I Kyrkpressen fick vi läsa hur Claes Andersson ofta har undrat hur de mänskor som kommit hit från främmande kulturer upplever landets jultraditioner. Medan finländare rusar omkring och hamstrar mat och prylar, som om världens undergång vore nära, tänkar de knappast på dem som inte alls omfattas av eller berörs av landets julfirande, kanske inte ens av kristna traditioner.

Från början var julen en hednisk högtid, där man drack julöl till gudarnas minne. Den skandinaviska seden att ge bort julklappar kommer från en lantlig tradition. Byns ungdomar smög omkring på julaftonen och knackade på dörren i stugorna. När någon öppnade kastade man hastigt in en skämtgåva. På gåvan hade man ofta fäst en lapp med en vers som förklarade varför mottagaren förärats den ’fina’ presenten. Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim.

Jag här vill påstå att alla invandrare och flyktingar i Finland lever i väntan på fina statliga julklappar oavsett av tron eller icke-tron. Men vad gäller julklappar iakttas samma grad av hemlighetsfullhet som förr. Hastigt kastar flitiga ämbetsmän/kvinnor små skämtgåvor med fina verser som förklarar varför de överlämnas till dem.

I somliga paket fanns det nya behandlingsavgifter för uppehållstillstånd. Bland annat stiger (endast) behandlingsavgiften för ett första uppehållstillstånd från 200 euro till 225 euro. Somliga fick paket med uppgifter om att få sökande fick asyl i fjol. De utgjorde mindre än en procent av de cirka 76 300 personer som under året beviljades asyl i ett EU-land.

Nöjda var säkert inte heller de invandrare som fick paket av unga män, nylänningar och åbolänningar med ett julklappsrim som förklarade varför de hör till de mest kritiska till ökad invandring. Kvinnor, österbottningar, ålänningar och de äldre däremot var mer toleranta. Undrar vem som har fått deras gåvor.

Men helt övertygad är jag om att den kurdiska familjen inklusive de tvååriga tvillingdöttrarna, som några dagar innan jul utvisades klockan fyra på morgonen, aldrig kommer att glömma de finländska jultraditionerna. De flesta skämtgåvor var försedda med främlingsfientliga julklappsrim. De är tecken på att hatet som riktar sig mot främlingar har ökat explosionsartat, i synnerhet på nätet. Att arbetslösheten ökade klart i november från november och nu är uppe i 8,5 procent, att även städfirmorna översvämmas av arbetsansökningar, vilket samtidigt gör det svårare för invandrare att få jobb, eller att finländarna har en reserverad hållning till flyktingar kan däremot anses redan som mindre tråkiga småplock.

’Väl dem, som redligt det ädla velat, det rätta sökt och det milda tänkt’. Åbo öppnade ett informationscenter för invandrare som erbjuder service på åtta olika språk samt på svenska och finska och huvudstadsregionen vill främja sysselsättningen av invandrare. (En annan sak är att de kommunala planerna för integrationsfrämjande arbete hittills inte har beaktat de möjligheter som ska erbjudas på svenska.) Metallföretaget Maxel i Närpes däremot fick utmärkelsen som ’God arbetsgivare’. På Maxel i Finby är fem av de sjutton anställda invandrare. Utöver Finby tycks det endast vara Lovisanejden som spred ett glatt julbudskap runtom i landet. Den öppnade välkomnande dörrar och visade generositet och fördomsfrihet genom att välja muslimska Abir Waked till Östnylands lucia 2009.

I Helsingfors domkyrka tackade kristna invandrare på självständighetsdagen för fred och bad för ett land som allt för ofta kritiserar flyktingar och invandrare för endast lyfta statligt stöd. Allt statligt stöd vore dock helt onödigt, om staten skulle sätta annat än småplock under invandrarnas och flyktingarnas julgran.

Gerd-Peter Löcke
Ordförande