Internationellt finlandssvenskt kulturforum

   

Om röda och vita, finländare och invandrare

10/12/2009 av Ordförande



Läs mer om vad finlandssvenska pressen
skriver om invandrarna här.
Centerns ungdomsförbund efterlyser debatt om invandring. I stället för att bara tala om flyktingpolitik och flyktingkvoter borde invandringsproblem och integrationsfrågor tas upp. Kraftigt understöd får förbundet av högsta chefen, statsministern Matti Vanhanen som befarar att antalet asylsökande ökar kraftigt. Statsministern är rädd för att Finland snart kan få lika många asylsökande som Sverige och de övriga nordiska länderna. Utlåtanden ger grågrund för rasistiska inlägg på bl a Facebook där en 29-årig kristinestadsbos hets mot folkgrupp lockade närmare 400 medlemmar till gruppen.

Också det andra stora regeringspartiet, Samlingspartiet, sysslar med än farlig populism, när man börjat motarbeta Röda Korset, som vill öppna en mottagningscentral för flyktingar i Kristinestad. Och i Helsingfors har illegala invandrare inte inträde till servicecetralen för bostadslösa. Att Finland överlag är långt efter de andra nordiska länderna i hälso- och omsorgsfrågor har man även noterat på OECD. Enligt organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling har Finland ett av de mest ojämlika hälsovårdssystemen i Europa. Mot denna bakgrund låter Finskhetsförbundets nya ordförande Sampo Terho nästan moderat, när han förespråkar nya synpunkter på finskhetens betydelse i en global värld. Att presentera finskhet för och konstruera samarbete med invandrare är ett legitimt syfte av förbundet.

Visst finns det orsak till oro när den illegala migrationen sprider sig norrut från Medelhavet som ringar på vattnet. Många asylsökanden är medvetna om att Finland betalar mer än dubbelt så mycket i utkomststöd till asylsökande än vad de kan lyfta i invandrarvänliga Sverige. Och återigen hör vi ivriga röster som påstår att "de" kommer hit och överbelastar "våra" sociala system.


Migrations- och Europaminister Astrid Thors anser att Finland kan bli tvunget att se över bidragen till asylsökande. I motsats till Finland och Sverige erbjuder Tyskland, Storbritannien och Italien bara mat och husrum. Möjliga åtgärder övervägs när utredningen blir klar i slutet av november.

Nyligen försökte en kommitté bestående av tolv medlemmar ge migrationsministern förslag om hur invandrarna effektivare kunde "förhemmas". Ingen av de tolv lär vara själv invandrare, vilket är ingen överraskning för den som är insatt i den finländska integrationspolitiken. Det finns olika förslag avsedda för invandrare som vill in på arbetsmarknaden, för sådana som behöver särskilt stöd och för barn och unga. De övergripande målen är snabb sysselsättning, tillräckliga språkkunskaper och bättre möjligheter till vidareutbildning. Ett faktum är dock att en invandrare har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Snarare behandlas den som andra klassens medborgare. Ingen hemlighet är även att den högtravande rapportbyråkratin kring integreringen av invandrare börjar kännas kvävande. En färsk byråkratrapport om vägar in i det nya hemlandet klagar på att invandrarna använder offentliga tjänster för lite. För att motverka trenden har Kust-Österbottens samkommun och Vasa stad startat ett intressant integrationsprojekt där målsättningen är att skapa god praxis i samband med integreringen av invandrare. Projektet ska ta fram information både för invandrare och personalen som arbetar med dem. Det återstår att se vem som producerar informationen.

Finland har ännu en bit att gå innan myndigheterna inser att de faktiskt har något att fundera på. Som FN- och EU-land måste Finland lära sig att bära sin del. Alldeles för lätt vänder sig ambitiösa integrationsplaner mot sitt eget syfte. Hela integrationsprocessen måste utvecklas snabbt och på ett sätt som göra det enklare för invandrare att komma in på utbildnings- och arbetsmarknaden. Det räcker inte att ständigt filar på beredskap, viljetillstånd och powerpointar. På självständighetsdagen vore det skäl att alla medborgare kunde lära sig av förfädernas misstag. Under inbördeskriget skildes röda och vita älskande åt för att de står på varsin sida, idag är de finländare och invandrare. Kärleken (till fosterlandet) ser inga färger, inga religioner eller ideologier. Kärleken ser människorna. Må de sen vara finnar, finlandsvenskar eller blattar.

Vår värsta fiende är inte den enskilda människan på gatan utan systemet.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande

2 Ordförandes hörn (RSS)