Peter Lüttge,
en tysk som spricker av självförtroende.
En litteraturmagister med toppbetyg,
som hyllar det provokativa och ifrågasätter den traditionella skalan
mellan fint och fult, höger och vänster.
Nu har han fått ett eget tv-program.

HBL
16.05.2002

Arrogans som varumärke
     När klyftan mellan den etablerade, salongsfähiga finkulturen och låg- och fulkulturen känns som allra mest oöverbygglig finns det faktiskt ställen att vända sig till. Peter Lüttge och Stan Saanila har i sina radioinslag i X3M uppfunnit en ny sorts kultur, hittills helt obekant åtminstone på finlandsvenska marker: den tänkande populärkulturen.

TV-Program "Bokbål"
     Nu ska dessa två, plus litteraturvetarna Åsa Stenwall och Mia Österlund, flyttas in i tv-rutan. Peter Lüttge är projektledare (”ett uppstyltat namn för något som jag gjort på sidan om mitt vanliga arbete”) för litteraturprogrammet som han enligt lüttgesk logik valt att döpa till Bokbål. Inte ”Bokmål” alltså, Lüttge hade nämligen en föraning om eventuella elaka smeknamn.
- Jo, men namnet var också tänkt som en liten provokation mot FST:s utnämningsprocedurer. Ett programförslag går mellan många händer innan det förverkligas, och jag tänkte att alltid finns det någon som hinner reta upp sig under proceduren. Jag var därför mycket förvånad när jag sedan fick ett papper: vi kan göra programmet, fast du är tysk och fast du kallar det för bokbål.
     Vision träffar Lüttge i Glaspalatset. Det är onsdag kväll och Lüttge, 39 år, har precis flugit in från Vasa där han bor med sin familj. Han beställer en öl och vi kommer så småningom in på ett resonemang kring FST:s klantighet då det gäller att titulera sina program: ”man tyckte säkert att det var väldigt finurligt med Artur, jag menar art och sen ur, men själv förstod jag det inte alls innan nån förklarade det för mig”, säger Lüttge, men konstaterar sedan att han inte känner några farhågor alls över att gå in i detta FST-ledda-projekt. Han påstår sig ha haft full kontroll över hela utvecklingen.
- Det var ett par gånger de ville bestämma vissa penningsummor med mig, men annars har jag gjort allt från att skriva ansökningar till scenografi och så vidare.
     Kommer det att vara annorlunda än annat på FST?
- Nja, jag vet inte, jag är faktiskt ganska konservativ då det gäller tv, det vill säga att jag tycker inte att man måste uppfinna mediet på nytt varje gång. Låt oss säga så här: jag tror att det här programmet kommer att gå till historien som det program som varit mest problematiskt då det gäller översättning till finska. Det finns inte någon utpräglad programledare, alla fyra pratar i mun på varann.
     Förutom Saanila och Lüttge leds programmet av Mia Österlund, specialist på barn- och ungdomsböcker och känd som Hbl-kolumnist, samt Åsa Stenwall - aktuell med boken Portföljen i skogen - som enligt Lüttge valdes för att hon är ”grundmurad sjuttiotalist” och har en litteratursyn där man betonar framförallt innehåll och budskap.
- Jag ville ha en panel som är medelålders, dels för att jag riktar mig till en yngre publik än Läslyckor. Men också en publik som nödvändigtvis inte ser på litteraturprogram. Jag har komponerat ihop gruppen med utgångspunkt i att medlemmarna inte ska tycka om varann, eller i varje fall inte känna varann, vilket ju är ganska svårt i Svenskfinland.
     Vad är ditt eget förhållande till finlandssvenskhet? Är det problematiskt, eller har du klara åsikter?
- Ja, jag har klara åsikter om saken. Precis som jag har klara åsikter om allting, om den här byggnaden vi sitter i till exempel. Jag hade just en dispyt med en kollega på X3M för att jag hade klampat in på hennes debattsida och gjort mig löjlig över henne, och därför förebrådde hon mig och sade att ”varför ska du vara så helvetes arrogant hela tiden?”. Jag svarade att jag vill vara arrogant, arrogansen är ju mitt varumärke!
     För någon som hyllar det provokativa och, kanske också det låga är det intressant att Peter Lüttge faktiskt skrev laudatur i sin pro gradu-avhandling i litteratur vid Åbo Akademi en gång i tiden.
-Jo, den första laudaturuppsatsen sedan 1971, ha ha, de är ännu sura i Åbo på att jag inte blev kvar och skrev en doktorsavhandling. Jag fick ju erbjudanden om det.
     Lüttges egna litteraturfavoriter är framför allt mystiska män: surrealister, dadaister och liknande. Han nämner också August Strindberg som en stor favorit - som han också skrev sin gradu om - och finlandssvenksen Henry Parland.
- Fast jag gillar egentligen inte den här nordiska modernismen. Jag tycker till exempel att Edith Södergran är en av de mest överskattade poeterna som finns.

TEXT: HBL / PHILIP TEIR
FOTO: CATA PORTIN

Artikeln finns i HBL

Mera från och om Peter Lüttge
Porträtt: Han är tysk. Han är något av Svenskfinlands Neil Hardwick
Porträtt: TV-Program "Bokbål"
Brännpunkt: Språk är kultur, kultur är språk
Brännpunkt:Utbildningsprogram i modersmålet görs i Vasa
Boktips Hemska horor i Svenskfinland
Radio X3M live
Radio X3M