AFGHANISTAN – krigs- eller krishantering?
30/10/2010 av Jan Tunér
Afghanistan har hög prioritet i mitt liv. Därför tog jag vara på det
tillfälle som ifisk erbjöd i riksdagens infocentrum i Helsingfors den 23
september. Vår värdinna, minister Astrid Thors gjorde
ett bra försök att sammanfatta de majoritetsspråkiga föredragen, men jag
har ändå en känsla att jag missade en hel del. Jag försökte anteckna en
del finska från föredragshållarnas ”power point” och fick senare hjälp
med översättningen.
Seminariet var väl besökt. I
panelen satt minister Astrid Thors som värd med direktör Ari
Kerkkänen från krishanteringscentret, beskickningsråd Rauli
Suikkanen från Utrikesministeriet, kriminalöverkommissarie Thomas
Elfgren och kommandör Juha Puistola, överläkare i
strategi, från försvarsmakten. Seminariet ställde följande frågor:
-
Vad skulle hända om stödet till Afghanistan skulle ta slut?
-
Vart strävar man i Afghanistan?
- Varför stöder man Afghanistan?
Enligt
Ari Kerkkänen från krishanteringscentret handlar det om en
”påhittad” kris i Afghanistan som borde ventileras och ifrågasättas för
att kunna förstås. Också polisen Tomas Järvinen
med praktisk erfarenhet från Balkan och Rwanda tyckte att Afghanistan är
en ”påhittad” kris. Krisen började när Al Qaida attackerade september
2001. Ju längre krisen pågår i Afghanistan desto mer gynnar den Al
Qaida. De vill ruinera USA:s ekonomi och dess rykte i muslimvärlden.
En
viktig fråga som lyftes upp var ”Vad betyder FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna för ledarna inom USA, NATO, ISAF, den afghanska
regeringen och dess parlament?”
Rauli Suikkanen
tyckte att det inte går att utvärdera nuvarande kris utan att ha ett
historiskt perspektiv. Vi måste åtminstone gå tillbaka till 1800-talet
då Afghanistan blev en buffertstat mellan det ryska och det brittiska
imperiet.
Juha-Antero Puistola talade ur
strategiinstitutets synvinkel. Institutet bedömer säkerheten i ett så
brett perspektiv som möjligt, men fattar inte politiska beslut. Enligt
Puistola är det omöjligt att diskutera Afghanistan utan att diskutera
våldet: beskjutningar, explosioner, 80 % mera av sådant 2010 än 2009.
Våldet är polariserat. ISAF har förlorat 556 soldater, den afghanska
armén långt fler. Under årets (2010) första 6 månader har 3300 civila
dött p. g. a. motståndsrörelsernas aktioner.
Och
en ond cirkel av instabilitet snurrar på: korruption, brottslighet,
missnöje, dålig förvaltning etc. Det går inte att åtgärda denna onda
cirkel om man bara inriktar sig på en del. Civilbefolkningen är viktig
som observatör och aktör. De vill vara på segrarens sida, som bäst:
stöda armén och regeringen, som sämst: stöda motståndsrörelsen.
Varför
attackerade USA Afghanistan? Vilken strategisk betydelse har
Afghanistan? Vill USA ha kontroll över mineraler? Energi? Vatten? De
stora kriserna i världen tycks vara brist på vatten, brist på olja,
brist på mat!
Ovanstående påståenden står för respektive
föredragshållare. Att det handlar om en ”påhittad” kris i Afghanistan
borde ventileras och ifrågasättas för att kunna förstås. Man borde
åtminstone känna till historien från första hälften av 1800-talet för
att förstå vad de olika konflikterna har för rötter.
Seminariets
slutsats var att insatsen i Afghanistan innebär en mycket krävande
krishanteringssituation. Den traditionella fredsbevarande verksamheten
kan inte användas. En viktig fråga står dock kvar: ”Vad betyder FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna för ledarna inom USA, NATO,
ISAF, den afghanska regeringen och dess parlament?”
En
representant för taliban sa: ”Ni i Väst har klockor. Vi i Öst har tid”.
För
dig som vill följa med hur finska soldaterna i Mazar e Sharif (där
finska ISAF* trupper finns) upplever Afghanistan finns den finskspråkiga
sidan www.skjs.fi
Jan
Tunér