Karelska Näset
(Näset i den finlandssvenska och ryska kulturen)
Under resan till St. Petersburg (2 - 5.10.2003) hade jag tillfället att bekanta mig med Karelska Näset som ligger alldeles bakom storstaden St. Petersburgs knutar. Petersburgs näromgivningar inbjöd knappast till någon trivsam sommarvistelse, terrängen var enformig och ogästvänlig. Däremot var naturen på den finländska sidan mera charmerande och hälsosam. Näset, där Rysslands, Finlands och Sveriges ord och tankar lyckades komma varandra lite närmare, upplevde sin blomstringstid just innan revolutionen mellan 1900 och 1917. Epoken medverkade kraftigt till den finlandssvenska modernismen inom konst och litteratur. Terijoki, Kuokkala, Raivola är platser som i Finland förknippas med så högt värderade finlandssvenska litteraturnamn som Edith Södergran, Hagar Olsson, Elmer Diktonius, Tito Colliander och Oscar Parland.

Rik internationell kulturmiljö
Till sommargästernas förfogande beräknas enbart Terijokitrakten som ha stått för cirka 5000 sommarvillor. De hade glasverandor mot söder och var omgivna av köksträdgårdar, emellanåt även av en krocket- eller tennisplan. Villa Golicke t.ex. besöktes under 1930-talet av rikssvenska, finska och finlandssvenska poeter och kulturpersonligheter. De möttes och umgicks i de ljusa sommarkvällarnas otvungna atmosfär och skapade en rik internationell kulturmiljö. Även den ryske målargiganten Ilja Repin hade i sin villa Penaty i Kuokkala.

Ryssifieringen
När Finland blev självständigt drogs riksgränsen 1920 vid Systerbäck, Näset förblev finskt. Mellan 1917 och 1939 var den gamla kulturmiljön ett tillhåll för allehanda kulturella aktiviteter. Men när gränsen stängdes efter inbördeskriget stod flertalet villor tomma och till ingen nytta. Området blev ryssifierat, ortnamnen förändrades, historien blev undanträngd och slutligen glömd. Även om Anna Akhmatova och Joseph Brodsky på 60-talet levde i Komarovo som de visste hade hetat Kellomäki, så var det på den tiden alltför farligt att nämna dess förflutna. Men även i dagens Ryssland har miljön med sina tecken på tidigare välstånd även romantiska, nostalgiska aspekter.

Seminariet ”Karelska Korsväger”
På Pushkinmuseet i St. Petersburg ordnades ett tvåspråkigt tvärvetenskapligt seminarium under ledning av Prof. Elena Hellberg-Hirn. Seminariet, som fokuserade starkt på finlandssvenska kulturella rötter blev en stor succé. ”Först nu tillåts de tabubelagda, glömda och okända sidorna av Näsets historia att komma fram”, resumerade Hellberg-Hirn i sina välkomstord. Prof. Sven Hirn höll ett förträffligt tal om postkarelianismen och dessa romantiska minnen. ”Det hör till saken, att somrarna under 1930-talet var idealistiska, både vackra och mycket varma. Det förfaller också klart att Leningrad i bakgrunden redan då spred sitt avfallsvatten över stora områden. Men man hade ännu inte börjat mäta kolibakteriernas täthet”, kom Hirn ihåg med ett litet leende i mungipan.

Edith Södergran
Holger Lillqvist och Nina Beljakova berättade om Näsets stora poet Edith Södergran. ”Här talade en tidig röst i en kommande generations namn, som efter all unkenhet och förflackning lärt sig att älska det goda svärdet. Här var någon som vände det utslitna poetiska jaget ryggen och kastade sitt triumferande Vi som en första tärning i spelet om morgondagen […] skrev Södergran i en av sina dikter.

Text: och foton: Gerd-Peter Löcke med stor tack till Prof. Elena Hellberg-Hirn och Prof Sven Hirn.