Startsida  Brännpunkt Allmän misstro mot afrikanska forskare

Eftersom dagens tema handlar om att berätta om hur det känns att vara en rwandisk doktorand vid Åbo Åkademi ger jag mina synvinklar om följande:
Kommunikation med andra forskare och anställda
Möten med handledare och andra anställda
Kontakt med näringslivet
Allmän misstro mot afrikanska forskare

Kulturen är helheten av lokala meningar
Kulturen kan definieras som en grupp människors gemensamma regler, värderingar, symboler och språk. I begreppet kultur ligger de grundläggande värderingar av vad gruppen uppfattar som rätt eller fel. Kulturen är helheten av lokala meningar i termer av hur människor förstår, tänker kring, talar om och beskriver beteende, institutioner, händelser och processer. Varje samhälle har sitt sätt att kartlägga mening och ordning som grund för sina beteenden.Svårigheter uppstår då vi vill jämföra kulturen mellan två mycket olika länder såsom Finland och Rwanda.

Kommunikation med andra forskare och anställda
Jämfört med Rwanda har Finland många doktorander, till exempel har Åbo Akademi mycket större antal studerande överhuvudtaget än alla universitet och högskolor tillsammans i Rwanda med nästan 8 miljoner invånare! I Rwanda är forskningen politisk styrd, detta gör att de flesta doktorander hör till en viss forskningsgrupp. Detta underlättar kontakterna med både andra forskare, samhället, näringslivet och myndigheterna Vid Åbo Akademi, riskerar man bli ensam varg. Förstås får man information om vad som händer men ändå känner man sig ensam. Ensamheten kan inte förklaras med annat än just det försiktighet som de flesta finländare visar till utlänningar i allmänt.

Möten med handledare, anställda och andra i allmänt
För de flesta afrikanska doktorander är handledaren en mycket hög uppskattad person. Skall man träffa en handledare eller en professor förväntar man ha kommentarer och "läxor" om olika ämnen. Då går man in med mycket allvarlig ansikte och hög förväntningar. Det blir nästan en konfrontation där finländsk professor i sin enkelhet försöker lugna ner en "allvarlig" och ibland nervös afrikan!
I Rwanda existerar vissa barriärer mellan människor i olika ställning. I Rwanda är sociala klasser mycket betonad och kontakter över klasser är ganska svåra också att få. Det är otänkbart att dua en professor eller någon äldre människa. Här är det tvärtom alla duar varandra, går i sauna med varandra. I Finland har man åstadkommit att riva ner de barriärer som kan lätt uppkomma mellan olika människor och olika grupper oberoende om deras sociala backgrund. Detta kan lätt uppfattas som problematiskt när man kommer från andra kulturer.

Kontakt med Näringslivet
Andra svårighet uppstår när en afrikansk forskare behöver undersöka en fenomen som sker i verklighet i företag. Då blir man mycket svettig att hitta något företag som är villig att delta i undersökningen. I synnerhet om man inte talar finska är det oerhört svårt att komma in i något företag och göra intervjuer eller få svar i fall man bestämmer sig att gör någon enkät. Flera gånger vill man inte ens höra vad du önskar utan skyller man på brist med tid och på "corporate" hemligheter. Detta gör att man fördröjer hela tiden med forskningsplanerna till man hittar några företag som kan tänka svara på ens frågor. Ibland är dessa företag inte de intressantast fall.

Allmän misstro mot afrikanska forskare
Hela forskningsprocessen kännetecknas av allmän misstro mot afrikanska forskare Detta återspeglas också i att få forsknings finansiering. Forskningsintresse är så pass olika och det som är intressant för en afrikan förklaras som irrelevant för finländare. Då måste man balansera hela tiden mellan det tilltänkta bidrag till det vetenskapliga samfundet och den nyttan hela forskningen kan ha för utvecklingsländer. Det krävs ganska mycket av en afrikan att bevisa att han/eller hon kan sitt område för att accepteras som en allvarlig forskare.

Slutsats
I kort försökte jag ge allmän inblick om hur jag upplever forskningen i Finland jämfört med ett mycket fattigt land som Rwanda. Olika länder borde kunna utbyta erfarenheter. den finländska flexibiliteten är mycket uppskattad. Dock borde man förbättra kommunikation med forskare med utländskt bakgrund. Åbo Akademi strävar att bli mera internationell hela tiden och detta borde uppskattas. För att lyckas, borde man också försöka locka mera forskare och anställda från andra kulturer. Samtidigt är det önskevärd att ge dem möjligheter och chans att kunna integrera sig i hela samhället, genom jobb och andra åtgärder som skulle göra att man inte känner sig ensam och utanför hela systemet.

Evariste Habiyakare