Text : Petra Ljung
Foto: Gerd-Peter Löcke

Vuxna fr.v.t.h.: Evariste, Veronica, Karl, Tanja, Gerd- Peter, Kate , Agid, Gerd
Foto: Petra Ljung  [zoom]

Läs även:

FPA
Folkpensionsanstalten, FPA, svarar för den ekonomiska grundtryggheten för dem som är bosatta i Finland. Alla som bor här är FPAs kunder, likaså personer bosatta utomlands som omfattas av den finska sociala tryggheten.

Startsida  Om oss I-fisk i FPA-bladet

I nätverket I-fisk möts bl.a. tyskar, rwandier, britter och brasilianare som värnar om finlandssvenskan. Samtidigt berikar de vår kultur med en frisk fläkt från stora världen.

När I-fiskarna, dvs. medlemmarna i nätverket Internationellt finlandssvenskt kulturforum, möts brukar det inte råda brist på kreativa projekt och uppslag. Sommarens mångkulturella grillfest i Tenala var inget undantag. Här diskuterade I-fiskarna möjligheterna att skriva en essäsamling om hur det är att vara invandrare i Finland, översätta av en ungdomsbok från kinyarwanda till svenska och planerna inför ett stundande bröllop mellan två medlemmar i Österbotten.
– I-fisk är ett nätverk där personer som behöver varandra kan mötas och samarbeta. Vi träffas inte enbart för att umgås utan har alltid några konkreta projekt på gång. Jag har en känsla av att nätverket verkligen börjar fungera nu. Folk har hittat varandra, säger Gerd-Peter Löcke som är eldsjälen bakom I-fisk.
Inom ramarna för nätverket finns olika intressegrupper som Brasilianska gemenskapen , Svensk-ryska föreningen, idrottsföreningen Cosmos , en internationell gospelkör, det internationella kultursällskapet MIRA i Vasa och NISSE, internationella nätverket för svenska.

Invandrarna bestämmer själva
Gerd-Peter Löcke flyttade på 1970-talet till Finland från Tyskland. Hans första fru var finlandssvensk och han levde på svenska i Åbo. När han senare flyttade till Helsingfors upptäckte han att svenskan spelade en mer undanskymd roll där.
– Jag saknade en träffpunkt för finlandssvenskar i Helsingfors så jag hoppade förtjust på namnsdagskalasjippot som ordnades på Café Kafka under kulturhuvudstadsåret 2000. Från att ha firat typiskt svenska namnsdagar övergick vi till att också fira lite mer utländskt klingande namn. Idén att grunda ett forum för svensktalande invandrare föddes, berättar Gerd-Peter.
Nu träffas medlemmarna några gånger om året kring gemensamma evenemang. Mångkulturella kaffekalas ordnas regelbundet. Mycket av kommunikationen och informationen löper annars, via I-fisks internetsidor (www.ifisk.net).

Öppet för alla
Nätverket är öppet för alla. Förutom svensktalande invandrare i Finland har I-fisk även medlemmar som är bosatta utomlands. De aktiva medlemmarnas antal uppgår till ett femtiotal och på e-postlistan finns drygt 120 namn.
– Finländare får bli passiva medlemmar men arbetsgruppen består i första hand av utlänningar och så vill vi ha det. Annars riskerar det att bli som i så många organisationer där finländare berättar för invandrare hur det ska vara, säger Gerd-Peter.
På I-fisks lista över framtida projekt finns bl.a. att motivera familjer med två kulturer att välja svenskan som hemmaspråk, ökat samarbete med finlandssvenska medier och med projekt som ”Ny i stan” vid Luckan i Helsingfors.

Svenskan ger fördelar
I-fisk har arbetsgrupper i Helsingfors, Åbo och Västra Nyland. Evariste Habiyakare är koordinator för Åbogruppen.
– Jag hade inte haft så många möjligheter att träffa andra svenskspråkiga invandrare tidigare, så jag blev entusiastisk när jag hörde att Gerd-Peter satt i gång det här, säger Evariste.
Själv lärde han sig svenska när han kom som kvotflykting från Rwanda till Österbotten för 14 år sedan.
– I början kändes det svårt men jag insåg att mina möjligheter att klara mig i det finländska samhället avgjordes av mina språkkunskaper. Så jag lärde mig språkets grunder på fyra månader, säger Evariste som i dag är forskare vid Företagsekonomiska institutionen vid Åbo Akademi.

Han behärskar nu också finska men värnar om svenskan och försöker konsekvent att tala svenska i kontakt med myndigheter.
– Många blir förvånade när de hör en invandrare talar svenska. De tar för givet att jag bott i Sverige, säger Evariste och ler.
Han tycker att svenskan ger många fördelar både när det gäller arbetsmöjligheter i Finland och internationella kontakter. Men han konstaterar att det för en utlänning är naturligt att i första hand lära sig majoritetens språk, om man inte råkar bo i en svenskspråkig kommun.
– De flesta invandrare kommer från länder där man talar tiotals språk. Man har ett officiellt språk som är gemensamt för alla och det egna språket talas endast i en viss region. Därför upptäcker många invandrare kanske inte ens att svenskan finns eller upplever finlandssvenskarna som en grupp av liten betydelse. Men det är viktigt att vi invandrare som talar svenska organiserar oss och visar att vi finns, säger Evariste.

Han, Gerd-Peter och de andra I-fiskarna drömmer om ett Finland där språklig mångfald och tolerans står högt i kurs. Ett Finland där både svensk- och finskspråkiga invandrare ses som en rikedom.