Evariste Habiyakare, doktorant och assistent
vid Åbo Akademi, tycker det är viktigt att våga
berätta vem man är och vad man tycker.
Här bekantar han sig med en finlandssvensk oas i Åbo:
Luckan

Startsida  Om oss VILL KOMMUNICERA 

Att vara utlänning och tala svenska i Finland är att vara en minoritet i minoriteten. Av landets utlänningar hade 7887 svenska som huvudspråk 30.12.2000. Det innebär att 8,7 procent av alla utlänningar var registrerade som svensktalande.
En av dem är Evariste Habiyakare i Åbo. Han är doktorand och assistent vid företagsekonomiska institutionen vid Åbo Akademi. När han kom till Finland från Rwanda i början av 1990-talet lärde han sig först svenska.
- Det var inget medvetet val, snarare en slump. Jag visste ju inte att Finland var tvåspråkig, men de kontakter jag hade var svenska och jag hamnade i Närpes, så det föll sig naturligt för mig att lära mig svenska.
Inte en dag har han ångrat att det blev svenska, även om han snabbt märkte att han behöver också finska för att klara sig i Finland.

I DAG ÄR HAN mera finlandssvensk än många finlandssvenskar. Han talar alltid först svenska med myndigheter, i butiker, banker och andra serviceinrättningar.
- Jag blir väl bemött, säger han. Myndigheterna försöker alltid tala svenska med mig, om inte den första kan söker man upp en annan och går först i sista hand över till engelska.
Hans erfarenhet är att de flesta inom servicebranschen faktiskt kan svenska. Men han har stött på samma fenomen som många andra "svenska" utlänningar i Finland: folk tror han kommer från Sverige och reagerar annorlunda än när de stöter på en "vanlig" finlandssvensk.
- Många känner inte till att det finns utlänningar i Finland som kan och vill tala svenska. Förutom de som är registrerade som svensktalande finns lika många finskregistrerade som också kan svenska.
- Ingen tvingar oss att tala svenska. Vi har valt det och vi vill kommunicera med varandra och med andra på svenska.

DET ÄR OCKSÅ därför I-Fisk bildades, Internationellt finlandssvenskt kulturforum. Startskottet gick när Svenska kulturfonden i november i fjol gav understöd för att skapa ett forum för utlänningar. En ledningsgrupp bildades med Gerd-Peter Löcke från Tyskland som ordförande. Till ledningsgruppen hör också Gerd Forrs (Finland), Christian Thibault (Tyskland) och Ali Saiyar (Iran). Andra medlemmar kommer från t.ex. Storbritannien, Rwanda, Kosovo, Filippinerna, Tunisien, Holland, Korea.
- Syftet är att berätta att vi finns och att visa att man också klarar sig på svenska i Finland. Vi vill inte tvinga utlänningar att satsa på svenska som huvudspråk, vi vill bara kommunicera.

I dagarna har en lokalavdelning bildats i Åbo, en liknande planeras i Vasa. I Åbo står Evariste Habiyakare, Seth Ndayishimiye (Rwanda) och Xhafer Dugaj (Kosovo) i spetsen.
- Vi har inte ännu konstituerat oss, säger Evariste, men vi har börjat planera program. Vi fundera bl.a. på olika sportevenemang - Dugaj är tränare inom Åbo United - kulturell verksamhet och kvällsträffar för att få kontakt med andra svensktalande i Åbo.

Hur tror du t.ex. sfp reagerar? Har partiet redan visat intresse för att adoptera er?
- Nej, ler han. Hela idén kommer från oss själva. Men om de tycker vi är intressanta kan de ha kontakt med oss. Men vi har inga politiska målsättningar, vi är vanliga mänskor som vill berätta att vi finns.
Han understryka att I-Fisk och utlänningar i allmänhet kan ha mycket att ge det finländska samhället, t.ex. i kulturella sammanhang.
- Genom att vara aktiv och öppet berätta om sig själv ger man det omgivande samhället möjlighet att komma i kontakt med andra kulturer, man behöver inte sitta fången i det egna lilla hemmet. Detsamma gäller oss: vi får chansen att möta det finlandssvenska och finska.

ATT VARA MINORITET i minoriteten är ganska tufft. Du är dubbelt utomstående., i synnerhet om du inte kan finska alls. Hur intressant är en liten grupp om 8000 personer?
- Som individ har jag inte haft tid att tänka så mycket på det, men det är klart att det är dubbelt så svårt att söka arbete om du är utlänning och talar svenska.
Själv har han studerat och jobbat på svenska, men läser finska på sidan om. "Finska är ett måste för jobb i Finland".
- Nu klarar jag mig på finska, men det är svårt i början.
Hemma finns fru och två små döttrar, 3 och 5 år. Med barnen talar han sitt hemspråk från Rwanda, dessutom svenska. Barnen går i finskt dagis, så deras framtid bygger på minst tre språk.
- Finland har ju en ypperlig möjlighet att ge barnen en bra språkgrund. Tar man inte vara på chansen till två språk begränsa man deras möjligheter i framtiden. Integrationen för oss allt närmare varandra, folk flyttar, svenska språket är ett bra plus på arbetsmarknaden.
Han talar av erfarenhet. Som lärare vid ÅA möter han allt fler med finska som modersmål.
- För dem är det en jättestor fördel att kunna svenska.

HAN ÄR SMÅTT förvånad över den oförståelse för svenskan som ibland kommer till synes i Finland.
- Att svenska är en rikedom borde vara självklart. Man borde uppmuntras till att lära sig svenska, se språket som en möjlighet och inte som en historisk belastning. Tänk bara på hur det underlättar förståelsen av våra grannländer, och inlärningen av många andra språk.

Vad är det svenskaste du vet i Åbo?
Det är svårt att hitta något 100 procent svenskt. Det mesta är ganska splittrat, svårt att få grepp om. Det jag spontant kommer att tänka på är restaurant Änglahuset - där surrade det svenska i luften.

15 december, Åbo Underrättelser - Siv Skogman, siv.skogman@fabsy.fi