Du är här: ifisk startsida > Brännpunkt > Lucia-dagen

 arrow.gifBrännpunkt

musta.gif (807 Byte)
Lucia-dagen den 13 december

Lucia i den form som vi känner henne dyker upp vid 1700-talets slut. Det äldsta belägget härstammar från en västgötaherrgård år 1764.

Vid 1800-talet finns uppgifter från Västergötland, Dalsland och Värmland, men då alltid från stora gårdar eller städernas borgerliga hushåll. Det är först i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som seden börjar bli mer allmän.

Lussebruden med ljus i hår anses av vissa forskare ha sitt ursprung i en tysk sed som uppstått i Rhen-området. Där hade man i protestantiska kretsar ersatt den traditionella gåvogivaren Sankt Nikolaus, som var ett helgon, med Jesusbarnet, som fick symboliseras av en vitklädd ung flicka med ljus i sitt hår. I Tyskland var detta en sed på julaftonen som inte alls hade samband med lucia. Man diskuterar om vår svenska sed är direkt påverkad av denna tyska tradition.

År 1901 togs seden upp som ett evenemang på Skansen i Stockholm, vilket säkert kom att bidra till sedens spridning. Den verkligt stora spridningen av den moderna luciatraditionen startade 1927, då en av huvudstadens tidningar började kora stadens lucia.

Luciadagen den 13 december var en stor festdag förr, särskilt i Västsverige.

Enligt gammal tradition var lucianatten årets längsta natt. Detta gällde ända fram till 1750- talet, då man i Sverige kom att gå över till den gregorianska tideräkningen och vintersolståndet då kom att flyttas till den 21 december.  Det finns en historisk förklaring till denna sed, att äta och dricka mycket innan det blev ljust. Det gällde att äta så mycket som möjligt innan julfastan, som under vår katolska tid började just vid den här tiden.

Lussenatten var en natt av oro. Övernaturliga krafter var verksamma. För att undvika obehagliga överraskningar satt man uppe till långt över midnatt. Det man fruktade mest var ”lussefala” eller lussefärden, en ryttarskara som sprängde fram högt uppe i luften. I regel syntes ingenting, men ett vinande ljud, hästramp och hundskall hördes tydligt.

Ett ord som i folkfantasin fått anknytning till lucia, är lus. Man trodde nämligen att lussekärringen skulle komma och strö ut löss tidigt på morgonen. Därför var det viktigt att stiga upp så tidigt som möjligt.

Källor sammanställd av Kristina Arvidsson

Luciafirandet på Åland

Det äldsta luciafirandet är egentligen skolpojkarnas, djäknarnas, firande att julferien började vid Luciadagen 13 december. Då gick de runt och tiggde och sjöng, men om någon vitklädd flicka fanns med vet man inte.
På 1700-talet vet man att man firade Lucia i västsvenska herrgårdsfamiljer på ett sätt som liknar vårt nutida. Den seden kom från Tyskland, och den spred sig sedan vidare österut över Sverige och vidare till det finlandssvenska området. Skansen i Stockholm betydde mycket för spridningen, liksom dagstidningarna som började anordna tävlingar för att utse sin egen Lucia. Den första "skönhetstävlingen" för Lucia ordnades av Stockholms Dagblad 1927, och den första i Finland 1930 - av tidningen Allas krönika i samarbete med firman Frenckell, Helsingfors svenska sångarförbund och Brage.

Under kriget låg tävlingarna mestadels nere, men återupptogs på Åland redan 1944 och i Hufvudstadsbladet 1950.
Att Lucianatten är årets längsta stämmer ju för övrigt inte längre - inte sedan den gregorianska kalendern infördes 1753 och försköt tideräkningen elva dagar.
(Fakta ur Schön: Folktrons år och artikel ur Hbl 17.12.1990)

arrow.gifLäs mera
arrow.gifReuters ruta: Snart dags för lucia

  post  info@ifisk.org 12.11.2002

2001 Gerd-Peter Löcke powered by Gerd-Peter Löcke 

 

i-fisk