|
|
Ärende: Besvär angående kommunalärende
Besvärande: Mogenpört ös byaförening - Munapirtin saaren
kyläyhdistys r.f., Pyttis
Utslag som överklagas: Länsrättens i Kymmene län utslag 30.11.1992 nr
1127. |
ÄRENDETS TIDIGARE HANDLÄGGNING
Kommunstyrelsen i Pyttis har 10.12.1990 fastställt namnförteckningen över vägarna på
glesbygdsområdena. Besvär över kommunstyrelsens beslut: Föreningen har yrkat att
beslutet upphävs. Beslutet innehäller språkligt inkorrekta namnformer och för vissa
vägar har svenskspråkiga namn inte fastställts. Språklagen förutsätter att finskan
och svenskan används korrekt enligt språkliga och grammatikaliska regler. Eftersom
Pyttis är en tvåspråkig kommun, borde kommunstyrelsen ha fastställt både finsk- och
svenskpråkiga namn och namnskyltar för alla de i beslutet avsedda vägarna. |
Kommunstyrelsens förklaring: De fastställda namnen har till
största delen förekommit i vedertaget bruk eller skapats vid bildandet av väglag. I
vissa namn förekommer skrivfel, som kommer att rättas till. I tolkningsfrågor har
kommunen tytt sig till Svenska språkbyrån vid Forskningscentralen för de inhemska
språken. I byar med både finsk- och svenskspråkig befolkning har använts namnskyltar
på båda språken. På helt finskspråkiga områden har endast finskspråkiga skyltar
använts. Föreningen har avgett ett bemötande. |
För stadens ledning är informationen en resurs som sporrar
personalen att aktivt kommunicera på ett nytt, öppnare sätt. Informationen används
också som en kanal för att ge respons och på så sätt belöning. Bland Finlands
kommuner är Åbo föregångare inom elektronisk service. Serviceinformationen utgår
från invånarnas synvinkel och en kommunikativ demokrati. |
Högsta förvaltningsdomstolen:
Förvaltningsrådets Ojanens skiljaktiga mening där president Suviranta enade sig:
"Språklagen föreskriver inte uttryckligen huruvida vägnamn skall fastställas
skilt på kommunens båda språk. Jag anser emellertid att av 10 § språklagen liksom
också av serviceprincipen följer att i en tvåspråkig kommun skall vägnamn, där sista
namnleden beskriver vägart liksom väg, gränd eller stig, fastställas också på det
andra språket så att ätminstone den beskrivande delen är på båda språken. Annars
är det inte nödvändigt att fastställa namn på båda språken för väg som endast har
ett enspråkigt namn. På grund härav upphäver jag länsrättens utslag ach
kommunstyrelsen beslut till den del det är fråga om vägar som endast har givits namn
på ettdera språket. Till den del besvären gäller skrivfel och vägar som har både ett
svenskt och ett finskt namn är jag av samma åsikt som majoriteten." |
