Mediaklipp 19. – 25.7
25/07/2010 av ifisk
Invandrare kritiserar barnskyddsmyndigheterna
Barnskyddsmyndigheterna
behandlar invandrare dåligt, och förstår inte deras kultur, konstaterar
en stödgrupp för invandrare i Finland.
- Att fostra
barn på ett annorlunda sätt innebär inte automatiskt att det är fel,
säger familjekoordinator Mia Pöllä.
Enligt Pöllä blir
den ryska befolkningen ofta missförstådd, eftersom ryska barn
traditionellt har strängare gränser.
- Man upplever att
ryska mödrar uppfostrar sina barn fel. En sträng uppfostran innebär
emellertid inte automatiskt att man brukar våld, säger Pöllä.
-
De problem som invandrarna möter är verkliga, säger pol.dr Merja Anis.
Hon har i sin doktorsavhandling undersökt invandrarnas situation som
klienter hos barnskyddet. Enligt Anis behandlar man å ena sidan de
problem som invandrarfamiljerna har enbart som kulturella problem, och
dem vågar man inte tala om. Å andra sidan tolkas det faktum att
människor är annorlunda och har andra seder som ett problem, trots att
det inte är det.
De problem som invandrarbarnen har upptäcks
oftast i skolan. Anmälningar till barnskyddet görs exempelvis om barnet
uppträder störande eller har inlärningssvårigheter.
Enligt
Anis är det språksvårigheterna som är grunden till många problem. Om
barnet inte kan följa med undervisningen, kan han/hon börja uppträda
störande. Ett annat problem är den rasistiska mobbning som förekommer
och där offren ofta ger tillbaka med samma mått.
- Vi har
på många håll inte ännu vaknat till insikten om att vi måste ingripa då
mobbning sker. Dessutom händer det att lärarna inte tar problemen på
tillräckligt allvar.
Anis anser att en medicin mot detta är en
utbildning som fokuserar på ett mångkulturellt samhälle. UP/Petra
Sneck
Publicerad 22 juli 2010 Arbetarbladet
Invandring
och ekonomi
Diskussionsforumet Suomiareena i Björneborg
(”Finlandsarenan,”) gav möjlighet att ta pulsen på partiledarna.
Ekonomin och skatterna kommer att bli tunga valfrågor, men invandringen
och hela utlänningspolitiken blir sannolikt också ett viktigt tema i
valet.
Partiledarna var eniga om att skatterna sannolikt stiger,
men invandringen och hela utlänningspolitiken blir sannolikt också ett
viktigt tema i valet.
Socialdemokraternas partiordförande Jutta
Urpilainen var synligt irriterad över att statsminister Mari Kiviniemi
kallade Eero Heinäluomas utspel om att begränsa arbetskraftsinvandringen
för en flört med rasismen. Mari Kiviniemi ansåg att Centern är det parti
som tydligast tar avstånd från populistisk invandrarkritik, och gjorde
en klar markering mot SDP. Sannfinländarnas Timo Soini sade att
arbetskraftsinvandringen är onödig eftersom det finns 300 000 arbetslösa
finländare.
Det är litet paradoxalt, de internationalistiska
socialdemokraterna kritiseras för att vara invandringsfientliga av
ordföranden för det gamla jordbrukarpartiet Centern, i vars ideologi det
finns en stark nationell tradition. Det blir intressant att se om
Kiviniemi fortsätter på samma linje, trots risken att i så fall förlora
väljare till Sannfinländarna. SDP:s invandringskritiska uppvaknande är
ju mer eller mindre inspirerat av Sannfinländarnas framgångar.
Det
återstår att se om fronten mot främlingsfientligheten håller ända till
valet. John-Erik Jansén
Publicerad 22 juli
2010 Västra
Nyland
Obehag inte grund för förbud av burka och
niqab
Det finns en rad helt legitima anledningar att tycka
illa om de heltäckande slöjor som en rad muslimska kulturer påbjuder
kvinnan att använda.
Vissa delar av kroppen, awrah enligt
islamisk terminologi - är olämpliga att visa i offentliga sammanhang,
speciellt för personer av motsatt kön. Definitionerna för vad som är
awrah är betydligt strängare för kvinnor än för män, men varierar mellan
islamska inriktningar och nationella kulturer. För en stor del av den
islamska världen räcker det med att skyla sitt hår, medan de strängaste
tolkningarna påbjuder att hela ansiktet ska döljas. Niqab är en
ogenomskinlig slöja som skyler allt utom ögonen, medan burkan täcker
hela ansiktet och öppnar världen för bäraren bara genom ett tunt
tyggaller.
