EU-förordningarna om social trygghet
15/04/2011 av Ahmed Hassan
EU-bestämmelserna om samordning av den sociala tryggheten mellan
EU-länderna har ändrats. Personer som omfattas av EU-förordningarna om
social trygghet ska ha samma rättigheter och skyldigheter enligt
medlemslandets lagstiftning som medlemslandets medborgare.
Fri
rörlighet för arbetstagare är en grundläggande frihet som säkras genom
gemenskapsrätten. (artikel 45 i Lissabonfördraget, tidigare artikel 39 i
EG:s grundfördrag). Rätten ska säkerställa att arbetskraften ska kunna
röra sig fritt från ett medlemsland till ett annat.
För
att en flykting skall omfattas av förordningarna, förutsätts det att han
eller hon har godkänts som flykting i ett EU-land. Flykting är en person
enligt konventionen om flyktingars rättsliga ställning som
undertecknades i Genève 1951 och i det därtill hörande protokollet från
1967. En statslös person är en sådan person som avses i konventionen om
statslösa personers rättsliga ställning som undertecknades i New York
1954.
Flyktingar och medborgarskapslösa personer kan nu erhålla
s.k. särskilda förmåner som inte är avgiftsbelagda. I Finland är sådana
förmåner bostadsbidrag för pensionstagare, arbetsmarknadsstöd samt
särskilt stöd för invandrare. Förmånerna beviljas inte och betalas inte
till andra medlemsländer.
Den som ansöker om pension eller
söker ändring får använda sitt eget modersmål eller vilket som helst av
de officiella EU-språken. Inom EU används 23 officiella språk, bland dem
finska och svenska.