Jag är Sven Gunnar Hilén, 47 år och hemma från Österunda socken i Uppland. Jag blev det fjärde och sista barnet till pappa Sven och mamma Mary. Efter tidig barndom och två flyttar slog vi oss ned i Skultunna, ett litet brukssamhälle grundat av belgiska valloner år 1607, 15 km norr om Västerås. Här formades jag under ca 15 år fram till mitt eget vuxenliv. En svår arbetsplatsolycka 1974 höll på att ända mitt liv men med 6 flaskor nytt blod klarade jag livhanken. Jag fick offra min högra underarm och därför bär jag i dag protes, utom på somrarna.
Lång-springande och skrivande
Skriva började jag göra som 13-åring och då började jag också lång-springandet. Bägge aktiviteterna är helt livsnödvändiga för mitt välbefinnande och uppehållande förmåga att lyssna till andras lidande som privat psykolog.
Omedvetnas ambassadör
Som invandrare blir man en måltavla för den andres rädda projektioner. Som invandrare väcker man upp den andres inre, slumrande främling. Orkar invandrare stå kvar i den rollen kan någonting nytt och bra äga rum ... så småningom. Det går inte i en handvändning. Det tar lång tid. Det går inte på en generation. Det tar tre i anspråk.