|
|
 |
|
|
Mina damer och herrar, ärade gäster! |
Jag vill först och främst framhålla hur
glad jag är att vara här på den finlandssvenska minimässan. Luckan, Ny i stan och Karl
Norrbom har gjort ett mycket gott arbete och nu är det vår tur att se till att denna
kulturcentralen blir en framgång. Egentligen borde jag också tacka Nina Gran för hennes
uppmuntrande, när vi satt tillsammans på Café Kafka. Sydkustens landskapsförbund hade
just avslutat sitt namnsdagskalasprogram, som framgångsrikt ingick i Helsingfors 2000
programmet. |
Jag följde med på sammanträffandena
först som gäst ett par gånger i veckan, senare också som värd. Det blev alltså en
invandrare, som samlade gäster omkring sig för att tala om finlandssvensk kultur. Och
han kände till och med andra utlänningar som talade svenska, med förnamn, som man
knappast hittade i Finland mer än i almanackan. Och han kände ett par, tysktalande
Herrmann och finsktalande Outi, som sjunger på svenska, främst Bellman visor. De fick
sjunga på avlutningsfesten. Tänk er: en finnjävel mitt i ankdammen. Men nog klarade vi
oss. |
Hur många är ni egentligen, frågade en
dam, som tät följde med evenemangen. Hon var nog mera nyfiken, inte alls bekymrad.
Omkring tio kände jag då, men är vi fler? Jo, det är vi, allihopa omkring 8000, som
har svenska som huvudspråk. När man har tagit reda på, att det finns omkring 91.000
utlänningar som är bosatta i Finland, kan det lätt räknas ut hur stor andelen
utlänningar är ...
8,7 %. Men det kan ju inte stämma, när ni (finlandssvenskar) endast utgör 5,6 %! Men
sant är det. Och om ni tar i betraktande, att det därutöver finns många invandrare,
som talar svenska, men är registrerade som finsktalande, finns det orsak till bekymring.
Endast några hundra år, och vi är fler än ni.
Men finns det vi och ni? Nej. Vi har stött på ett fenomen som många andra
"svenska" utlänningar i Finland. Folk tror vi kommer från Sverige eller
Danmark och reagerar annorlunda än när de stöter på en "vanlig"
finlandssvensk. Dessutom tycks vi vara mera finlandssvenska än många finlandssvenskar
själva, när vi alltid först vill tala svenska med myndigheter, i butiker, banker och
andra serviceinrättningar. Ingen tvingar oss att tala svenska. Vi har valt det och vi
vill kommunicera med varandra och med andra på svenska.
Det är också därför Internationellt finlandssvenskt kulturforum bildades. Startskottet
gick när Svenska kulturfonden i november 2000 gav understöd för att skapa ett forum
för utlänningar. Syftet är att berätta att vi finns och att visa att man också klarar
sig på svenska. Vi vill inte tvinga utlänningar att satsa på svenska, vi vill bara
kommunicera. |
Arbetsgruppens målsättningar
förverkligas dock med innovativa och professionella arbetsmetoder. Nätverket omfattar en
e-postlista på 103 personer, dessutom en medialista från Finland och Sverige på 61
adresser. Nätverkets själ är webbplatsen på över 110 sidor. Webben är uppdelad i tre
huvudkategorier:
1. Information om verksamheten, medlemmarna och aktiviteterna
2. Pressklipp om utlänningar i Finland
3. Relevant information från och om det finlandssvenska samhället |
Mot slutet av augusti 2002 har antalet
utländska medlemmar ökat till 40 personer från 18 länder och till 71 finlandssvenska
medlemmar. I-Fisk är hemma i den finlandssvenska ankdammen och våra medlemmar behöver
inte ens vara rädd för de verkligt stora fiskarna. Vi samarbetar med olika finska och
finlandssvenska föreningar och grupperingar. Tillsammans utvecklar vi moderna
mångkulturella aktiviteter inom det finlandssvenska samhället. Program har ordnats bland
annat tillsammans med Caisa, sportklubben Cosmos Juniors, Internationella Gospelkören,
Svensk-Ryska Föreningen och Brasilianska gemenskapen. Vi har varit framme i tv- och
radioinspelningar, gett intervjuer i tidningar även på finska. Och Seth från Rwanda var
säkert den första svarta afrikan som tog emot en inbjudan till speciallunch med general
Gustav Häglund på Svenska Klubben mars 2001.
Vi tänker globalt och handlar lokalt med att delta i internationella seminarier, gå på
finlandssvenska utställningar, tillsammans titta på VM-fotbollmatcher på tv. Det
händer förstås att vi också kommenterar en VM-finalmatch i radio Extrem. Vi lever helt
enkelt ett liv som de flesta av er i rummet. |
Jag hoppas detta kulturcentrum efter
ombyggandet skall bli framgångsrikt och leda till att våra förbindelser stärks
ytterligare och att Ninas barnbarn inte behöver ångra sig över mormors beslut att bjuda
en utlänning på kalas.
Tack. |
Gerd-Peter Löcke - 30 september 2002 -
I-Fisk |
|
