En vandring genom 1920-talets Finland
02/09/2010 av Gerd-Peter Löcke
Henry Parland, Gudrun Mörne och Gunnar Björling utanför restaurang Opris 1928 (Bild: SLS)  Stella Parland Jag har druckit vichyvatten på Kämp / och tagit Eau de Cologne-duch i Gamla Passagen / och ringt / att jag kommer hem 1.10 / Sömnigt /ragla tankarna / under närmaste skugga / rulla ihop sig / och gnälla sakta i sömmen. Henry Parland |
Den 1 september bjöd Agneta Rahikainen, Stella Parland
och Niklas Häggblom IFISK samt övriga åhörare på en
litterär dadavandring genom nattlivet i 1920-talets Helsingfors.
Precis som så många andra författare, rockmusiker och konstnärer
senare levde den unga Henry Parland enligt principen ”live hard, die
young”. Henry Parlands föddes den 29 juli 1908 i Viborg. Pappan var ingenjör på ryska järnvägen. Hemspråket i familjen Parland var tyska, men barnen talade också ryska, i synnerhet med pappan. Henrys yngre bror, Oscar Parland, sade en gång att de var engelsmän, födda i Ryskland med tyska som modersmål, gick i svensk skola och var finska medborgare. Liksom många andra från borgarskapet med hemvist i Ryssland miste familjen Parland all sin förmögenhet 1917 i samband med den ryska revolutionen. 1927 blev Henry Parland student med mycket gott betyg, särskilt i svenska. Redan som tonåring hade han börjat revoltera mot föräldrarnas konstnärliga uppfattningar. Han var mera intresserad av det nyaste nya och blev starkt påverkad av Edith Södergran, Elmar Diktonius och Gunnar Björling. Som student började Henry umgås med författare och konstnärer. Det förhållandevis sorglösa livet i förbudstidens Helsingfors, med ett ivrigt festande, helst dygnet runt, på König, som kallades Kungen, Brunnshuset, Börsen, Kapellet, Gambrini och Trocadero, finansierades för det mesta med växelaffärer. I början av 1929 var den ekonomiska och personliga katastrofen ett faktum för Henry Parland. Jazzens, danskrogarnas, smuggelspritens sorglösa liv var ohjälpligt slut. Henry sökte nu stöd av onkel Tutti som var professor i filosofi i Kaunas. I Litauens näst största stad rådde ingen förbudslag och Henry intresserade sig i början mest för kroglivet och alkoholdryckerna i staden. Men så småningom började han leva ett lite sundare liv och onkeln introducerade honom för olika kulturpersonligheter i staden. Påsken 1930 återvände Henry Parland till Finland och träffade en sista gång sin familj i Estland, där den vistades under sommaren. Men snabbt efter resan drabbades han av depression och återgick till sitt forna liv. Den 11 november 1930 dog Henry Parland mycket plötsligt i sviterna av scharlakansfeber. Henry Parlands liv är ett uttryck av ett slags hemlöshet i den finländska kulturkretsen. Men samtidigt visar det också den mångfald och rikedom som finns i att man har rötter i många språk och kulturer samtidigt. En situation som vi blattar väl kan omfatta. Programmet arrangerades i Svenska litteratursällskapets hus i samarbete med Helsingfors festspel och Runokuu. |