von Bondsdorff var professor i allmän statslära och internationell politik vid Helsingfors universitet under 1952-1981. Hans långa karriär var nästan oändlig Under åren 1961-1974 var han ordförande för samfundet Finland-Sovjetunionen, ett förtroendeuppdrag han tvingades lämna på grund av sitt motstånd mot återvalet av president Urho Kekkonen med undantagslag.

Under en stor del av 1980-talet var von Bonsdorff ordförande för Fredsförbundet. Han hade dessutom många andra förtroendeuppdrag. Han även gav ut ett 20-tal böcker och var fram till sin död en aktiv opinionsbildare.

Själv hade jag flera gånger äran att träffa professorn i olika sammanhang, bland annat på herrgården Brinkhall på ön Kakskerta i Åbo och hemma hos honom, där han oftast var värd för Fredspostens styrelse och redaktionsråd. Många tillfällen var dock synnerligen opolitiska och jag minns honom som en mycket empatisk humanist som även var full av skämt och optimism.

Professor Göran von Bonsdorffs bortgång är en stor förlust för oss alla som hade tillfället att träffa honom. I synnerhet flyktingarna som är aktiva i ifisk och Finlands fredsrörelse kommer att sakna honom.

Gerd-Peter Löcke Ordförande

I ekonomiskt svåra tider med hög arbetslöshet är det allt flera finländare som inte förstår varför antalet invandrare ökar. Mer än var femte utlänning är utan jobb. Unga invandrare riskerar bli utslagna. Utlänningar och invandrare blir både utsatta för och begår brott nästan dubbelt så ofta som andra. De rasistiska brotten ökar. I Norra Karelen uppmanades byborna i ett brev visa bort asylsökande som kommer till den lokala lekplatsen och sportplanen. På Facebook ville gruppen ”Nya Nazi-Åland” ”kämpa för att Åland inte ska ruttna bort” och ”fixa det här problemet” med invandrare. Fast man kanske inte kan ta sex högstadieungdomar på allvar, så är de ovannämnda exemplen dock allvarliga och kan leda till att en utsatt person hotar ta sitt liv som i Jakobstad där en flyktingkvinna försökte hoppa från ett fönster i ett våningshus.

Inte bara enskilda människor utan också många kommuner är misstänksamma och vill inte ta emot flyktingar. Minister Astrid Thors kritiserade offentligt Esbo för att staden har sagt nej till en mottagningscentral för flyktingar. Under två år har man försökt utveckla samarbetet mellan huvudstadsregionens städer och kommuner, men någon konkret samarbetsplan har man inte åstadkommit. Enligt ministern måste Helsingfors få mer hjälp med integrationsarbete av huvudstadsregionens övriga kommuner. Helsingfors öde blir inte bättre om vi betraktar huvudstadens budgetpresentation. Det förblev oklart om det är unga invandrare som blir utan stöd, eller hälsocentralens akutmottagningar som inte får höjd beredskap att stöda våldsoffer och -förövare?

Jag får känslan att misstänksamheten helt har tappat perspektivet vad som gäller invandringspolitiken. I Finland bor idag 143 000 utlänningar, de flesta av dem i södra Finland. Det är tre procent av befolkningen och även om andelen ökar hela tiden är den mindre än i de flesta EU-länder. Också antalet asylsökande i Finland är bara en bråkdel jämfört med de nordiska grannländerna. Emedan Sverige tar emot 2000 flyktingar/år så är Finlands kvot fortfarande 750 flyktingar. Finlands tanke med att stöda en gemensam flyktingkvot inom EU är att planerna ska genomföras tillsammans med FN:s flyktingorganisation UNHCR.

All misstänksamhet oroar regeringen och myndigheterna. Politiker och tjänstemän förklarar med en mun att invandring är svaret på den framtida arbetskraftsbristen och förgubbningen. Dessutom är ett mångkulturellt samhälle en konkurrensfördel i en alltmer globaliserad värld. För att hålla igång diskussionen om ett mångkulturellt Finland vore det särskilt viktigt att ta reda på vad som stöder bra mångkulturalism och vilka förutsättningar som finns för det mångkulturella i dagens samhälle. Enligt Salla Tuoris doktorsavhandling i sociologi är nyckeln till fungerande mångkulturalism att känna igen rasism och att lyssna på olika kunskap. Enligt Professor Mahmoud Kamari, som forskat i integration och rasism vid Sveriges Mittenuniversitet, får man inte placera alla invandrare på ett och samma ställe. Det leder till att de blir isolerade och inåtvända. Invandrare och ursprungsbefolkning måste få naturliga rum att träffas i, och ett av dem kunde vara arbetet.

