Arkiv mars 2015
Intervju med Ulf Modin
12/03/2015 by Gerd-Peter Löcke
Berlinmuren började uppföras under natten mellan den 12 och 13 augusti 1961. I väst kallades den för "Skammens mur" och av den östtyska regeringen för "Den antiimperialistiska skyddsvallen". Torsdagen den 9 november 1989 ger Politbyrås medlem Günter Schabowskis ett överraskande besked att muren ska öppnas. Klockan 22 samma dag har cirka 20 000 människor samlats vid muren och klockan 23:14 släpptes de första DDR-medborgarena med pass igenom.
Var befann du dig själv den 9 november, Ulf Modin?
Jag satt hemma i Dresden och lyssnade på radion, när den nya regeringens talesman höll presskonferens. Visst lät SED-mannen en smula tvetydigt i sitt ordval, men jag som de flesta i DDR tolkade orden som att muren omedelbart skulle öppnas.
Kom nyheten som en överraskning för dig?
Där satt jag vid min radioapparat, och häpnade allt mer. Det här var nog historiska nyheter. När klockan blev 22.40 hoppas jag verkligen, att de inte river ned hela muren redan innan helgen är över.
Hur var din personliga syn på muren?
Muren byggdes 1961 för att den unga staten skulle kunna överleva. Många östtyskar såg företaget med tillfredsställelse. De trodde alltjämt på möjligheten av att kunna skapa ett nytt samhälle bara man fick vara i fred. Att östtyskarna skulle ha fri passage ut och in genom muren hade dock varit min egen linje hela hösten 1989, men att riva hela muren? Om östberlinarna vetat då vad de vet i dag, hade de förmodligen jagat undan militären för att skydda sin mur, och därmed DDRs existens.
"Ett tyskt folk, en tysk stat" stod det på plakat och banderoller Varför ville du då hålla muren kvar?
Min syn på muren var inte alls unik i DDR. Den delades av flera kloka människor, framför allt i Östberlin. Visst hade jag förstått att kommunistpartierna inte längre motsvarade tidens krav. Jag upplevde händelserna som en politisk revolution, som inte hade någonting med fläsk och potatis att göra utan det handlade om mänskliga rättigheter. Jag såg dem trots allt som en vänsterhändelse och trodde att den här situationen kommer att uppstå också i väst.
Med murens fall försvann även realsocialismens vardag. Hur ser du på socialismens framtid nu?
1989 tyckte jag att problemet var inte så mycket socialismen som tyskarna. En del av dem var helt underbara, medan andra var några djävla kälkborgare, varför man inte riktigt vet vilket som var det bärande elementet. Den tyska "realsocialismen" var egentligen inte socialismen utan snarare negationens negation av den upplysta despotismen, där monarken ersatts av politbyrån.
Vad som gäller idag är att skapa en maktbalans i ekonomin och i samhället i Montesquieus anda. Det är intelligentian som ökar dramatiskt och är i stånd att på egen hand leda ett land och styra dess näringsliv. Intelligentian är således den nya revolutionära klassen och kan skapa en ekonomisk demokrati.
Hur kommer en ekonomisk demokrati att se ut?
Den västerländska människans uppgift är i dag dels att rädda naturen och dels att befria produktivkrafterna från den statsmonopolistiska kapitalismens fjättrar. Dels måste vi lägga om vår produktion och vår livsstil, dels befria oss från själsdödande arbete, avskaffa nöden och avveckla konsumtionssamhället som lär oss att älska ting och inte människor. För att kunna uppnå detta måste vi lägga grunden till ett nytt produktionssätt.
Emellertid bör vi akta oss för att försöka genomföra utopier. Revolution kommer av det latinska verbet revolvere, som betyder att rulla tillbaka. Revolutionen görs således av människor som har förlorat någonting. Vem som har förlorat vad och när och varför kan du närmare ta reda på från min bok.
Ulf Modin, jag tackar för ett intressant samtal och hoppas att boken når framgång.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande
Publicerad i2 Ordförandes hörn (RSS), 3 Nyheter (RSS), 4 Brännpunkt (RSS), 5 Lingva poetica (RSS)