Metoderna att locka utbildad arbetskraft till Europa diskuteras kanske i alltför hurtiga vändningar både i Tyskland och andra länder. De som lockas hit skulle i många fall behövas bättre hemma.
Många europeiska länder har insett att de snart kommer att ha brist på arbetskraft. Det behövs IT-experter och andra högutbildade, liksom vårdare och städerskor. Invandring anses vara lösningen, och t.ex. i Tyskland diskuterar man nu hur många som borde få komma och på vilka villkor.
Den här debatten pågår i många länder eftersom experterna tycks vara överens om att det åldrande Västeuropa behöver mer arbetstagare oberoende av eventuella lågkonjunkturer och arbetslöshetssiffror. Högutbildade från fattiga länder är naturligtvis särskilt välkomna eftersom de förstår att uppskatta de förmånliga villkor som erbjuds i ett välfärdssamhälle.

Den tyska kommission som letts av den ansedda parlamentarikern Rita Süssmuth föreslår att Tyskland i framtiden kunde ta emot 20 000 företagare och högutbildade som automatiskt skulle få permanent uppehållstillstånd. Lika många till skulle fylla de lediga platserna inom låglöneyrkena, men de här skulle bara få ett begränsat uppehållstillstånd. Först när de gått på kurser i tyska och på andra sätt samlat "poäng" skulle de få permanent uppehållstillstånd.

Ett politiskt samförstånd om att man måste ta emot fler invandrare förefaller att råda i Tyskland. Också i andra europeiska länder verkar man att se positivt på det här slaget av organiserad invandring.
Men problemet har också en frånsida. Den som följt diskussionerna om tredje världens framtid känner igen argumentet att utbildning är den resurs som framför allt behövs i de fattiga länderna om de skall kunna hävda sig. Den rika världen satsar alltså på utbildning. Vi hoppas att våra biståndspengar skall leda till ökad läskunnighet och i förlängningen till yrkesskolor, gymnasier och högskolor.
Men när länder som Indien och Kina efter stora ansträngningar utbildat en skolad klass som kan föra landets näringsliv framåt, så vill vi alltså med höga löner locka dessa till Europa. Samtidigt vill vi ha hit fattiga utlänningar med låg utbildning för att vårda oss - dagens och framtidens åldringar. Det är nog något fel på planeringen om biståndsidealisterna planerar för att höja utbildningsnivån i fattiga länder samtidigt som ett arbetskraftsministerium smider planer för att locka hit dem som behövs allra bäst hemma.

Den ledande tyske kristdemokratiske politikern Friedrich Merz sade för några dagar sedan att Tyskland bara borde ta emot sådana invandrare som går med på att identifiera sig med "tyska värderingar". Merz tillade att "vi inte behöver något multikulturellt samhälle".
I andra sammanhang anses kulturernas mångfald vara en tillgång och rikedom. Finlandssvenskar anser detta vara en självklarhet. Vi tycker inte att någon behöver skaffa sig "finlandssvenska", "finska", "svenska" eller "tyska" värderingar.

Sådana som intresserar sig för u-landsproblem brukar anse att en utjämning av klyftan mellan fattiga och rika länder främjar fred, jämlikhet och stabil utveckling. Eftersom en högre utbildningsnivå i de fattiga länderna är en förutsättning för utveckling borde man alltså inte locka bort tiotusentals högutbildade från deras hemländer. De rika länderna har ju faktiskt tagit emot fattiga studenter just för att de skall fara tillbaka till sina hemländer efter avslutad utbildning. Man har klagat över att somliga stannat kvar, väl anpassade i sina nya länder och frestade av höga löner.

Det är naturligtvis en demokratisk rättighet att kunna välja den plats där man vill bo, studera och arbeta - inom sitt land, sin världsdel eller i hela världen. Man kan alltså inte klandra den som i hopp om en bättre framtid byter land.

Däremot kan man fråga sig om det är moraliskt rätt av de rika länderna i Europa att försöka locka till sig högutbildade för att säkra sin egen tillväxt och konkurrenskraft. Hur motiverande blir det i den situationen för fattigare länder att satsa på utbildning? Vilket land vill utbilda ingenjörer för den tyska marknaden? Ingenjörer som dessutom enligt Friedrich Merz skall identifiera sig med tyska värderingar så snabbt som möjligt.

Det förefaller som om diskussionen om Europas brist på utbildad arbetskraft delvis skulle föras med skygglappar för ögonen. Ivriga att lösa de egna problemen har somliga politiker glömt att de som är en ny resurs i Västeuropa samtidigt representerar en uttunning eller "brain drain" för någon annan. Det är därför inte helt självklart att lösa arbetskraftsbristen genom att locka hit högutbildade. Det som är bra för oss är kanske en mycket dålig lösning för någon annan.

STURE GADD
Hufvudstadsbladet