Bättre flytta än illa fäkta?

Är verkligen in- respektive utvandring så lätt att generalisera? Efter att ha läst Gunnar Hillén’s inlägg i debatten gör det mig nästintill ont att försöka förstå vad som föranleder honom till så starka ordalag. Enligt min åsikt – alltid en bra inledning när man utgår från sig själv som referensram - är det lite väl platt att påvisa att den egentliga orsaken någon skulle invandra till, i detta fall Finland, skulle vara på basis av någon form av flykt. Är det inte en enorm skillnad på flytt och flykt? Enligt Svenska Akademiens Ordlista är ordet fly beskrivet dylikt: 

avlägsna sig hastigt l. hemligt (från ett ställe) för att undkomma l. undvika ngn l. ngt som innebär en fara, ett hot, ett obehag l. dyl.
, taga till flykten, flykta; rymma; ofta under krig, slagsmål o. d.: på grund av att man är besegrad l. utsatt för fara (brådstörtat) lämna den plats där striden osv. ägt rum l. där fienden l. motståndaren väntas komma o. d., vända fienden ryggen; i allm. intr. (se dock d o. f).

Att som invandrad till Finland jämställas med politiska, regimförföljda eller katastrofutsatta flyktingar känns mer som absurdum än realitet. Flykt är ett otroligt negativt laddat ord och flykt har genomsyrat historien. Allt från judarnas uttåg ur Egypten till dagens mer ”moderna” flyktingförläggningar. Att människor på flykt upplevs hysa en stark aversion mot det nya landet är ofta mer regel än undantag. Detta grundar sig de språkliga och kulturella skillnaderna mellan det egna landet och det nya. När de i en situation hamnar där ”mattan ryckts från under deras fötter” och uppmanas att åtfölja den kultur och de restriktioner och lagar som präglar det nya landet uppstår det lätt konflikter. Även under vittnesskydd inför rättegångar är chansen till en igenkännbar levnadsform, under de nya omständigheterna, liten.

Ordet flykt laddat med negativism
Flytt däremot handlar mer om ett självvalt beslut och blir därigenom mer positivt. Orsakerna till flytten är likvärdigt antalet flyttande och även där är det omöjligt att generalisera. En önskan till förnyelse kommer dock nära sanningen. Oavsett om det gäller arbete, kärleksförhållanden eller studier, så är fortfarande flytten det väsentliga. Utan flytten blir det svårare att uppnå de mål man satt upp och i vissa fall en omöjlighet. Att studera finska i Finland skulle t ex vara svårt om man inte flyttade hit. Ibland är blått bara blått och den ena personens verklighet behöver därför inte vara med sanning överensstämmande för någon annan under liknande förhållanden. Nog är det visst och sant att man kan fly från Sverige. Lika sant är det att man kan flytta därifrån. Precis som att man kan flytta inom landet. Eller klippa håret. Kanske möblera om. Sällan är en ommöblering ett måste, inte heller hårklippning, likaledes en flytt. Det må vara ett arbete som begär en omplacering utomlands, men valet står fortfarande hos den egna personen. Det är både tids- och planeringskrävande att flytta mellan två länder och gärna behövs en någorlunda god ekonomi ifall ett bohag inberäknas i detta. 

Det känns väldigt manikeismiskt; svart eller vitt, gott eller ont, att placera alla invandrare i Finland under samma paraply. Och när man som Gunnar gör, bekräftar sin egen sanning som den enda faktiska, utser man sig, anser jag, till ett oombett språkrör. I detta fall för alla nyfinländare som oavsett orsak flytt respektive flyttat hit.

Visst vill vi alla bli älskade. 
Både med och utan svordomar antar jag.

Se även 
Glad att vara svensk!?