01 december 2006    Det öppna rummet

Den 5 november samlades drygt 30 personer i Svenska studiecentralens stora sal i Helsingfors för att delta i ett seminarium om den finlandssvenska framtiden. ’Det öppna rummet’ är ett nätverk eller ett forum med målsättningen att återupprätta tron på politik som metod att förändra världen. Initiativet till seminariet kom från två finlandssvenska ikoner som båda ville flagga rödgult, Thomas Rosenberg och Nicke Torvalds. Fast båda ställer upp som kandidater för Svenska Folkpartiet i riksdagsvalet 2007, anser de inte att ’Det öppna rummet’ är en specialförening i termens egentliga betydelse. 
Erik Allardt
Allt började med Erik Allardt som redan 1964 startade en finlandssvensk debatt i Nya Argus. Också den debatten handlade om finlandssvenskarnas framtid. Allardt påpekade att ’inom finlandssvenskarnas egen krets uppträdde arga unga män, som förklarade sig vara trött på pratet om den finlandssvenska folkstammen och som ansåg att finlandssvenskarnas ställning i Finland beror på en förlegad tradition’. Fast han redan då tyckte att upprätthålla svenskan framstår som ett acceptabelt och viktigt mål, kunde man väl ha ganska divergerande uppfattningar om medlen.
Thomas Rosenberg
Thomas Rosenberg, som aktivt verkar även i Ifisk, skäms inte alls över att flagga rödgult. Han har hissat den rödgula fanan i många år, både på kragspegeln och i flaggstången. Han liksom jag undrar varför det inte är fler som gör det. Ifisk har alltid varit av den åsikt att man ingalunda måsta vara reaktionär om man kämpar för sin språkgrupps rätt att existera. För många av blattar handlar det om finlandssvenskar, som själva aldrig förstått sig som en minoritet.
Nicke Torvalds
Nicke, som är far till Linus (Linux) Torvalds Slutsatsen finns redan nu: Vad är det för vits att leka politik om man inte tror på att politiken kan förändra våra randvillkor. Det öppna rummet är för att bevara den sfären vi införde med den allmänna rösträtten för hundra år sedan.
Ketevan Liedenpohja
Projektet handlar alltså om att kämpar för sin språkgrupps rätt att existera på sin fason och att återerövra en del av den frihetssfär som politiken borde utgöra. Stöd får Thomas och Nicke i framtiden av ifiskaren Ketevan Liedenpohja från Georgien som också ställer upp i valet och ska stå för den kvinnliga rösten i rummet. Och Ifisk vill vara med att slå vakt om medborgarsamhället, om ett nätverk av personer och organisationer som egentligen utgör demokratins infrastruktur.
Gerd-Peter Löcke
Ordförande

