De flesta familjer i Svenskfinland hör liksom ihop trots att
man aldrig träffats förut uppe i släktträdet. Så är det också med I-fisk.
Man är förbundna med varandra och hör ihop fast man aldrig träffats förut. Detta fenomen, som
här kallas ankdamm, påträffas nästan alltid när vi ordnar en sammankomst.
"Du har träffat gamla vänner?" hör jag oftast efteråt.
"Javisst", brukar jag svarar.
Inte bara vänner, men medlemmar av min stora familj som brukar paddla i samma ankdamm som jag.
Fast jag aldrig tidigare träffat en del av dessa personer, så vet jag genast att de är mina
"systrar" och "bröder". Jag vet genast hur det känns för honom eller henne
i denna trånga ankdammen. Jag vet att man kan bli trött på finlandssvenskt gnäll, som Thomas
Rosenberg från Framtidsprojektet konstaterar, att känna sig hjälplös inför den
finsknationella chauvinismen som äntligen upplever sig vara herre i eget hus, som Matti
Wuori resonerade nyligen. |
Den
stora Svansjön
Många av oss längtar efter den stora Svansjön, där vi skulle kunna leva i fred, stolta över
vår bakgrund och vår insats i Svenskfinland, vårt nya hem. Vilken insats då? Vi gillar svenskan. Den råkar vara hemmet för våra
hjärtan. Någonstans måste man ju känna sig hemma. Nu blir det semester. Svansjön,
Mellaneuropa, Tyskland, hemlandet. Sjön, där de verklig stora fiskarna lever. Jag får amma lite
världskultur, besöka gamla mångkulturella samhällen, våga vara av annan åsikt, fast man då
och då träffar på hårt motstånd. Men får vi inte den rätta livskänslan av att bekanta oss
med olika åsikter och känslor? Blir vi inte glada av att byta korven till köttet? Kommer vi
inte att längta efter denna trygga, välkända, lilla ankdamm? Visst gör vi det. Visst blir vi
glada att träffa våra systrar och bröder, att vara en del av den stora familjen igen. Fast det
kan kännas lite gnälligt ibland. |
Har inte ankdammen vuxit till en riktig Svansjö?
Har vi inte kunnat bidra till Svenskfinlands framtid? Har just vi inte råd att förverkliga den
stora drömmen som somliga finlandssvenskar ännu gnäller över? Ingen svensk chauvinism, endast
ett gott självförtroende bestående av ett intelligent gäng. Det är tufft att kunna svenska,
det är tufft att vara I-Fisk, det är tufft att vara ordförande för en stor familj. |