Peter Lüttge, Mr. Ljuvlig.
Han är tysk.
Han är något av Svenskfinlands Neil Hardwick.

Han är den enda utlänningen (bortsett från svenskarna) som jobbar hos de finlandssvenska etermedierna. Hans ljuvliga röst med den ljuvliga brytningen hör man varje dag i Radio (X3M  (Morjens, Johannes 1:1). Dessutom sysslar han med teater på svenska i Finland.
(ifisk, gpl)

Artikeln finns i  HBL

Peter Lüttge från Tyskland

Finlandssvensk kulturknutte
 Peter Lüttge kom som utbytesstudent till Åbo 1990. Han hade Nordisk litteratur som andra biämne vid universitetet i Tübingen, svenskläraren där var finlandssvensk, och det var på det sättet han fick upp ögonen för att studera på svenska i Finland. Lüttge fick förra året ett språkpris för sina insatser på Radio X3M, och är numera grundmurad i sin roll som finlandssvensk kulturknutte.

- Jag är väl ett slags clown i det finlandssvenska kulturlivet. Och det är en roll som jag bejakar, och som jag kommer att ha så länge det går. Vilket säkert är lite längre då jag är utlänning. Jag gjorde faktiskt några tappra försök i början av nittiotalet att bli en klämkäck finlandssvensk.

Köpte du seglarskor och sånt?
- Nej, det tog sig aldrig såna uttryck. Men jag gick bland annat i talterapi för att bli av med mitt tyska r. Men nu har jag i stället tagit situationen som den är och faktiskt också gjort tyskheten till en del av min mediala personlighet. Jag har insett att jag måste vara både finlandssvensk och tysk. Fast egentligen tror jag inte att jag hade varit en så annorlunda person i Tyskland. Jag hade nog sysslat med precis liknande saker där, jag blev ju inte kulturknutte bara för att jag flyttade hit.

Har du alltid varit kulturintresserad?
- Jag är nog en ganska sen utvecklare. Jag minns ett teaterinslag i Artur som jag var med i, och där satt Ralf Forsström, scenograf, och Bengt Ahlfors och alla hade sina: ”När kom du till teatern?” Och svarade: ”När jag var åtta år steg jag in och mitt liv förändrades.” Själv hade jag inte läst en jävla bok innan jag var femton. Jag kommer från en totalt illiterär familj. Min mor har läst kanske fyra böcker.

Vad tycker du om kulturbevakningen här?
- Det finns många smarta personer i Svenskfinland, men de flesta är ju så himla tråkiga. När man talar om kultur i Finland så är det alltid kultur med stort K, medan jag själv har en betydligt mera semiotisk syn på saken - det vill säga jag tycker att alla yttringar egentligen är kultur. Bara det att vi sitter i den här byggnaden. Jag tycker inte att det måste vara antingen eller. Jag vill göra program som bonden på sin traktor i Närpes och borgarbrackan i Helsingfors kan lyssna på samtidigt. Jag vill avdramatisera kulturen. Jag vill få mänskor intresserade av kultur. Stan och jag har kreativitet som vårt enda kapital, och det är oerhört frustrerande, att bara hinna förverkliga en bråkdel av sina idéer.

Kan det inte vara så att det inte heller finns så många som kräver en alternativ kulturbevakning?
- Ja, det tror jag, man kan inte bara sitta här och skälla på institutionerna. Jag menar, mina egna teaterprojekt som jag har gjort med Sirius-teatern har ju varit långt ifrån konventionella, men dem har jag ändå fått stöd för från de typiska fonderna. Ett problem är att universitetsutbildningen i Svenskfinland inte håller den nivå man kunde kunna kräva. Det finns för få skaparhjärnor på institutionerna. Det stora medeltalet är mycket mediokert om man sätter det i ett internationellt perspektiv.

TEXT: HBL / PHILIP TEIR 16.05.02
FOTO: CATA PORTIN

Löpsedel Peter Lüttge producent för Morjens och Bokbål

Porträtt: Tv-program "Bokbål"

Brännpunkt: Språk är kultur, kultur är språk

Boktips Hemska horor i Svenskfinland

Länk Radio X3M