Invandrarfrågorna och utmaningar i integrationspolitiken är många. Bara under den senaste veckan har vi snubblat över olika nyheter som berör människor med utländsk bakgrund. Allt från farmödrarnas utvisningsbeslut till bråk på Borgbacken.
Dessa nyheter väcker många känslor som till slut riktas helt och hållet på fel person eller organisation. All denna energi borde användas för att kartlägga situationen i landet och jobba därefter med tydliga mål för en lyckad integrationspolitik.

Finland går bara i barnaskor när det gäller invandringsfrågor och integrering. Men jag är förvissad om att vi kommer att hitta rätt sätt och balans och ett system som passar just oss i Finland. Men vi måste jobba utgående från vår egen situation och vi måste enas kring samma mål.

Att vi har en populistisk våg i landet hjälper inte. Problemen kvarstår och blir bara fler ju längre vi jobbar i olika riktningar. Finland behöver en övergripande strategi som vägleder både beslutsfattarna och folket där det tydligt utkristalliseras vad integrering innebär och vad målet med den ska vara.

Jag uppfattade mig som integrerad först när jag kände mig trygg och lycklig. Många gånger blev jag missförstådd. Många gånger missförstod jag. Vid varje tillfälle har jag dock kommit till insikt om nya saker och vuxit som person. Och jag vet att mina medmänniskor också gjorde det.

Det tar tid att anpassa sig, både som nyinflyttad och som värd. Vi behöver vara tydliga i våra förväntningar, konsekventa när det behövs och ha medmänsklighet i överflöd. Vi behöver kunskap och en insikt om att vi inte kan ändra någon annan än oss själva.

Publicerades den i HBL den 13 juni 2010.