Public service ska inte medvetet försöka splittra
02/12/2010 av Mediaklipp
Förespråkarna för den obligatoriska svenskan på den på ena sidan,
motståndarna på den andra. Yles temakväll om svenskan (Ajankohtainen
kakkonen) på tisdagskvällen blev den fasansfulla ”vi mot de”-anrättning
många hade befarat att debatten skulle bli.
Fatbardhe Hetemaj, Päivi Storgård, Kaj Kunnas
och Hannu Olkinuora gjorde efter omständigheter bäst ifrån sig i
debatten. Det är knappast en tillfällighet att alla fyra har någon form
av utanförperspektiv: Hetemaj som kosovoalban, Storgård som finskspråkig
make till en svenskspråkig , Kunnas som tvåspråkig och Olkinuora som
finskspråkig chefredaktör för en svenskspråkig dagstidning.
Fatbardhe
Hetemaj tog andan av kombattanterna genom att avfärda språkprovet i
finska som en struntsak medan Olav S Melin och Peter Albäck
var svaga länkar i debatten. Melins misstag var att han uppfattade
Finskhetens förbunds ordförande Sampo Terho och
vänsterungas radikala ordförande Elmo Rautio i Uleåborg
som representativa för en stor finsk folkmajoritet. Men det är de
faktiskt inte. Om de var representativa för folket skulle Finland i dag
vara ett enspråkigt finskt land.
Public service borde bidra
med kvalitet och verktyg för problemlösning, inte med sensationslystna
upplägg som ger dålig eftersmak och djupare skyttegravar för olika
befolkningsgrupper. Kenneth Myntti
Läs hela artikeln i Vasabladet