ifisk - Allt brokigare språkvardag

Allt brokigare språkvardag
Inga större överraskningar kan noteras i den sammanställning av språksituationen i de svenska skolorna, som har sammanställts av Utbildningsstyrelsen. Allt har förändrats under en tidsrymd om 20 år. Bilden av de finlandssvenska eleverna i dag ser helt annorlunda ut än i början av 1980-talet. UBS-rapporten baserar sig på en omfattande enkätundersökning gällande språkbakgrunden och språkkompetensen i åk 1-6 i finlandssvenska skolor. Syftet med undersökningen var att spegla den faktiska språkverkligheten, bl.a. utgående från att andelen tvåspråkiga och finska elever har ökat stadigt.

Dialekter i Ö:botten
Den regionala variationen är stor, då man ser på elevernas språkbakgrund. Föga överraskande finns den största andelen elever med tvåspråkig bakgrund i städer och tätorter, medan andelen är betydligt lägre på den österbottniska landsbygden och i västra Nyland. Dialektinslaget har förblivit stabilt på landsbygden jämfört med situationen på 1980-talet. Med dialekt avser vi här de genuina finlandssvenska dialekterna, som i dag endast existerar på den österbottniska landsbygden. I Åboland och i Nyland har byadialekterna mer eller mindre försvunnit. Språkbruket har närmat sig standardsvenskan. Om man ser bakåt mot 1980-talet är situationen i de finlandssvenska skolorna en annan också i fråga om volymen. I början av 80-talet uppgick antalet nybörjare årligen till ca 3 200 elever, medan vi i dag räknar med ca 4 200 elever. Överinskrivningen till de svenska skolorna är stor. Ännu för ett tjugotal år sedan var det vanligt att tvåspråkiga familjer valde finsk skola. Nu är situationen den motsatta.

Fem procent är finska
Andelen elever från tvåspråkiga hem har ökat från en femtedel till nästan en tredjedel. Andelen tvåspråkiga elever är stor i huvudstadsregionen, men också i Åboland och östra Nyland noterar man en stadigt ökande andeln tvåspråkiga elever. Andelen finskspråkiga elever i de svenska skolor utgör nu ca fem procent, medan man på 80-talet var nere i två procent. Andelen finskspråkiga elever är störst i de lägre årskurserna, vilket tyder på att tendensen fortsätter. I enkäten ombads lärarna att uppskatta elevernas svenska, muntliga språkkompetens på en skala från 0 till 3, där endast de som fått en tre uppvisar helt flytande språkkunskaper i svenska. Endast fyra procent av hela materialet fick en nolla, vilket visar att de är språkligt svaga. Av samtliga elever fick hela 81 procent en trea, alltså ansågs de ha fullständiga muntliga kunskaper i svenska. Läget är alltså inte eländigt.
Men skillnaderna mellan regionerna och mellan enskilda orter och skolor har hela tiden vuxit och är nu mycket stora. Det har nästan skett en polarisering mellan språkmiljöerna.

Erik Gebers intervju i tidningen Läraren 08.02.2001 Nr 4 / -C-E Rusk

Tidningen Läraren