    01 mars 2006     Iteration - ett verktyg för att se runt hörnet

I samband med organisationskonferensen i Tammerfors i februari 2006 hade jag nöjet att bekanta mig med framtidsforskaren Troed Troedson från Sverige som har arbetat med organisations- och personalfrågor. En socionomexamen och femton år i större organisationer har gett honom tillräcklig erfarenhet för att han skall kunna diskutera och skapa förståelse och strukturer för samhället i vilket sammanhang som helst. Det märktes i hans föreläsning, som behandlade hans varierande, innehållsrika och lustfyllda syn på samhällsförändring och framtid. 
Varför är vi där vi är?
Enligt Troedson lever vi i Finland på samma sätt som människan på 1800-talet. Före 1840 var de nordiska länderna fattiga och framgång berodde nästan alltid på tillgång till energi. Människan måste tjäna sitt bröd i sitt anletes svett. Det var således musklernas kraft som gav försörjning, fast oxar plöjde mycket större åkrar än vad en människa kunde och rinnande vatten gav kraft till såg och kvarn. Överallt i Norden fanns tecknen på att överlevnad och framgång berodde på kilowattimmar och hästkrafter. Men ångmaskin och elström skapade småningom ett förhållande där energin blev nästan gratis och skapade inflation i den kända världen och i de kända värdena. En man kunde helt enkelt inte mera försörja sin familj endast genom att vara stark. Folk började fundera på vad de skulle leva på i framtiden.
Kunskapssamhället
Eftersom det blev allt besvärligare för en människa att endast leva på att vara stark, lärde hon sig att vara klok! I Finland fick folkundervisningen och skolväsendet sin början under första hälften av 1800-talet och det kommunala folkskolväsendet kom i gång på 1860-talet. Folkskolor och bibliotek grundades och dagstidningar skapade kunskap bland medborgarna. Ville en person bli ännu klokare, kunde han gå i gymnasiet som enligt skolordningen på 1850-talet var en treårig fortsättning på den lägre och högre elementärskolan.
Allmän läroplikt för medborgarna infördes i Finland 1921 och gymnasiet blev en skola som följde mellanskolan. Föreläsningsföreningar och olika folkrörelser skapade vidare förutsättningar för att kunskapen bland vuxna växte. Samhället började producera allt fler välutbildade människor som med tiden blev kunnigare och kunnigare, somliga även rikare och rikare. Framgång stavades inte mera som energi utan som utbildning.
Finland liksom hela Norden översvämmas i dagens läge av välutbildade människor som mäter framgång i patent och specialkunnande. Våra barn studerar allt längre och tar en dubbel examen. Men oavsett om vi har en ingenjörsutbildning eller upphovsrätten till en bok, vet hur man konfigurerar data eller kan göra en nationalekonomisk kalkyl, så får vi ändå allt mindre betalt för vårt kunnande.
Gratis TV och Internet
Då information och fakta för det mesta skickas gratis via TV och Internet är själva kunskapsinnehavet på väg att bli värdelöst. Även om inte alla har tillgång till information, uppstår ändå en inflation på information och kunskap i den kända världen och i de kända värdena. Informationssamhällets utveckling och den nya ekonomiska tillväxten har öppnat goda arbets- och karriärmöjligheter för kunniga människor runtom i världen. Genom att granska ingenjörsutbildningens omfattning får vi en uppfattning om proportionerna i förändringen. Endast Indien spottar just nu ut en halv miljon ingenjörer. Antalet kan jämföras med de 20 000 som utexamineras i Sverige, medan motsvarande antal i Finland är omkring 7 500.
Vi tar kanske denna utveckling som ett hot och tror att större kvalitet i stället för kvantitet är en avgörande faktor för Finlands konkurrenskraft. I framtiden gäller det ändå att klara av att tränga tillräckligt djupt in i svåra tvärvetenskapliga problem som förenar teori och praxis, teknik och design. Liksom musklerna var en symbol för kilowattimmar och hästkrafter och datorn är en symbol för hjärna tycks kroppsspråket med den lätta klädstilen och piercingen i naveln bli ett uttryck för designkänsla och kommunikation. 
Vad skall man leva på nu?
Enligt Troedson kommer vi att se allt fler vinnare fram till 2030 - de som kan generera, skapa, revidera och transformera kunskap och information. Vinnaren är den som har förmågan att tänka iterativ. Modellen baserar sig på RUP-processen (Rational Unified Process), där en process delas in i iterationer som varar en bestämd tid, vanligen en till två månader. Varje iteration har sitt specifika mål som vid iterationens slut stäms av. Vinnarna kan således lära sig vad de kan göra bättre vid nästa iteration. De kan sätta upp nya mål för nästa iteration innan de går in i den. Iteration har blivit ett verktyg man kan använda för att man skall kunna titta runt hörnet.
Men vi kommer också att få se allt fler förlorare - de som tror att man kan tjäna pengar på att äga, förvara, distribuera eller försvara kunskap och information. De som traditionellt arbetar enligt vattenfallsmodellen, där man börjar med kravinsamling och kravspecifikation och när dessa är på plats implementerar kraven. Problemet med modellen är att när man tagit sig genom ett fall (ett steg) blir det väldigt svårt att gå tillbaka och göra om. Dessutom är vattenfallsmodellen okänslig mot förändringar i omvärlden. Framtidens Finland däremot kommer att bestå av ett nätverk i det stora globala nätverket. Och ju fler nätverk man tillhör, desto större chanser till framgång har man. Vi borde alla se till att våra nätverk (ankdammen och ifisk) inte muterar till ett netvärk.

Från energisamhälle till helhetssamhälle:

Se även dikten  Network - Nätverk eller netvärk