Folkets röst är populisternas röst
05/09/2011 av ifisk
Finlands svenska publicistförbunds traditionella Hangöseminarium ordnades för 40:e gången. Gunnar Hilén, Björn Palmén och Gerd-Peter Löcke deltog i journalisternas och publicisternas värdering av populismen i Finland.
Den populistiska diskussionen kring invandring var den stora frågan som diskuterades av drygt 30 deltagare under de två intensiva dagarna. För journalisterna och politikerna tycks det fortfarande vara svårt att få reda på vad folk egentligen vill. Lättare är det att få veta vad folk ogillar. Att folk har stora luckor i sina kunskaper om politik och samhället de lever i är ingen (vetenskaplig) hemlighet, och det vet även populister som Jussi Halla-aho som blev en kanal för frustration och alarmistisk panikering.
Egentligen finns det inget utrymme för populister i ett väl fungerande
politiskt system, men i ett demokratiskt val räknas rösterna utan att
någon väger dem. Att diskussionen kring xenofobi och invandring tidvis
har varit väldigt svår också bland regeringsmedlemmarna, visste den före
detta migrationsministern Astrid Thors att berätta. Enligt henne
har de populistiska och invandringskritiska rösterna tagit fram de ord
och begrepp som diskuterats mest inför riksdagsvalet.
- Det är
kanske bra med syndabockar i politiken. Det känns bra att ge en bild av
att det är någon annan som representerar det man själv inte vill ha, var
hennes bittra resumé.
Populismen kom egentligen först mycket sent till Finland. Föreläsarna
var eniga om att den moderna finländska populismen är hemma från de
övriga nordiska länderna och har etablerat sig oerhört snabbt i Finland.
Enligt Yrsa Stenius, tidigare pressombudsman i Sverige, har det
dock alltid varit lätt att piska upp hat mot herrarna i Finland. Detta
kan bero på att man i Finland aldrig haft samma tilltro till det
demokratiska systemet som i Sverige.
- I Sverige har etablissemanget
valt att frysa ut populister med obekväma åsikter. Men i Finland var det
ingen som talade om att utestänga sannfinländarnas Timo Soini inför
senaste riksdagsval.
Matti Wiberg, som är professor i statskunskap vid Åbo
universitet, tyckte att journalisterna absolut borde ha varit mera
kritiska i sina granskningar av populisterna, fast han kunde också
påvisa att det inte alls är lätt att faktiskt veta vad folk egentligen
tänker och vill. Enligt honom finns det dock knappast utrymme för
populister i ett väl fungerande politiskt system. Får de ändå gehör, så
måste det vara något på tok med systemet och den offentliga debatten.
Populister och populistiska partier borde därför hellre betraktas som
ett slags demokratisk hälsokontroll.
- Vox populi, vox Dei eller
fritt översatt ”Folkets röst är Gudarnas (populisternas) röst”, påpekade
Wiberg.
Att journalisterna kunde ha gjort betydligt mera för att granska Sannfinländarna inför valet, ansåg även Pasi Saukkonen, som är forskare vid Helsingfors universitet. Enligt honom var medias största fel att man underskattade populister och betraktade Jussi Halla-aho som om han vore dum. Tvärtom anser Saukkonen att populister som Soini eller Halla-aho är otroligt skickliga på att använda medierna och vända anfallen till sin egen fördel.
En framgångsrik politik handlar om att veta vad folk tycker om. Det har
att göra med värderingar. Att ha framgång är att vara populär. Gerd-Peter
Löcke påminde deltagarna om att invandrargrupper som IFISK
faktiskt flera gånger har påpekat att vi ständigt borde värdera om. Att
vi ska vara populära betyder inte att vi ska bli populister. Men i
stället för att bygga vår kompetens på värderingar måste vi börja göra
vår kompetens till värderingar.
- Den rådande alarmismen i
median väcker endast rädsla som skapar nya hotbilder som i sin tur leder
till ångest, som är populismens bästa grogrund.