Två-språkigt seminarium i Finland har sina sidor
23/10/2010 av Jan Tunér
Afghanistan har hög prioritet i mitt liv. Därför tog jag vara på det
tillfälle som ifisk erbjöd i Helsingforsriksdagens nya hus. Men att
komma som flerspråkig ”ifiskare” (dock icke finska) till ett
två-språkigt seminarium i Finland har sina sidor. Med två-språkighet
menas tydligen att varje föredragshållare talar antingen svenska eller
finska eller både och. Och deltagarna förväntas förstå båda språken. När
jag bad om tolkning till svenska från finska fick jag beskedet att en
sammanfattning kommer att göras efter de finska föredragen.
Min
slutsats är att jag inte var på en två-språkig tillställning.
Uppskattningsvis gick 10 % på svenska och 90 % finska. Den enda
finlandssvenska talaren talade växelvis finska och svenska. Vår
värdinna, minister Astrid Thors gjorde ett bra försök att sammanfatta de
majoritetsspråkiga föredragen, men jag har ändå en känsla att jag
missade en hel del. Jag försökte anteckna en del finska från
föredragshållarnas ”power point” och fick senare hjälp med
översättningen.
I alla fall försökte seminariet
klartlägga varför Afghanistan behöver internationellt stöd.
Krishantering tycks inte fungera utan militärt stöd. Fast man försöker
lösa de bakomliggande orsakerna har man nu hamnat i en återvändsgränd.
Men man bör också sträva till en maktfördelning, som beaktar demografin,
kulturen och samhället. Någon militär lösning finns egentligen inte. Jan
Tunér
Läs mer om Afghanistanseminariet (inom kort) i Brännpunkten