Startsida  Löpsedel Jul för nya finländare

Annvi Gardberg

Samira Daoussi Granqvist

Gerd-Peter Löcke

Ilya Spiegel

Hur klarar en muslimsk marockan och en rysk-judisk invandrare av julfirandet i Finland?
Julskinkan kan kanske vara svår att smälta. Men också en inflyttad tysk kan ha svårt med julen här. I Slaget efter tolv den 19.12.2003 diskuterade ifiskarna Samira Daoussi Granqvist från Marocko, Ilya Spiegel från Sankt Petersburg och Gerd-Peter Löcke från Tyskland med Radio Vegas redaktör Annvi Gardberg om utlänningarnas julfirande i Finland.

Det är bra med olika traditioner
Annvi: Hur upplever ni julkommersen som pågår jul efter jul?
Ilya: Jag har inte något annat problem med julskinka än att äta den. Men efter flera års arbetserfarenhet inom livsmedelsbranschen vet jag hur man kan ersätta skinkan med t.ex. kvalitetskyckling eller kalkon. Och det alltid okej med kommersen, i synnerhet när man själv kan ta del i den som producent. Även den kristna traditionen bygger på Gamla Testamentet och det kristna adventfirandet liksom julkänslan har ärvt en hel del från Chanukkah eller tempelinvigningsfesten, fram för allt ljuständningen. Chanukah firas i åtta dagar, till minne av mackabéernas återerövrande av templet från de hellenistiska syrierna, år 165 fvt. Man tänder ljus i hemmet varje kväll – ett ljus första kvällen, två ljus andra kvällen osv. Så finns det en relativt senare utvecklad tradition att utbyta gåvor, och det gör man i samband med ljuständningen. Och så skänkar man lite Chanuka-geld, alltså lite fickpengar åt barnen. Barnen leker med traditionella leksaker - de snurarrar med drejdel. Och så   bakar man latkes (potatisplättar) och i Israel delar man ut traditionella jättegoda  munkar på gatorna, sufganijot, och det känns skönt att festa och festligt.

Gerd-Peter: Ilyas berättelser om judiska traditioner påminner mig mycket om det tyska adventfirandet. När judarna firar åtta dagar innan jul, där de tänder ljus så har tyskarna fyra veckor. Resten låter mycket bekant, först ett ljus sen två osv. Och så ger man olika små gåvor, mest åt barn och också lite ”Geld” eller pengar. Annars firas julen i Finland nästan på samma sätt som i Tyskland. Kanske firar man här en mera traditionell jul, en jul som inte mera tycks finnas i Tyskland.

Samira: Som vi alla vet finns det många kristna i Marocko, som har kommit från olika hall i världen. Jag har vuxit upp i Casablanca, och dar börjar bagerierna två veckor före jul att sälja olika slags julspecialiteter och -kakor, och de dekorerar vitrinerna mycket vackert, bland annat med franska julhälsningar. Det finns t.o.m. några muslimer som håller fest på julen. I Finland firar jag förstås jul, efter som min make är kristen. Jag delar tre dagar av jul med honom, försöker hjälpa till med förberedelserna och följer med till hans släktingar.

Var och en har sitt eget val
Annvi: Igår hörde vi om de väldigt fundamentalistiska muslimska familjer som inte alls vill ha någonting med julen att göra. T.ex. får deras barn inte gå på skolans julfest. Låter det klokt och förnuftigt?
Samira: Om någon vill vara fundamentalist, så får han väl också vara det. Människor är ju fria i sina tankar och kan göra de som de tycker verkar bäst för dem själva. De känner sig kanske nöjda med det de gör.
Ilya: Alla människor är ju fria och vi lever i ett fritt demokratiskt samhälle. Att inte delta i en julfest kan ha många olika skäl. Det beror helt på: om man sätter en andlig mening, så ska man definitivt inte delta om man inte är kristen. Men om man vill ha ett slags kulturfest, där man enbart har sällskap med sina icke-muslimska eller judiska vänner, så är det ju en helt annan sak. Jag vill inte kommentera fundamentalister eller vill inte sätta någon värdering i detta, de får vara det så länge det bara handlar om att inte delta i en julfest. Men om man gå ut och mördar någon eller spränger sig själv, som vissa fanatiker från muslimska fundamentalistiska rörelser gör, så är det en annan sak.

Ett julgåvorim till Annvi
Annvi: Finns det någonting som ni har svårt med i den finländska julen?
Gerd-Peter: Jag vet inte om man skulle ändra på någonting. Men det finns ju vissa goda traditioner i Finland som t.ex. julfreden i Åbo . Och så finns det julklappsrimmet. Det är bra med små traditioner, som skall upprätthållas, för då hamnar människan att fundera, varför hon ger en gåva åt en annan människa. Då är det inte själva gåvan eller prislappen på gåvan som är det betydelsefulla. Det finns även en tanke bakom gåvan.
Och då vi talar om jul, så skrev jag ett litet rim och överlämnade en liten julgåva åt Annvi:

Annvi arbetar med många projekt
som kan leda till en dominoeffekt.
Tyskar gillar detta spel,
men obekymrat för all del
In i munnen placerar de hela objekt.
God jul önskar Gerd-Peter Löcke och arbetsgruppen I-Fisk
(Man skall väl inte genast gissa vad som finns inne i paketet.)

Annvi: Jag kan avslöja vad som fanns i paketet: Inget dominospel som jag tänkte först, utan dominostenar i form av tyska praliner med choklad och marsipan. Det var objektet som man stoppar in i munnen, som var ledande för ordet. Det är någonting ätbart alltså. Tack skall ni ha.

Text och foton: Gerd-Peter Löcke