Mångkulturell teater i Tenala
02/12/2010 av Mediaklipp
Gymnastiksalen i Höjdens skola bjuder kanske inte den mest magiska
interiören för en teaterföreställning. Åtminstone på onsdagen var den
både kall och ljus, men det är som projektledaren, skådespelaren Camilla
Hellberg säger: En turnerande pjäs måste kunna fungera i väldigt
olika utrymmen.
När det är möjligt skapar gruppen Matiki Moyo en
tätare stämning i en mörkare sal, men ofta är det kala gymnastiksalar
som gäller. I Höjdens skola föreföll eleverna att ta väl emot pjäsen.
Det märktes på ivriga ansiktsuttryck och skratt.
Målgruppen
för pjäsen Matiki Magic är nio- till tolvåringar, men den lämpar sig för
alla över sju år. De visuella inslagen, rytmerna och trummorna, bidrar
på ett avgörande sätt till helheten. Den lilla intrigen i skådespelet
bygger på att elvaåriga Diesels högsta önskan är att bli ett riktigt
barn. Men hur ska hon veta att hon är ett barn om hon behandlas som en
hund?
Gruppen har också utarbetat ett material för lärarna att använda för efterarbete med eleverna i klass. Vad betyder det att bli behandlad med respekt? Hur känner du dig när du blir respekterad? Hur kan du hjälpa andra att känna sig respekterade? Det är exempel på frågor som eleverna tillsammans med läraren kan fundera på efter föreställningen. Andra väsentliga frågor är: Vad betyder det att förstå en annan människa? Hur kan man förstå varandra fast man talar olika språk?
Eftersom några av skådespelarna, Kenneth Gibe med rötter i Sydafrika och Francis Mushonga med rötter i Zimbabwe, växlar mellan en svenska som inte är helt lätt att uppfatta och andra språk, främst engelska, har kroppsspråket en viktig roll. Det är kanske inte så viktigt i sammanhanget om varje ord kan uppfattas. De övriga skådespelarna talar.
Oklart är hur väl eleverna kunde ta emot de inbakade budskapen om att vi kan förverkliga våra mål och drömmar bara vi lyssnar till våra hjärtan och till vad vi verkligen vill och att problem vanligen bättre löser sig med att inte fokusera så mycket på problemet utan se lösningen – och ibland låta saker bara vara.
Eftersom vårt land mycket långsamt går mot att bli mera mångkulturellt, och integrationen av invandrare trampar i barnskorna, är dock insatser för ökad tolerans riktade till barn och unga mycket värdefulla. Marit Lundström
Läs mera på Västra Nyland