Finland är ett förhållandevis ungt invandrarland, och det finns ingenting som säger att utvecklingen här kommer att se ut som den i Sverige, Storbritannien eller Frankrike. Men Skyddspolisen och Migrationsverket oroar sig redan nu över att även Finland börjar få orter och stadsdelar där de flesta eller en stor del av invånarna har invandrarbakgrund. Enligt regeringens budgetförslag för 2010 ska kommunersättningarna för mottagning av flyktingar höjas och invandrare som bor i huvudstadsregionen ska få bättre service på nätet. I Infobanken finns information om bland annat boende, utbildning, studier i finska och svenska, tillståndsärenden och arbete på 15 olika språk. Också ny utbildning ordnas för invandrare, även på svenska.

Integrering är en ömsesidig process. Invandraren måste å sin sida själv vilja integreras, medan den övriga befolkningen måste bjuda på flexibilitet och förståelse för att integreringen ska vara möjligt. De nya ungdomsfullmäktige i Vasa stad vill representera skolor, ungdomsgårdar, invandrare och organisationer. Åbo Yrkeshögskola ordnar en ny social- och hälsovårdsutbildning för invandrare som redan har en högskoleutbildning inom branschen. Vid det femte teologiska samtalet mellan baptister och lutheraner var man överens om att ekumeniskt möta invandrare är en utmaning för både baptister och lutheraner. Enligt en undersökning är ålänningarna i allmänhet mera toleranta än man är på fastlandet. De svensktalande i Finland är något mindre främlingsfientliga än de finsktalande, men mindre toleranta än i Sverige.

Extremism och radikalisering ses ofta som en potentiell risk ifall integreringen av invandrarbefolkningen misslyckas. Gemfört med USA, Frankrike, England eller Tyskland är invandrare i Finland rätt välintegrerade och direkta terrorismkontakter har inte hittats. Och för många kvinnor har den nya läskunnigheten fört med sig självsäkerhet, tillförlit och glädje över att lyckas. Invandringskvinnor från olika länder kan nu i grupp tillsammans försöka reda ut innehållen i brev från myndigheter.

Jag har alltid sagt att endast fungerande sociala nätverk är lösningen för en lyckad integrationsprocess.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Fredagen den 2 oktober har det gått 200 år sedan statsrådet inrättades. Uppkomsten av det autonoma Finland år 1809 är en av milstolparna i landets historia. Under temat ”Nationen växer fram” ville statsrådet uppmärksamma händelser som skapade grunden för Finlands självständighet. För oss kulminerade märkesåret med ett besök på inrikesministeriet lördagen den 3 oktober. Inrikesministeriet öppnade sina dörrar för allmänheten och vi fick nyttiga informationer angående invandring. På plats fanns även Migrations- och Europaminister Astrid Thors som svarade våra frågor.

Återigen var ifisk den enda invandringsorganisationen på plats. Vi representerade fem olika nationer och alla var mycket nöjda med det aktiva intresset för vår verksamhet. Nästan alla våra frågor kunde besvaras på svenska och våra medlemmar fick en del nyttiga informationer som kommer att hjälpa dem att klara av vardagen.

Vi fästade ett särskilt intresse vid Hilkka Linderborgs publicering av ”De ryskspråkiga anhörigvårdarnas upplevelser i vårdandet av sina dementa anhöriga”. Hilkka är planerare vid Centralförbundet för de gamlas väl. Förbundets projekt IkäMAMU vill fungera som brobyggare mellan kommuner, statsmakt, organisationer, kyrka och andra religiösa samfund.

Jag är övertygat om att även 2009 är ett märkesår där ”en ny multikulturell nation växer fram”. Kanske var vi delaktig i uppkomsten av ett multikulturellt Finland där blattar ses som en naturlig del av samhället.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

Läs mer om märkesåret
Läs mer om Centralförbundet för de gamlas väl ry
Hilkka Linderborgs publicering finns tillgänglig som pdf-fil.