Brännpunkt
29.11.2002

Brännpunkt Temaserie Verbal Kommunikation

I samband med Afrika året 2002 har Åbo I-Fiskarna med Evariste Habiyakare och Seth Ndayishimiye i spetsen varit med och lägga fram sina tankar om hur de upplever livet här i Finland.

Tilltal
Verbal kommunikation består inte bara av det vi säger och hör utan också av det vi skriver och läser. Vårt sätt att tala påverkar givetvis också hur våra budskap når sina mottagare. I de Nordiska länderna har duandet blivit accepterat speciellt bland de yngre generationerna. Fortfarande finns det emellertid medelålders och äldre människor som inte finner det lika naturligt som den unga generationen att använda "du". Många vuxna har till exempel aldrig sagt du till sina föräldrar. Att då blir tilltalad så av ungdomar kan upplevas som påfluget, ohövligt, ja - rent av ohyfsat. Här kan jag påpeka att också de flesta invandrare kommer från sådana kulturer där man inte så ofta duar varandra om man inte är jämnåriga. Mottagerens personliga önskemål beträffande tilltal eller titulering ska "respekteras" Den som vill bli kallad herr, fru eller titulerad med sin yrkestitel skall också få bli det. Man "duar" bara den som själv önskar det. "Ni" har för somliga en ovanlig innebörd, men det bör betraktas som ett acceptabelt tilltalsord . Om man använder "ni" omväxlande med titel kan man inte sägas bete sig ohövligt.

Småprat (small talk)
Ett allmänt sätt att börja en diskussion är lättsamt prat, så kallat small talk. Med hjälp av småprat skapar man en positiv stämning och man blir bekanta med varandra. Interaktionen är ofta en viktig del av kommunikationen och ofta är det till och med oartigt att gå rakt på sak. Vad menar man då med prat? Den viktigast regeln för småprat är att motparten talar om sådant som de har samma åsikt om. Så småningom kommer samtalet in på nästa ämne. Ibland är små pratsituationer en kedja av korta dialoger, inget långt eller djupgående samtal växer fram. Då år småprat närmast ett sätt att visa hövlighet.
Det påstås ofta att Finland inte har en småprat tradition. Att finländare inte brukar använda småprat. Detta påstående saknar grund. De flesta finländare jag har träffat brukar vilja tala om vädret, om bastu, och alldagligt. Man har alltid frågat hur den andra mår och vad som är på gång. Finland är ett "litet" land (när det gäller befolkning) de som verkar i samma bransch känner ibland varandra på något sätt. Det kan hända att man inte har haft behov av en pratkultur för att exempelvis knyta kontakter. Man frågar kort hur det går och sedan går man rakt på sak. I stora länder där det finns mera folk måste man föst bli bekant med dem som man skall prata med.
Detta gäller kanske de flesta invandrare som upplever det mycket konstigt att någon som man "inte känner" (en främmande) skulle börja prata men en. I mitt eget hemland Rwanda är det brukligt att man frågar hur den andra mår, om man dessutom kan några vitsar uppfattas det som ett plus. Man talar om vädret och hälsa. Ändå skall en yngre människa akta sig för att inte såra den äldre och vara mycket vaksam om vad den skall säga. Och man förväntas lyssna noggrant till det som de äldre säger.

Poetiska mångtydligheter
Finländare har för vana att samtala om olika frågor tämlingen rakt på sak. I Finland är tydligheten och direktheten i kommunikationen mycket högt uppskattad. Man ska uttrycka sig så att mottagaren inte behöver tveka om syftet, en rak samtalsstil uppmuntras. Folk som inte talar rakt ut uppfattas som mindre pålitliga och märkliga. I många österländska samhällen är det oartigt att svara nej på en direkt fråga. Artighet i detta fall betyder att man i ett samtal inte genast lyfter upp det viktigaste på "bordet". Det hör till artigheten att uttrycka sig indirekt. Man uttrycker åsikter och uppmaningar som förslag eller frågor för att undvika direkta ställningstaganden.
En del stamsamhällen i till exempel Afrika som Rwanda, har ett vagt och otydligt kommunikationsmönster. Meningar och ord innehåller poetiska mångtydligheter. Varje budskap ska tolkas och mottagaren får själv lägga in sina tolkning. En förklaring till olikheterna mellan västerländska samhällen i olika utvecklingstadier kan vara individens ställning.
I klan- eller stamsamhället går individens offentliga och privata roller in i varandra. En man som är "hövding" och förhandlar med andra byar eller en religiös ledare, förväntar sig vissa fördelar. Även deras släktingar kan genom sina släktskapsförbindelser förvänta sig vissa förmåner.
Dessa ledare kan genom att uttrycka sig vagt undvika att ta ställning genast eller utsätta sig för anklagelser om att någon förfördelas.

1. KULTUR Vad kultur är, har man förklarat på många olika sätt.
2. KOMMUNIKATION är  ett komplext begrepp, som svårligen låter sig definieras entydigt.
3. BEMÖTANDE AV ANDRA (invandrare och finländare)
4. VERBAL KOMMUNIKATION består inte bara av det vi säger och hör.
5. ICKEVERBAL KOMMUNIKATION. Den största delen av kommunikation är ickeverbal
6. DISKUSSION. Olika kulturer har olika seder och bruk i allt som sker.
7. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER