Porträtt
Hemsida

 Vi vill ju bara bli älskade för helvete

Jag tänker inte säga något om hur det kan vara att komma från Somalien eller något annat icke-europeiskt land, som fattig/outbildad eller med medelinkomst eller rik/utbildad och landa här i Finland. Jag vet ingenting om det. Bara att det är mer tungt och svårt än vad många orkar med. Det stora undantaget är om du råkar komma från ett engelsktalande land. Då blir du populär. Det är fruktansvärt hur vi skiljer människor åt! 

Finnen gör ofta så att hon/han delar upp mänskligheten i två delar; EN BRA OCH EN DÅLIG. Men det vet hon inte om för det passar sig verkligen inte att vara så klyven. Men så här gör Bush också. Finnen kritiserar ofta Bush. Finnen kritiserar omedvetet sig själv. 

Det var ingressen. Nu fortsätter jag. 

Det var ett äventyr att byta land. Många förundrade sig över att jag, "DU?!", kom hit till Finland, till "OSS" ?! Vad har "VI"?! som inte du har i Sverige? 
Jag skyllde på kärleken. Hon bor ju här. Varför skulle inte jag? 

Det var ju sant men det var inte hela sanningen. Men det var ingen som ville höra HELA sanningen. Man byter inte land för att den man älskar råkar bo där. Det räcker inte som orsak. Du fastnar inte för den du träffar och förälskar dig i om du samtidigt inte bär på andra, kanske omedvetna, syften för att flytta till den älskades land. Eller ett annat land bara ...vilket som helst. 

Att du råkar träffa en utlänning är en sak. Men att Amors pilar får börja beskjuta er två handlar också om att du vill ha ett skäl för att sticka. Du vill bort helt enkelt! 

Du vill bort från en psykiskt, fasansfull situation. Du har gjort allt som stått i din lilla makt för att komma till rätta med din olycka på hemmaplan men det har inte gått. Du är desperat och du flyr för ditt förstånd och ditt liv. Du känner dig jagad.

Det kan vara ett krig, regimen med sina förföljelser, fattigdom, arbetslöshet, sjukdomar etc. Men det kan också ligga på mikronivå. Det kan vara outhärdliga familjeförhållanden och nära relationer som får en att fly. Man flyr naturligtvis bort från sina egna känslor! Det är i stället för att bli missbrukare, riskera förvärra ett missbruk, begå självmord eller kanske rent av mord. Bli tokig.

Det här talar vi inte om när man frågar oss varför vi kom hit. HIT just till FINLAND av alla ställen. Vi ids inte säga att det inte är huvudsaken. Vi vill inte såra. Vi vet så väl hur sånt känns. Vi ljuger och skyller på kärleken. På jobbet. På det ena eller det andra men bara inte på svåra föräldrar. Vi orkar inte förklara oss.

T ex den dag när våra "förföljare" där "hemma" har blivit svårt sjuka eller dött så kan vi som djur som varit rädda för dagsljuset, krypa fram ur våra mörka gömställen, borsta av oss all förtret och rasism vi utsatts för och stått ut med, i det andra landet och fundera på att fara "hem" igen. Det är psykiskt sett precis samma sak som när kriget tagit slut och sirenerna blåst "FARAN ÖVER".

Den dagen fattar vi på riktigt varför vi "utvandrade" som det så fint heter. Vi törs se sanningen i vitögat och säga att vi också flydde för våra liv. Man måste inte komma från Somalien eller något annat krigshärjat område med svåra yttre förhållande för att vilja fly. Man kan fly från Sverige också! 

I stället för att berätta hela sanningen i det nya landet gaskar vi upp oss, morskar vi upp oss (i vår enorma inre trötthet, det är alltid jobbigt att vara på flykt för fan), hojtar och står i så svetten lackar och ingen ska se hur vi mår. 

VI VILL JU BARA BLI ÄLSKADE FÖR HELVETE! 
Det var därför vi flydde.

Så ligger det till med den lilla saken mina damer och herrar! 

Det finns en bra sak med att fly. Förutom att du får sitta i ett kök och titta på den du älskar. Den saken tänkte jag återkomma till längre fram, om det finns intresse. Annars ids jag inte. Jag är ingen duktig invandrare. Jag är en ganska förbannad människa. Besviken. Samtidigt som jag har förmåga att vara lycklig allt emellanåt. Varför? Ja det var det jag tänkte återkomma till. 

Är du intresserad så berätta för I-Fisk!