Det är lätt att se förtrycket i kravet på att bära slöja,
slöjan och den heltäckande dräkten understryker kvinnans roll som en
tillhörighet till mannen, en tillhörighet som minsann inte ska väcka
lustar hos andra. Kvinnans egen vilja är av underordnad betydelse.
Men
det finns rent praktiskt också lägen där den heltäckande slöjan
förhindrar identifikation av den som bär den - också en muslimsk kvinna
måste kunna styrka sin identitet.
Det finns ingen motsättning
mellan att vara tolerant och krävande. En sådan attityd väcker också
respekt och visar att vi tror på våra egna värderingar. Ett förbud mot
burka - eller vilken religiös symbol som helst - är en omvänd bild av
det förtryck islamska diktaturer utsätter sina religiösa minoriteter
för. Henrik Othman
Publicerad 22 juli 2010 Österbottens
tidning
Inga applåder på Åland för Kiviniemi
Landet
har sedan en månad tillbaka en ny statsminister, Mari Kiviniemi. För
finlandssvenskarna är hon mest känd för att ha flyttat statlig
förvaltning från Vasa till Seinäjoki och för sina försök att koppla
Karleby till Uleåborg i stället för Vasa.
Vår nya
statsminister är trots sin relativa ungdom, 41 år, politiskt mycket
erfaren. Delegaterna på centerns partistämma valde henne främst för att
de bedömde att hon kan föra partiet till en seger i riksdagsvalet i
april 2011. Vad kan vi då förvänta oss för politiska utspel och
linjedragningar av Kiviniemi under tiden fram till valet?
Partierna
konkurrerar idag mycket långt om samma, allt mer rörliga väljare. Under
det gångna året har det blivit allt tydligare att de flesta partier är
rädda att tappa väljare åt Timo Soinis Sannfinländare och att de därför
på olika sätt bland annat signalerat en mer återhållsam inställning till
invandring.
Propositioner om en liberal flyktingpolitik, mer
obligatorisk eller ens bibehållen nivå av svenska i skolorna, en större
klumpsumma till Åland eller en egen åländsk skattebehörighet lär vara
bland de sista som en centerpartistisk statsminister skulle underteckna.
Allt
det ovan sagda betyder emellertid inte att Mari Kiviniemi skulle ha
något emot svenskan, Åland eller invandrare. Snarare tror jag att att
hon personligen i dessa frågor har en mer välvillig inställning än de
flesta av hennes kollegor.
Hon är dock låst i en roll och en
situation - centern måste vinna valet - där hon, givet opinionsklimat
och partikonkurrens, åtminstone fram till valet, högst troligt agerar på
ett sätt som varken ålänningar eller finlandssvenskar har orsak att
applådera. Göran Djupsund, professor vid Åbo Akademi
Publicerad
23 juli 2010 Ålandstidningen
Systemet
bör vara enhetligt
Gemensamma asylregler är ett viktigt
redskap för att Europeiska unionen ska leva upp till den värdegemenskap
den vill vara.
I artikel 78 i Fördraget om Europeiska unionen
står det skrivet att unionen ska utforma en gemensam politik avseende
asyl. Det har visat sig vara svårt att komma till skott med vad man på
ett principiellt plan kommit överens om. Den gemensamma asyl- och
migrationspolitiken ingår i det så kallade Stockholmsprogrammet, som
nedprioriterats då den ekonomiska krisen lagt sig över Europa.
Över
huvud taget har EU lyckats bra med att få bort människor som inte har
rätt att stanna. Däremot är det svårt att få till stånd en regel om att
erkänna varandras beslut om asyl eller uppehållstillstånd.
Knäckfrågan
är om det kan göras undantag från grundregeln att asylsökande får sin
ansökan behandlad i det land de först anländer till. Den regeln har gått
hand i hand med att det land som behandlar ansökan har skyldighet att ta
tillbaka sökande som temporärt uppehåller sig i ett annat land.
Det
måste göras en klar åtskillnad mellan flyktingar och invandrare som
kommer för att arbeta: de förra åtnjuter rätt till skydd medan de senare
är föremål för värdländernas övervägande av vilket behov av arbetskraft
de har.
Det måste finnas enhetliga bedömningsgrunder för rätten till
skydd och hur de som söker det bemöts. Både asylsökande och
arbetsinvandrare gagnas av gemensamma regler för temporära
arbetsinsatser med vidhängande sociala rättigheter.
Det är
bristen på ett gemensamt, förpliktande regelverk som gör att flyktingar
och invandrare kan användas som slagträ eller utses till syndabockar i
den recessionstida politiken i flera europeiska länder. Mikael
Kosk
Publicerad 19 juli 2010 HBL