Internationellt finlandssvenskt kulturforum

   

I princip har jag rätt (till vad)?

23/07/2010 av Henrich Mannerheim


Henrich Mannerheim tar emot Hilkka Lindeborgs publicering av ryskspråkiga anhörigvårdarens upplevelser.
Ryske invandraren och ifiskaren Henrich Mannerheim har svenska rötter och har alltid velat tala svenska. Men i Helsingfors det är svårt att hitta passliga kurser. Nu tvingas sonen till finskt dagis.

Tillsammans med min fru och son lämnade jag Estland år 2007 för att jobba i Finland. Till utbildning är jag jurist. På grund av mina svenska rötter föll sig valet av svenska naturligt och för mig. Därför ville jag även att min son skulle börja i ett finlandssvenskt daghem och integreras på svenska.

SOS-kurs

Redan på det första daghemmet resumerade daghemsföreståndaren att de inte ville ge oss någon plats. Som förklarning fick jag höra att min svenska var för dålig. Och samma svar fick jag på de tre övriga daghemmen jag besökte. Som jurist och som aktiv deltagare i IFISK:s språkprojekt SOS – Svenska och samhällsorientering lärde jag mig snabbt att jag i en tvåspråkig stad som Helsingfors har rätt att bli integrerad på antingen svenska eller finska. Det gäller också mitt barn.

Men eftersom det inte står utskrivet i språklagen hänvisar den svenska dagvårdschefen i Helsingfors södra distrikt till svårigheterna att placera ett barn i ett daghem med ett annat språk än förälderns modersmål. Hon påstår att ”dagvården är ingen språkskola”. Jag däremot påstår att språkliga utmaningar redan finns inom den svenska barndagvården. I finska daghem har de flesta barn finska som enda hemspråk. På svenska sidan är helt svenska familjer snarare ett undantag.

Som jurist frågar jag mig hur det är möjligt att myndigheterna få medveten behandla medborgarna fel? Enligt överinspektören på Justitieministeriet, Maj Krogell-Haimi, har staden i princip begått ett lagbrått, eftersom det är jag och min fru som bestämmer språket. I princip. Men principer tycks inte gälla alla, eller hur?

Som jurist kan jag inte köpa förklaringarna jag har fått. Jag tycker de är paradoxala. Fast finlandssvenskarna är faktiskt mycket liberala så verkar man ändå vara rädd för att släppa in nya medlemmar med en annan kulturell och språklig bakgrund. Det svenska samhället borde ta större ansvar för integreringen på svenska. Man borde inte vara så rädda för att det finlandssvenska faller sönder.

Jag kunde bättre svenska än finska då jag flyttade till Finland. Men eftersom det var omöjligt att integreras på svenska talar jag idag bättre finska än svenska. Och vi tvingades till slut placera sonen i ett finskt dagis i Kvarnbäcken. Där får han ryskt stöd, som kommer att fortsätta i skolan. Om inte finlandsvenskarna inom kort lyckas integrera invandrare på svenska så kollapsar det finlandssvenska samfundet inom några tiotal år, sakta men säkert.

4 Brännpunkt (RSS)